
… men troligen av vissa. Taxichaufförerna i Aten är ett särskilt släkte. Men med tanke på trafiken är det kanske inte så konstigt. Eftersom renoveringen fortsätter av en lägenhet någonstans i huset, gick jag ner till taxistationen på Odos Eufranoros till första bilen. En ung man satt och pratade i telefonen. När han fick syn på mig vevade han ner rutan och såg undrande ut. Jag sa adressen, dvs. Odos Ermou (mest besökta och troligen mest kända gatan i Aten. Ligger precis i början av Plateia Syntagma.) ”Va,” sa han. Jag upprepade det flera gånger. ”Var någonstans.” frågade han. ”I Plaka.” sa jag. ”No, Plaka, sa han. ”Nära Syntagma”, försökte jag med, till slut. Då visade han med huvudet att jag kunde gå in. Sen satt han i bilkön och pratade med en kvinna som såg ut att sitta ute och frysa. Det är en kategori av chaufförerna.
Jag gick till Zara och köpte lite kläder. Tänkte gå till ett kafé, men det var så mycket folk i rörelse och jag blev stressad av att de fanns överallt. Lika bra att åka tillbaka till ”lugna” Pangrati. Då var det en äldre herre som var taxichaufför. Han visste inte liksom andra jag har åkt med var Odos Vriaxidos ligger i Pangrati. Det är mer förståeligt, men det blir lite roliga sightseeingturer. Och en liten diskussion om kyrkan mittemot. Han körde fel först, men så kom vi rätt till slut. När jag gick av, sa jag. ”Nu vet ni var Vriaxidos ligger” Han skrattade. Man vet aldrig vem man får. Jag har blivit utskälld, men det var i Saloniki.
När jag kom in var borrarna igång, men de slutade ganska snabbt. Tack och lov! Kvällen tillbringade jag med att titta på 30 minuter och Sveriges Mästerkock. Efter att ha plågat mig själv i en timmes tid med att förstå en viss typ av grammatik, tills jag gav f*n i det. Och slutförde den dialog som spelades upp i mitt huvud när jag vaknade mitt i natten, och kunde inte somna om, utan var tvungen att skriva ner vissa meningar för att inte glömma bort det. Ringde sen upp en vän och pratade i telefon i en timme. Ni ser vilka äventyr min tillvaro innehåller. 🙂
PS! Att jag skriver ut gatunamnen är mest för min egen skull. Att jag lär mig dem, samt att jag kan gå tillbaka i bloggen. DS!
Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025
Dag 79: Overklighetskänsla
Dag 78: Trettiosex timmar till takeoff…
Dag 77b: Nu går man inte ut …
Dag 77a: Jag längtar hem …
Lämna en respons