Dag 6: I Kallithea – Allt går att lösa …


Morgon: Ibland är det lögn att få tag i folk. Fortfarande har jag ingen aning om vilket telefonnummer jag ska använda till Taxi, när jag lämnar Kallithea i morgon för en natt med utsikt över Akropolis på avstånd, men ändå. På måndag installerar jag mig i det egentliga boendet under hela kurstiden, i stadsdelen Kallimarmaro. Närmare centralaste Aten. Kommer sakna apelsinträden, men även stämningen i kvarteren. Det finns ett lugn.

Vet var närmaste taxistation ligger, men det finns inget nummer dit. Tidigare har det funnits taxi som det fortfarande gör i Kavala centralt, men nu verkar alla vara privata aktörer som specialiserar sig på längre resor. Inte ens min närmaste vän svarar, men det är ju lördag. Till värden har jag mailat och SMS:at Att ge sig ut på dessa gator men tung packning gör jag bara inte. Lär inte komma långt heller.

Några timmar senare: Nu har jag bokat via nätet då jag till slut hittade TaxiAthens.eu, då jag annars får tiden förstörd av att vänta på att någon ska svara. Kostar 20 euro och ska betala det kontant. Jag kommer snart bli expert ”fniss”.

Har även mailat till skolan ett antal gånger angående andra saker sen jag bokade en plats, utan att få svar. Har iaf fått en bekräftelse på att platsen är bokad och att jag är välkommen. Får lita på det.

För övrigt har jag sovit mycket bra. Låg i sängen till över tolv i natt och såg på Golden Boy. En turkisk serie om en välbeställd familj, som bor på en herrgård mitt i Istanbul, med en auktoritär Agha i den ena släkten och en fullständigt galen far i den andra som håller sina två döttrar i hårda tyglar. Rena terrorn. Frun är underkuvad och får stryk om döttrarna inte är som det ska vara. Men de råkar också riktigt illa ut, blir instängda i källaren utan mat och vatten. Vuxna döttrar, helt beroende av traditionerna. Alla är så underkuvade att det vrider sig i magen. MEN, vilket skådespeleri från alla. Jag kan verkligen rekommendera serien. Titeln är lite missvisande. Missa inte Golden Boy Säga vad man vill, men turkiska serier har kvalitetsstämpel, liksom danska serier. Det är synd på titlarna – T.ex. Nora Sand – Flickorna på Englandsbåten. Den låter lite som en titel av Vita serien. Men icke!

PS! Idag hittade jag boardingkortet! DS!



Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025

Lämna en respons