EN FORSKARES OCH LÄRARUTBILDARES VARDAG
Nu har jag sänt iväg examinationen. Nu är det bara att vänta och se om den får ett godkänt betyg. Om jag hade kunnat göra den bättre skulle jag ha gjort det. Kan inte skylla på yttre omständigheter.
Är inte riktigt nöjd, men jag försöker intala mig att jag är det.
Men nu kan jag koppla av!
Nu är jag som gott som klar med min examinationsuppgift och har resignerat. Betyget lär bli lågt. Men det som slog mig i morse då jag vaknade var att betyget blev så oerhört viktigt att det skapade en låsning hos mig. Men jag tänkte om och genomförde uppgiften på det sätt jag vill göra det. Om det inte räcker för ett högre betyg, så får det bli så. Jag studerar ju inte estetik för att få ett högt betyg. Jag studerar det för att få mer kunskap som jag har nytta av i mitt yrke och i min forskning. Det är oerhört värdefullt för mig som arbetar som lärarutbildare och ständigt bedömer andra examinationer, känna hur det känns att vara på den andra sidan – vara student. Alla som arbetar som lärare borde byta perspektiv lite då och då. Det är nyttigt!
Det har varit roligt (utom under de veckorna tanken på betyget blev dominerande) att läsa estetik. Men moment 2 som handlar om Kants kritik av omdömeskraften har jag hoppat av. Det ironiska är att det var just det momentet som fick mig att söka kursen om Estetik. Men jag lyssnar på mig själv och känner att jag inte orkar. Min egen forskning är prio två efter undervisningen som är prio ett. Mina egna studier är prio tre! Så är det bara … Och jag känner ett verkligt sug efter att i april och maj påbörja skrivandet av min planerade bok.
Men än så länge går det trögt. Har en del kvar inom undervisningen. Har tagit ledigt från den under helgen och jag började skriva – men det gick trögt – lyckades få ihop två sidor. Skälet är att de 70 sidorna som jag skrev i somras har jag förkastat. Måste därför skriva nytt och det tar ett tag innan jag kan släppa det tidigare manuset helt och hållet.
