Jag har en otrolig förmåga att köra vilse i småstäder. Så var fallet även i onsdags. Då var det Gävle som jag körde sightseen i. Bara en sån sak att jag körde i samma rondell fyra gånger, körde in i ett villaområdet, samt hamnade till slut i ett industriområde, där det var den enda som jag frågade som ledde mig rätt. I Eskilstuna före pandemin hände i stort sett samma sak, men då lyckades jag komma fram bara genom att följa magkänslan. Den var ur spel. En annan gång i Linköping körde jag förbi hotellet på vänster sida då jag råkade i det ögonblicket se till höger. Däremot körde jag inte vilse i Mjölby, men det är ju om man ska gå efter namnet faktiskt en ”by”.

(Göteborg (som inte är en småstad) kom jag inte ens in i utan hamnade i Strömstad på 70-talet, där jag stannade och fikade innan jag körde in i Norge och körde via Halden upp till gränsövergången till Årjäng. I Oslo för ett tiotal år sen hamnade jag på spårvagnsspåret och visste inte hur fort jag skulle komma ur det.)

Förlåt alla som bor i småstäder. Gävle är fin stad. Var där på en disputationsmiddag för många år sen. Bodde på ett litet hotell (var fattig då), och tog sen tåget hem.

På vägen hem i onsdags, ja då avstod jag från att åka ner i stan igen, så jag körde runt hela Gävle, dvs. till Gävle N. Men under den största sträckan stod det E4:an respektive E16, vilket bidrog till att jag ofta hamnade i fel fil. En gång så illa att jag bromsade och körde in i en snödriva. Men alla bakom och bredvid mig var snälla. Ingen tutade. Men de undrade nog vilken galning som var i farten. Jag körde till slut mot E4:an S. Men säker var jag inte, men körde vidare och till slut syntes skylten STOCKHOLM. Puh. Tur att min bil har dubbdäck och den där bromsen som jag aldrig kan komma på vad den heter.

Problemet var trots användning av Google view och nedskrivandet av var alla sex rondeller från E4:an till Upplandsgatan, och var t.ex. ICA Maxi låg och rakt fram, svänga höger osv. var att det inte såg riktigt ut på det sättet. Det hade snöat så det var svårt att köra, bromsa på isiga gator och samtidigt kolla vilken gata jag körde på.

Mitt besök varade i nästan tre timmar på grund av en del förseningar. Mycket givande. Så allt var värt de här besvären. Men, det är ju faktiskt så. Man kör vilse, men det är bara att ha tålamod, fråga, och till slut har man snurrat runt så mycket att man inte har så mycket mer att välja på.

Men så mörkerkörningen då. Om ni inte känner till det, så är inte vägarna speciellt bra norrut, som de är söderut. Dessutom är det många svängar och det var inte så många ute på vägarna, så det var en timmes full koncentration i 90 km/h. Ibland körde jag i 70 km/h, men hux flux blev det 90:e igen. Jag fick slå av och på helljuset stup igen, på grund av den mötande trafiken, som bländade. Ljus och mörker på en och samma gång.

Nöden hade ingen lag så i Fulleföresta körde jag ner till krogen, och lyckades faktiskt komma dit fem minuter före stängningsdags. Tio kronor fick jag betala för ett toabesök. Förståeligt. Många stannar till, och det är ju faktiskt en krog. Sen hade jag nio mil kvar och det gick bra. Mörka vägpartier, men bättre väg. När jag väl kom hem klockan 20, var jag trött i benen. Kängorna kändes som om de hade lagts på några kilo, sen morgonen, när jag gick uppför 90 trappsteg. Det blev middag, och lite vila framför Makten, den norska serien och regeringen och striden om vem som skulle utses till ny statsminister. Somnade och vaknade hungrig klockan 2. Så jag fick se om den halvtimme som var kvar när jag somnade.

Något foto blev det inte. Hade ju som sagt en hel del annat som upptog min uppmärksam eller ska jag tala om o-uppmärksamhet. Men, nu är allt instoppat i bildminnet, så nästa gång jag åker dit (när jag kommer göra det) lär jag hitta.

Men köra ensam i Grekland, när jag inte ens klarar av att hitta i Sverige. Aldrig i livet.

Kategorier:Vardagen