Just nu känns allt så overkligt. När jag nu har landat på svensk mark och går ner och tar ett bloss, så är allt sig likt. Men ändå känns det konstigt att vara här. Det sägs att när man får den här känslan, har man förändrats. Det är som om min själ fortfarande är kvar i Grekland, som om det bara är min fysiska gestalt som har landat. Så kände jag inte riktigt förra året. Nu är det som om jag ser allt det bekanta på ett nytt sätt. Eller är det nu jag verkligen ser det. Och det är varken rätt eller fel! Det är Sverige helt enkelt. Kan det här bidra till att jag börjar uppskatta det. Vilket inte betyder på något sätt att jag förändrar hur jag ser och känner för Grekland. Är det någon vilsenhet som kommer över mig.

Ja, jag längtade hem och varenda cell i min kropp ville inte stanna kvar. Mitt liv är inte där, bara en del av det. Själen är som sagt kvar, och det kommer den nog alltid vara. För vad som gäller är att den måste delas mellan Sverige och Grekland. Det vill säga ha samma betydelse och bilda en helhet. Men det kanske är en illusion.

Att jag har börjat skriva om Molstaberg och förpassat en 50 årig grekisk diskutabel polis dit, är säkerligen inte någon slump. Men den stora frågan är, varför han ska elimineras och av vem, som inte är anstiftaren. Vem är det som lurar i busken eller i skogen. 🙂

Kategorier:A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025, B-Från manus till bok