Förstår inte varför jag ska vakna så tidigt, speciellt när jag ska någonstans. Kvart i fyra blev det idag. Då vaknade jag och tänkte på vikten att leva här och nu. Tanken på motsatsen fick mig att inte kunna somna om. Var trött några timmar. Men, sen när jag gick till skolan hade jag orken. Och fram och åter blev det 5000 steg (3.0 km. ”Det tar sig.” Och jag kan inte hjälpa att min stolthet inte har några gränser just nu.

Det var varmt, men lite fuktigt i luften. Det duggade lite senare. Värre blev det när jag kom hem och gick till affären. Då spöregnade det, gatorna var som rinnande floder. Bilarna stänkte ner oss. Precis framför affären fick jag en dusch i bakhuvudet och paraplyet vände ut och in. Och blev förstört. Typiskt! Har ju precis köpt det. Min teori om att solen kommer, när jag köper ett, har ju kraschat nu. På vägen tillbaka fylldes mina träningsskor med kallt vatten. Klafsade in i lägenheten. Tur att jag har vinterbootsen med mig. De bara lovar och lovar. Prognosen stoltserar med solar. Sen blir det regndroppar.

Och, snacka om ironi. Granne med skolan bygger upp ett hus. Och idag borrade det med ett så där ilsket skärrande ljud. Jag reser från stambyte till byggjobb. Nåja, jag bor inte där. Men det var svårt att fokusera. Undervisningen var för övrigt givande. Men det är mycket att få i sig på kort tid. Men även, tar det sig.

Ja nu är det ny månad – Καλό Μήνα, hälsar alla med önskan om en bra månad. Fin sed. Den borde svenskarna ta till sig. Dessutom ska man ha ett rött-och vitt band kring handleden från 1 mars fram till Påsk, för att undvika att bli bränd av solen. Under påsken ska man ta av sig bandet och slänga på elden eller med det heliga ljuset i kyrkan. Vi fick var sitt band av Nancy. Vi får se hur det blir. Är i Kavala då!

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025