… är Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet, som bildar en helhet.

Jag svarade på ett antal frågor om jag skulle klara av teoriprovet. Svaret blev helt klart underkänd. Skulle jag få körkortet indraget, även om jag klarar en uppkörning? Troligen!

Men en del av frågorna, när jag sitter hemma och funderar på vilket av flervalsalternativen som är de rätta, är mitt svar att det beror på situationen, på hur jag handlar. På vissa frågor blev jag förvirrad, eftersom det som sitter i ryggmärgen är svårt att separera utan ta allt i beaktande.

Om det på en trafikskylt står att det är omkörningsförbud för bilar, kan jag då köra om en motorcykel. Det beror ju på, om det är på en motorväg eller en landsväg, eller i innerstaden. För även om det är tillåtet, skulle jag utifrån hur trafikläget är, göra en bedömning.

När jag kör i trafiken, sitter jag inte och funderar på vad de olika trafikreglerna betyder. Har kört tillräckligt mycket för att inte ens behöva fundera över vad som gäller. Det sitter i ryggmärgen (förtrogenhet). Att jag klarar av att föra fram en bil utan att behöva tänka på hur man gör är (färdighet). Att inte köra fortare än 30 km är en förståelse för varför hastighetsbegränsningen finns där (Förståelse) även om jag inte vet varför det är den högsta tillåtna hastigheten i varje fall. Och att veta om vad delarna i en bil heter (fakta).

Jag kör inte 60 km/h på en kurvig smal landsväg även om det är högsta tillåtna hastighet. Jag kör efter vilka risker det kan innebära. Om jag hade kört i 60 km/h i en kurva hade jag kört ihjäl det lilla rådjuret på Magelugnsvägen förra söndagen. Att hela tiden vara före i tänkandet när man kör bil, bidrar till att inte utgå från vad som är tillåtet, utan på det oförutsägbara. Det gäller även att det är precis det när man kör om en motorcyklist eller cyklist.

Om man tvekar att köra om mm, ska man inte ta risken!

På 70-talet när jag och min mor körde på landsvägen till Gnesta körde jag enligt högsta tillåtna hastighet. Jag fick en lång kö bakom mig på en sträcka där det inte gick att köra om. Min mor sa att jag skulle köra fortare. Hon fick tjata tills hon tröttnade. Jag vägrade. När jag sitter bakom ratten är det jag som bestämmer, eftersom ansvaret är mitt. Det är en potentiell dödsmaskin man framför. Och även om något inte skulle vara mitt fel, skulle jag inte kunna leva med vetskapen att ha kört ihjäl en cyklist som vinglar till vid omkörning, om jag hade haft möjlighet att inte göra det. Eller rådjuret förra söndagen.

Gör testet du med! Teoriprovet

Kategorier:Vardagen