Igår kväll hade vi avskedskväll för Cornelia på taket, med Rosévin och ett vitt vin som heter Joker från Kavala. Om man dricker det med gröna vindruvor blir det inte lika sött och mycket gott.
I morse åt jag frukost med Cornelia och vinkade sen av henne. Två nya gäster hade kommit igår och vi satt och pratade med dem runt bordet en längre stund. Efter det gick jag och Kerstin ner till stan. Glömde bort tills vi gick ut genom porten att tvätten snart skulle var färdig. Nåväl, vi gick ner och tog vänster istället för trapporna ner mot kyrkan och gick en parallellgata bort mot ett torg. Vi skildes åt vid fiket i en liten park, där Eva och jag satt och fikade en gång.
Jag gick till supermarket och sen till kiosken i vilken jag köpte Karelia Slim Menthos. Han kom ihåg mig sen förra sommaren. 🙂 Köpte väl 20 paket av honom då och idag tio paket. Han är en av få som säljer just det märket. Kerstin hittade två paket som hon köpte till mig. Snällt av henne!
Tog sen taxi upp! Det var mycket trafik och parkerade bilar överallt. Men det verkade inte vara något på gång. Mycket varmt i taxin. Och till slut hemma igen, gick ut på terassen och där blåser det svalt idag. Otroligt skön dag. Tyvärr har de senaste dagarna varit sköna, men på kvällarna blir det fuktigt och åskluft. Igår såg vi att åskan gick bakom bergskammen.
När jag kommer ihåg att jag inte skall åka hem på torsdag utan torsdagen den 13 augusti med ett flyg till Köpenhamn och vidare upp till Stockholm, känns det otroligt bra. För den ombokning fick jag betala 364 kr extra. Men, planet landar på Kastrup 22.50 och flyget till Stockholm lyfter 07.20. Det blir hotell. Men det är helt okey. Jag hade en hel del beslutsångest, men till slut frågade jag mig själv – Räcker tre dagar till i Kavala. Nope! Då var det löst. Två veckor blev till slut fyra veckor. 🙂 Svårt att lämna detta ställe. Ju längre jag vistas här, desto mer trivs jag.
Nu har jag skrivit 12 sidor på artikeln (förutom 6 sidor som jag tagit bort) och kommer inte längre, så jag fortsätter med min historiska roman. Då den vilat ett år, läser jag först igenom den. Jag har den knepigast, men också den mest givande delen kvar att skriva nu. Kul skall det bli?
