Förmiddagen: Idag, förutom att ha gått igenom de olika väderstrecken, var det musiken i språket som vi upptäckte, då Nancy fokuserade på vårt uttal. Speciellt när det är två apostrofer, samt flera ord som går ihop s.a.s. Det låter som ett ord fast det inte är det. Det går upp och ner, för att sen dala ner som vågor på havet. Den här veckan har vi startat nivå 3. Förra veckan var det lite av repetition av nivå 2 i grammatiken. Den trötthet som jag kände på vägen dit var som bortblåst. Hon är bra som lärare, för det första utgår hon från oss, för det andra förklarar hon på ett illustrativt sätt, för det tredje har hon stort tålamod med oss.

Kvällen: Det är tyst i min lägenhet från ljudet på bakgården. Det enda jag hör förutom de närmaste grannarna är bruset i mina öron. När jag går ut på balkongen, är det mörkt. Tänder inte lampan. Sitter i mörkret. Lyssnar på ljudet av en film i huset mitt emot. Några är fortfarande vakna. Lamporna på några balkonger lyser upp. Ett av dem har samma ljus som månen på en av balkongerna längst upp. Ljudet av några fåtal AC-n hörs tydligt i den för övrigt tystnaden. Duvorna sover. Vi har ett duvpar. Är lite osäker, men de verkar inte vara speciellt ense. På dagarna hör jag flera som kuttrar. Men det är bara dessa två. Duvan som hälsade mig välkommen genom att vandra förbi mig, stannade och kollade in mig, gick vidare, kollade igen, har inte trippat förbi någon mer gång. Jag, en nykomling är accepterad. Någon katt har jag inte sett till. Inte så märkligt, för bakgården är stängd från yttervärlden, det omgivande stadslivet. Det är en tillvaro som är så olik den jag lever i Sverige. Men, det är just den här som känns på riktig – autentisk. Folk lever nära varandra, man blir en del av deras liv utan att känna dom. Jag tycker om att höra barnen på andra sidan väggen, den sjungande grannen som har dörren öppen och lagar mat. Med den känslan stänger jag balkongdörren, går in och inget av livet utanför tränger igenom. Lägger mig i min stora sköna säng, tittar på den turkiska serien. I morgon är jag ledig, kanske tar jag en promenad ner till Pl. Pangrati, kanske inte. Allt beror på vädret. Idag har det varit en solig, man lite kylig dag i skuggan. Men, regn är på väg.

Καληνύχτα φίλοι μου

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025