Vad gör inte sexton veckor i en miljö som förändrar det negativa till det positiva i ens tillvaro. För ens välbefinnande. Sen jag kom hem i söndagsnatt finns det inte några negativa influenser i mitt liv. Det var nog när jag fick distans och upptäckte att jag för första gången i mitt liv faktiskt fick vara mig själv, och att dem jag träffade bejakade det. Jag bröt relationer i mitt liv som inte var värda att hålla fast vid. Därför att de aldrig har brytt sig om att ta reda på vem jag är. Nu lever jag mitt eget liv, nu är jag stolt över det jag har åstadkommit i mitt liv.

Har tidigare tagit upp att jag måste trivas i två länder. Och nu när stambytet är klart, och jag har fått ett superfint badrum som jag nästan vill flytta in i 🙂 har jag under veckan fixat både hallen och köket. Nu har jag stora rummet kvar, samt det stora arbetet med biblioteket. Redan innan jag reste ner till Aten var jag på gång att rensa bort allt onödigt, porslin, glas, hushållsmaskiner som fortfarande fungerar, inte minst allt som har att göra med mitt arbete. Mappar mm. Och annat som har varit för tungt för mig att fixa. Då hann jag med att paketera det jag aldrig använder i flyttkartonger. De står kvar. Men, ska fraktas bort. Lägenheten har sen länge haft för mycket möbler mm. Övertog min mammas lägenhet, så mycket av detta är kvar. Men skall också bort. Böckerna ska sättas in i bokstavsordning, fakta för sig, skönlitteratur för sig, gamla böcker sen barnsben för sig. Nu är jag på gång. Och jag ska göra allt själv. Trots att jag inte är speciellt stark, och det har varit problemet. Men, eftersom jag gjorde allt själv inför stambytet, trots att det tog tid, och många pausar, klarar jag mer än vad jag har trott. Några tunga saker fick jag dock hjälp med.

Kategorier:Vardagen