Trist men sant. Efter snart sex veckor har den smugit sig på mig som en illvillig typ som håller mig kvar i en annan vardag än den jag lever i. Men den sedvanliga hyresgästen dök upp för två dagar sen. Ungefär samma tid varje sommar. Irriterande typ som visar sin närvaro genom att sätta sig på min dataskärm, precis som Rasmus, min katt, alltid lade sig framför mig och skymde TVn. Inte nog med det. Den låter inte min mat vara ifred, inte heller kaffekoppar eller glas. Den gillar mina fingrar, och ibland sätter den sig i pannan eller flyger fram och tillbaka. Det där förbannade flugfäet, som jag ändå låter få leva vidare. Har inte hjärta att göra något åt den.

Vad gör jag då för att mota tristessen i grind, förutom att ha fullt upp med den oinbjudna hyresgästen. Jo jag skriver, skriver och skriver. Har kommit så pass långt att jag vet hur historien kommer sluta, på en bröllopsfest. Vilka som är goda, tvivelaktiga, onda eller ingetdera. Är själv lite osäker på var karaktärerna är. Kapitel ett i Del fyra handlar om alla karaktärers resa till och inför festen, med flyg, tåg, bil eller apostlahästarna. Mer än så får ni inte veta, för jag vet inte själv i detalj. Mycket kan hända på vägen, innan jag kan knyta ihop säcken. Sen är det väl så att ingen är antingen det ena eller det andra. Men för att få grepp om dem, måste jag sätta dem under en kategori. En av dem, t.ex. Christos kan ena stunden utsätta en person för fruktan, men samtidigt visa empati om han går för långt. Är han god eller ond, eller bara en människa som utför goda och dåliga handlingar efter situationen? Karaktären Sune, har jag ingen sympati med alls. Han är rakt igenom en riktigt ful typ. Men är roligast att gestalta. Det är möjligt att ta ut svängarna ordentligt. Karaktären Louise, som är den godaste av god, är jag riktigt irriterad på. Är hon inte kapabel till att göra någonting fel? Har gjort ett försök, att få henne riktigt elak när situationen verkligen kräver det, men tyvärr går det över i en förståelse för varför personen ifråga handlade som han gjorde.

Det är en spänningsroman, men det handlar om relationerna, inte om brotten, utan om utanförskap, frivilligt såväl som ofrivilligt. Det handlar om människor uppvuxna i förorten och hur den har präglat dem, i motsats till greker som bor i Saloniki och Kavala som lever en mer tillåtande social relation med varandra. Samtidigt en mer icke-tillåtande. Temat är ”Vad händer när människor från olika länder, samhällskikt, personligheter, mål mm. möts och tvingas interagera med varandra.”

Jag får se hur allt slutar. Om vissa besinnar sig, andra inte låter livet bara gå förbi, och de som tar tillfället i akt att njuta av livet. Men en sak är säker, Sune ska inte gå fri. Inte om jag får bestämma. Fast man vet aldrig, han kanske blir så inspirerad av närvaron av religionen, kyrkklockor och mässor, att han slutar som munk i ett kloster, grekiskt eller svenskt. Kan ju med tiden bli ett fängelse för honom. Fast jag tvivlar starkt på att det kommer ske. För det är inte trovärdigt. Eller? Han är ju typen som skulle stjäla kollekten om han fick chansen.

Men jag har i allafall tur med vädret!

Kategorier:B-Från manus till bok, Vardagen