Archive | januari 2018

Livet i ett mellanrum

Frost

Har bara varit hemma i två veckor, men det känns som en evighet. Det känns lite overkligt att jag vistades i Saloniki under jul- och nyår, samtidigt som upplevelsen lever kvar inom mig. Det känns konstigt att jag är här och inte där. 🙂 Men den har gett mig förnyade krafter. Hela hösten var tröttsam då jag inte riktigt fick upp orken och lusten att göra något, utöver det jag var tvungen till. Så fort jobbet var klart och jag tittade på en film, somnade jag. Fortfarande tycker jag om att sova, men nu kan jag hålla mig vaken framför TVn. Jag älskar Sverige och det är ett bra land att leva i, men jag trivs inte och har aldrig gjort på djupet. Kanske för att det är för välordnat, samtidigt som jag inte vill att det skall var vara något annat. När jag vistas i Grekland känner jag mig som en annan människa. Jag trivs och känner mig hemma! Gillar förutom grekerna, arkitekturen, gatorna, kulturen och folklivet. Känner mig nära allt där! Och det viktigaste i livet, har jag kommit underfund med, är att trivas med tillvaron, oavsett allt annat. Men skulle jag kunna lämna Sverige och bosätta mig i Kavala? Tror inte det, då det finns en grundtrygghet här som det kanske är för svår att förlora. Men kanske inte! Sverige finns ju kvar! Vill bo i Grekland minst ett år, helst i Kavala? Tänk känslan att landa på SKG och veta att nu har jag ett helt år framför mig. Behöver veta hur det känns efter ett år, innan jag tar ett beslut.

Jag går snart i pension. Ibland skulle jag vilja bli pensionär redan nu, då jag aldrig känner mig riktigt ledig, men att inte ha ett jobb att gå till? Hur kommer det kännas, när väl dagen är där? Kanske jag drar en djup suck av lättnad eller också kommer jag sakna studenterna, kollegorna, planeringarna och till och med läsning av alla examinationer. Nej, jag drar ut på det! Mitt liv är just nu ett mellanrum, då jag skjuter alla avgörande beslut på framtiden.

De sista dagarna har det blåst så fönsterrutorna bågnar, det rister i glaset och det är kallt i lägenheten av ventilationen och blåsten som kommer in genom springorna. Har haft ugnen på i timmar, ett elelement i badrummet som jag fått lånat av värden, då vattenelementet inte ger den värme som behövs. Sitter framför datorn i lägenhetens kallaste rum, i tjock morgonrock, en pläd över axlarna och en runt benen.

Men jag sover bra!

För övrigt är bedömningen av fältstudierna klara, pree-view-granskningen av en artikel i Pedagogisk forskning i Sverige och halvvägs klar med analysen och texten till artikeln som jag skriver tillsammans med en forskare på Mälardalens högskola. Framför mig har 21 examinationer som skall läsas och bedömas, två böcker som skall läsas, ppt-presentationer skrivas och förberedelse av en introduktions- och en storföreläsning inom en månad. Ja, det blir mycket att göra under två månader. Tre kurser som går samtidigt! Tur att jag har haft och har en undervisningsfri januari.

Xenokrates vilar för ögonblicket.

 

Flygresan och hemkomsten

Salonikis flygplats SKG

Då var jag på väg till flygplatsen. Kom några timmar före start, och snart vara på väg, men ack vad jag bedrog mig – när jag rökt den sista cigaretten på flera timmar och gick till säkerhetskontrollen slängde jag en blick på tavlan – ny tid – 20.30. En timme senare. Vad göra än att bara gilla läget. Orkade inte sitta ute bara för att röka, så jag gick igenom kontrollen. Tiden gick och snart trodde vi nog alla att vi skulle komma iväg. Tjugo i nio öppnade de boardingen. Vi klev på bussen och körde en otroligt lång sträcka mot vad vi brukar göra. Det var ett nytt plan, en Airbus av den mindre sorten. Vi uppmanades att göra allt så smidigt som möjligt med vårt handbagage då planet var fullt. Alla var på plats, säkerhetsbälten på, mobiler avstängda mm., så blev det ytterligare väntan. Skälet till att planet var försenat berodde på att bara en landningsbana var öppen för start och landning. De fick vänta en timme på Arlanda för att slippa göra det i luften. Och nu fick vi vänta på ett plan som var på väg att landa.

Till slut kom vi iväg. Ingen turbulens att tala om på hela resan. Trevligt sällskap av en ung forskare, som var grek men jobbade i Finland. Trevlig personal. Ingen hicka av gin och tonic, som jag brukar få. Trevliga och snälla medpassagerare. Och vi blir aldrig så medgörliga och snälla, samt hjälpsamma, som i ett flygplan, har jag lagt märke till. Vid flera tillfällen när vi fått vänta, ibland i timmar som flygen kunde vara från Athen, har jag aldrig märkt någon irritation. För min del tänker jag – Hellre vänta än att flyga iväg om det är problem!

Men visst känner man sig lite liten och framför allt ödmjuk när man är på väg upp på 11000 meters höjd och skall befinna sig där i flera timmars tid? Men för mig har det blivit allt tryggare att flyga nu. Men turbulensen är fortfarande något jag tycker är obehaglig, samt vindarna över bergen vid nerflygningen. Usch! Men, det är ju bara luft.

TIPS för flygobekväma – Korsord!

Tom och öde uteservering, men fin gran och flygledartorn

Vi flög in tiden, så förseningen blev 50 minuter. Landning på Arlanda, en snabb rök efter sju timmar, med väntetiden och bagage. Släpade bagaget för hand från rulltrappan upp till SkyCity och hotellet, då de inte fanns några vagnar där. Men nu vet jag det, så jag tar med mig vagnen i hissen. Man får inte föra vagnar i rulltrappan då det hänt olyckor. Checkade in. Bjöds på kaffe i baren, när jag gick ut för att röka. Sen sängdags, men det tog ett tag innan jag somnade, men vaknade för sent till frukost. Fick ge mig ner yrvaken till Pressbyrån och köpa drickyoghurt. Hämtade bilen, nytvättad och fin. Sen det traditionella stoppet på Shellmacken i Stora Väsby. Kom hem till slut, piggare än jag brukar. Lägenheten var utkyld och värst av allt så var elementet i badrummet iskallt IGEN efter vattenläckan om ni minns, när jag skulle iväg. Men nu är det fixat, tills jag får ett nytt element. Det jag har är väl sen huset byggdes för snart 45 år sen.

Och vad är det jag gör när middagen är klar.

Jo börjar fundera på nästa resa!

PS! Skälet till en öppen landningsbana är att de bygger en ny. De skall även bygga en ny terminal. Tänkte bara några timmar tidigare att den börjar bli lite väl nersliten. Av den unga forskaren fick jag veta att tyskarna har leasat flygplatsen i 40 år.

 

 

 

Vistelsen och resfeber

Väntar på att ta en taxi till flygplatsen och jag har resfeber. Brukar inte ha det när jag skall resa hem. Men oftast reser jag när det är hett och då får den mig att slappna av. Men, det har lättat lite nu när incheckningen är klar, boardingpass utskrivet och vistelsen på hotellet betald, samt har gått en längre promenad i olika kvarter. Fint väder även idag, solen lyser från en klarblå himmel och vinden är svag och inte lika kylig som igår.  Vill och vill inte åka härifrån. Blandade känslor. Men så är det alltid. När hemresan börjar närma sig, tänker jag på alternativ, på att stanna kvar en liten tid till. För det mesta, (utom när jag är Huset och det finns rum lediga och jag har semester kvar), reser jag hem som planerat.

Är jag nöjd med min elva dagar långa vistelse i Saloniki. Absolut eller som man säger på grekiska απολύτως som jag gillar att säga. Det är lätt att uttala till skillnad mot andra ord, då man riskerar att vricka tungan. 

Jag har inte sett så mycket av Saloniki som man brukar göra som turist. Men däremot, som vanligt, hur folk lever. Min ambition är alltid att leva som om jag bodde där, inte vara där som turist. Sen att de flesta ser mig som en är inte så mycket att göra något åt. Men jag känner mig verkligen hemma i Grekland, så det är inte så svårt. Därför känns det egentligen inte som om jag reser hem till Sverige utan att jag reser hemifrån till Sverige. 🙂 Svårt att förklara dubbelheten, men den är inte helt enkel att leva med. Grekland och livet här finns ständigt inom när jag är i Sverige.

För övrigt har jag haft inspiration och skrivit mycket på min bok. Xenokrates som berättar som är min ram, blir allt mer levande och mänsklig för mig. Men det är helt klart en fri rekonstruktion av honom, baserad på vissa utsagor från Diogenes Laertios verk om kända filosofer. Tog inte med mig boken, då den är tjock och tung. Vissa forskare menar att en del i det är osannolika händelser och utsagor från en filosof om en annan. Men, ingen vet med 100% säkerhet om det som inte är klarlagt skulle kunna ha hänt. Ingen har tolkningsföreträde, även om den del menar sig ha det. Min tolkning av Platon för att ta ett exempel är en tolkning av flera möjliga.

Nu gäller det att hålla reda på tiden, dvs hålla koll på grekisk tid och inte klockan i datorn då det är fortfarande svensk tid, för då kanske jag missar flyget. Det skulle skapa en massa problem som jag inte vill ha.

Nytt År 2018


Nytt År och jag är kvar i Saloniki. Vistelsen är inte slut än, då det är ett dygn kvar tills jag sitter på flygplatsen och väntar på att flyga hem. Idag har inte så mycket blivit gjort, utom att jag skrivit en del. Det blev sent i natt. Somnade inte förrän runt halv fem i morse och sov till kvart över tio grekisk tid.

Fem i tolv tog jag hissen upp till hotellets takterass och filmade fyrverkeriet. Det var ganska städat. På takterassen var vi en del som letat oss upp. Intill var det musik och dans av en liten flicka. Kanske hon är en framtida dansare. De hade ordnat mycket fint på terassen.

Gick ner och tog en kaffe utanför hotellet. En kvinna frågade om jag frös, men jag var fullt påklädd till skillnad från henne. Sen frågade hon lite om min vistelse där, om hotellet är bra, servicen och om staffen. Jag svarade och vi fortsatte prata. Det kom till slut fram att hon som hette Maria var ägare av hotellet tillsammans med sin man. Det hade gått mig helt förbi. Vi fortsatte att prata om greker visavi svenskar och våra respektive kulturer och nationella särdrag. Sen bjöd Maria mig på ett glas vin och mat. Vin tackade jag ja till. Mat kl. halv ett på natten blir lite för mastigt. Träffade hennes Michael och dotter Dimitra. Vi hade en trevlig samvaro under en timme. Vi pratade om krisen i Grekland, våra olika språk, speciellt grekiska, samt om mycket annat. De var mycket trevliga. Bröt upp vid två tiden, men hade svårt att varva ner. Jag blir pigg av vin. Bättre att dricka öl om man skall sova. När jag väl låg i sängen var jag pigg som en mört och fick sms från min inneboendes mamma.

Synd att jag skall åka hem i morgon då jag fick en hel del tips av Michael om det snabbaste sättet att lära känna Saloniki. Maria rekommenderade mig SPA-behandlingen.

Men det får bli nästa gång!