… skriva om mitt liv. Det räcker med att ha levt det i sjuttio år. Nuet som riktar sig mot framtiden är mer värt att fokusera på. Artikeln i SvD Kultur fick mig att gå tillbaka ett tidigare blogginlägg som avslutas på följande sätt.

”Som jag ser det, är det en förenkling av människan om man bara ser det enda syftet med att skriva är att läka och bota underliggande känslor hos oss. Vi kan säkerligen skilja på att berätta eller skriva ner en historia för nöjes skull, eller för att peka på hur värderingar i historien och nuet styr oss, utan att det för den skull är spåren efter en komplicerad barndom, eller trauman som behöver komma upp till ytan. utan att det behöver vara ett skrivandet i terapeutiskt syfte.” (Del 1 – Skrivande (karaktärer), terapi)

Lotta Lundberg (SvD]: ”Alla vill bli författare, åtminstone när de går i pension. Då ska de berätta om sina liv. Jag brukar föreslå att de ska hyra konserthuset i stället och ta en veckokurs i fiolspel. Tänk er: ett releaseparty med konsert. Bjuda alla på dunk-vin och sälja sin sina dvd:er efteråt”.

Ja, varför inte! Men, varför nedvärdera andras behov av att göra det. Det finns säkert en och annans livshistoria som kan vara läkande för andra. För att inte tala om kommande generationer. Hur många gånger har jag inte varit ledsen över att mina föräldrar eller mormor inte skrev dagbok. Däremot vet jag en hel del om deras liv, hur de växte upp och hur de var som individer. Att läsa ett av två brev som min far skrev till min mor år 1945 är stort. Då hade de träffats, men skilts åt på grund av att han plockade jordgubbar och hon jobbade. Han svarar på ett brev hon hade skrivit. Brevet hittade jag i en liten ask. Väl läst, det håller knappt ihop. Deras liv vore värt att skriva ett skönlitterärt manus om, speciellt för kommande generationer i släkten.

Mitt liv skriver jag ner i realtid, i bloggen. Numera mest för min egen skull. Om skrivandet, om resandet och om det yrke jag hade. Mitt första inlägg i den här bloggen som berättar om hur det var att arbeta som universitetslektor inom främst lärarutbildningen och pedagogik i riktning mot forskning finns HÄR. Om de politiska förändringarna hittar ni i bloggen och den debatt som pågick i Lektorio tycker till som jag startade år 2007. Tidigare bloggar är ganska ointressanta, speciellt eftersom jag gömmer mig bakom nick från år 2002, då jag började blogga. Det intressanta var att det grövsta hatet och påhoppen mm. försvann när jag började skriva bloggen i mitt eget namn. Varför bloggen är intressant är att den visar hur debatten fördes under dåvarande utbildningsminister Björklund, som jag numera ser som ganska ”harmlös” i jämförelsen med hur det politiska klimatet har utvecklats. Se även i en annan blogg ”Oväsentligheter, i avsnittet – Ilska.” Aktuellt i dessa tider. Historien upprepar sig, speciellt konflikten mellan Hamas och Israel. Då år 2008 var debatten intensiv, men någon tystnadskultur som den är idag har jag inget minne av att den fanns. Även om konflikten alltid är infekterad.

Den som har glömt striden om FRA-lagen får en sammanställning av alla mina inlägg – HÄR! Så om inte har något att göra under regndagarna kan ni läsa alla inlägg. Stoppa FRA-lagen!

Kategorier:B-Från manus till bok