…. på Elake Måns. En normalt fungerande katt agerar inte så där. Elisabeth och jag stod på trappen och pratade om att Siri blivit utsatt, och att vi skulle kunna samla ihop till en sterilisering av henne. Då var han på en liten svart katt på sopcontainern. Först trodde vi att det gick bra, men sen släppte han inte tagit utan vräkte ner henne på rygg och höll ett hårt bett mot halsen. Och hon kunde inte göra någonting. Vi var tvungna att göra något. Elisabeth jagade bort honom och skällde ut honom. I maj är det inte parningstid.

Jag har sett parning tidigare och det går inte till på det sättet. Lugnt, sansat och helt okey. Eftersom honorna då har löpt. Det här var fruktansvärt att bevittna. Rena våldtäkten. Kattungarna befarar vi har rönt ett icke trevligt öde. Ingen har sett dom sen de lämnade terrassen. Två andra kattungar på andra sidan gatan har också försvunnit, berättade Elisabeth. Siri har iaf dykt upp nu när jag har sett det. Jag lade ut en halv burk makrill och när jag kollade efter en stund satt hon och åt.

Är ledsen för Siris skull, som blivit så utsatt den senaste tiden. Hon kan iaf ryta ifrån, vilket den lilla svarta katten inte kunde göra. Fast det man inte ser, ja, kanske även Siri råkar ut för samma sak. Sist hade han stor tuss hår i munnen, så …

Kategorier:Vardagen