Lade ner arbetet idag!

Var uppe till över klockan tre i natt och såg blixtar på himlen över Chalkidiki och Athos. Vissa sköt rakt ner i marken. Häftigt, men jag var på långt avstånd. För övrigt var natten fin. Somnade nog inte förrän vid halv fyra tiden med datorn i sängen. Vaknade klockan åtta. Inte många timmars sömn, men vädret är bra, då temperaturen inte är så hög efter stormen och regnet. Däremot blev det varmare vid halv ett-tiden då vi kom ner till marknaden. Jag tänkte skriva idag, men ångrade mig. Det är ju ändå lördag. Rauni och jag gick in till arkeologiska museet och sen drack vi kaffe på ett hörnkafé på Odos Dagkli. De har supergod Cappuccino! Jag åkte hem och Rauni gick till gamla stan. Det har varit en bra dag!

Vi satt inte uppe halva natten, utan bröt upp redan kl. 22. Men jag stannade kvar en stund. Satt  vid dörren på altanen och fick helt plötsligt en känsla av att jag skulle flytta på mig, ifall någon av de tre ödlorna som bor på terrassen och kommer fram på väggen om kvällarna, skulle ramla ner över mig. Och trots att jag inte såg en enda ödla ställde jag mig längre ut och tittade ut mot havet. Då hörde jag en duns och vände mig om och tittade mot bordet där jag hade suttit vid och precis vid mitt cigarettpaket hade en av ödlorna ramlat ner från ingenstans. När jag kom närmare, kilade den iväg och gömde sig under konstverket (se bilden). Det gick snabbt! Märkligt när det man anar faktiskt händer, fast det aldrig har gjort det tidigare.

 

En dag i arbetets tecken och filmvisning

Igår arbetade jag på mitt nya manus hela dagen. Det var skönt väder efter regnet. Senare på kvällen hade vi filmvisning som bygger på en bok som heter The Ten-Day Diary  – Ayvali (Kydonies) 1922. av Agapi Molyviatis-Venezis. Det handlar i korthet om växling av folk mellan Grekland och Turkiet. Återkommer längre fram om historien bakom detta. Det är en gripande och blodig historia.

Det var många som kom, vilket var mycket roligt. Prästen från kyrkan mittemot kom, samt en hel del Kavalabor. Bra för Souidiko Spiti att komma med i de här sammanhangen. Tyvärr hamnade jag längst bak och såg inte texten alls, men Elisabeth förde mig till en plats längst fram. De talar ju grekiska på filmen, men är textad på engelska.

Bilden blev inte bra, men ni ser – det är fullt.