Ett tyst, men fridfullt Kavala

Det har varit en märklig dag. Klarare, friskare och tystare (förutom att Vladimir jobbade en del på förmiddagen). Men det märkliga är att måsarna har varit borta hela dagen. Skatorna har hörts då och då.

Vi gäster har umgåtts en hel del, vid lunch, kaffe och middag. Sovit siesta har jag också gjort någon timme, innan det var dags för en tur till närbutiken och Gregoris som försöker förstå vår engelska, men inte lyckas så bra. Det syns att det rör sig hela tiden i hans huvud och att det finns en vilja att förstå. Han är helt underbar!

Efter middagen gick jag upp på taket. Eric och Katarina kom upp en stund senare. Det var mörka moln över himlen. Men en stor röd måne lyckades komma fram till hälften. Fortfarande inga måsar, inga skator eller några svalor.

Jag lyckades ta en bild på månen, men det röda fastnade inte på fotot och inte heller hur stor den var. Satt sen en lång stund och kände friden. Det började blixtra på långt håll. Åskan kom och gick. Och NU regnar det. Jag gick ut på framsidan och rökte, ut i regnet. Gick till nedre terassen och ställde mig i regnet. Ett stilla regn! Ingen blåst och ingen åska.

Flyger hem om några dagar. Visst känns det helt okey, men jag är långt ifrån klar med Kavala. Har försökt hittat en öppning till att stanna en vecka till, men inte lyckats. Det finns inga direktflyg och alldeles får långa restider (dyrt dessutom). Skulle med lätthet stanna en månad till (om det fanns möjlighet). Det är något med Kavala (vad vet jag inte riktigt, men något är det). Tiden får utvisa hur långt det kommer att gå.

DSCN5550

Väderrapport och gamla hus!

Idag efter ovädret som svepte in över Kavala är vädret fullständigt underbart idag. Det är fortfarande 33-34 grader varmt, men vinden är frisk och fukten har försvunnit. Vi har suttit på altanen och pratat i omgångar fram till halv tre och inte en enda gång har någon pustat över värmen. Rummet är friskt och beboeligt 🙂 igen.

Igår, tidigt på förmiddagen gick Petra och jag ner till stan. När vi kom en bit ner på Odos Aimilianou stannade en kvinna sin bil och frågade om vi ville skjuts ner till stan. Vi tackade nej, då jag skulle visa Petra vägen ner. Men, det var ett verkligt fint erbjudande. Petra tog en hel del fotografier, som hon lagt ut på sin FB-sida, men jag vill visa några här. De visar att så här kan det också se ut i Kavala. Hus som står och förfaller. Vissa längre tillbaka än sen i början av krisen, helt klart. Och när man ser det, vill man gärna renovera upp dem, för stommen är ju fantastisk.

Senare på eftermiddag kom vinden in över altanen med en hög hastighet. En glasskiva fick en vindpust tag i och gick sönder, precis som förra året. Det fortsatte blåsa och det blev åska. Men ovädret var inte det värsta som jag varit med om här. Det regnade inte, det åskade men dundret hördes inte på nära håll. Så vi klarade oss. Det blev en myskväll i soffhörnan istället och djupa samtal.

Kavala1 Kavala2 Kavala3