Vad är hemkänsla?

004Har under en längre tid funderat på hemkänsla. Är det att vara hemma, ha ett hem, bo på en speciell plats, hur man lever eller någonting annat? Här är ett utdrag från min bok som jag fortfarande skriver på.

  • – Att göra samma sak varje dag, det gör ju vi också. Vi går upp på morgonen, äter, läser och samtalar mm. Gör vi sådana saker då vi är ute och reser.
  • – Ja!
  • – Gör alla människor det?
  • – Nej
  • – Kan det vara de rotlösa som inte gör det?
  • – Så kan det vara!
  • – Det är alltså när man gör samma saker varje dag som man känner sig hemma.
  • – Ja, fast…
  • – … man kanske inte trivs. Ar hemkänsla detsamma som trivsel?
  • – Det är ointressant, sa Aristoteles.
  • – Du har så rätt. Frågan gällde inte huruvida vi trivs eller inte när vi känner oss hemma.
  • – Vi har alltså löst den första meningen i oraklets svar. Det har ingen betydelse var du befinner dig, utan att du gör samma sak varje dag. Vi fortsätter med den andra meningen om några dagar. Inte här och inte där utan någonstans mittemellan. Nu har solen gått ner, så det är dags för oss att sluta för idag.
  • Xenokrates var inte nöjd med slutsatsen. Han menade att hemkänsla har med trivsel att göra. Dessutom menade han att hemkänsla hade att göra med syftet.
  • – Hur menar du, frågade Platon.
  • – Jo, sa Xenokrates. Hemkänslan har med syftet med ens liv att göra. Fairanetes syfte var att vara ensam och tänka över sitt liv. Därför kände hon sig hemma i sin grotta. Om hennes syfte varit att träffa människor för att ha trevligt, så skulle hon ha vantrivts och därmed inte känt hemkänsla. Detsamma gäller när man är ute på resor. Man känner sig hemma, trots att man är långt hemifrån.
  • – Jag tror att Xenokrates har bidragit till att vi kommit närmare en lösning, sa Platon.
  • – Det låter rimligt, sa Aristoteles till allas förvåning. Mitt mål på akademin är att lära mig mer. Därför känner jag mig hemma här. När jag inte längre känner att livet här kan lära mig något, så kommer jag inte känna mig hemma.
  • Xenokrates blev så förvånad att han glömde att komma med en bitande kommentar. Den hade dessutom varit högst opassande.
  • – Vi har alltså kommit fram till att hemkänsla och trivsel faktiskt har ett samband. Och också att det har med vilket syfte man har med att befinna sig på den speciella platsen. Om platsen inte överensstämmer med syftet, så vantrivs vi och känner oss inte hemma. Med detta avslutar vi för idag.

Ja, ligger det någonting i det?

Lördag

DSCN5366Vet inte varför jag är så trött. Kanske beror det på att jag nästan tappar rösten när jag skall föreläsa eller leda seminarier (stressrelaterat?) eller också är det för att jag är trött. Orsak och verkan! Men jag har kommit in i en period då jag egentligen inte vill prata. Vill vara tyst!

Igår föreläste jag i två timmar i stora hörsalen på Naturhistoriska och rösten höll, men det kändes svårt nästan hela tiden att prata. Därefter lunch som försvann så jag inte hann äta, men jag åt när studenterna arbetade i grupper. Under eftermiddagen var det workshops och studenterna arbetade i grupp och gemensamt. Jag gick runt, lyssnade, svarade på frågor. När vi träffades båda grupperna skrev de kortfattat upp på tavlan vad de kommit fram till. Vi tog kort. Två gånger. Först vilka värdekonflikter som de fått fram och sen handlingsalternativ. Givande dag!

När dagen var slut träffade jag mina båda kollegor för att tala lite om dagen. Körde direkt hem – köer lite här och där, men det gick relativt fort. Jobbade lite innan TV-programmen startade. Var vaken till kl. 1. Sov till kl. 6 i morse, men gick och la mig igen efter ett par timmar och sov till halv ett idag. Har inte gjort ett vitten idag och kommer nog inte göra det resten av dagen heller.

Jag har nu att se fram emot tre veckor undervisningsfri tid, då jag kan fokusera på annat som inte har hunnits med. Men, jag har en del examinationer att läsa och bedöma. Under den tiden kan jag vara tyst.

I morgon är det val i Grekland!

Kontraster

Kavala1Sitter i detta nu framför datorn och tittar ut genom köksfönstret på regnet i förorten. Det är inte några människor ute än, inte heller några störande ljud. Det är mörkt inomhus och lägenheten måste lysas upp med elljus. Sitter framför datorn och skall producera text. Vädret är exemplariskt! Men så funderar jag vidare på kontraster i livet. För drygt en månad sen satt jag på terassen i Kavala och såg ut över en fantastisk utsikt över staden i väntan på taxin som skulle köra mig ner till bussen mot Saloniki. Det skulle kunna upplevas som en dröm, om inte känslan och minnena vore så starka. Tror de här kontrasterna i mitt liv under de två sista åren påverkar mer än jag någonsin trodde att de skulle göra. Allt började efter veckan på Kreta, förvärrades förra året och fördjupades detta år. Sitter framför datorn och tänker på det meningsfulla jag har framför mig, med lärarjobbet, mina studier och så mycket annat. och försöker hålla fast vid det. Men jag är kvar i Kavala. Vet dock att detta lägger sig efter en tid och det är jämförelsevis en småsak med hur det skulle kunna vara.

Flyktingkatastrofen har engagerat mig. Om jag hade möjlighet, dvs. tid men framför allt ork, skulle jag göra något rent konkret. Skulle åka ner till Grekland och bli volontär. Nu följer jag med i nyheterna och bidrar på ett annat sätt, som så många andra. Det är svårt att värja sig (vilket vi heller inte skall göra) mot denna ström av människor som är på väg från något de inte orkar leva med och i, till något bättre. Men på vägen dit genom Europa riskerar de sina liv över Medelhavet, blir stoppade och illa behandlade vid gränsen till Ungern, och allt fler länder stänger sina gränser på ett eller annat sätt. Våra grannar för att ta ett exempel – Danmark och Finland vill inte ta emot. Men Sverige stänger inte gränserna, tar emot och det gör mig stolt. Men bedrövad över våra grannar som under kriget och på 60-talet fick möjlighet att skapa sig nya liv i Sverige. Glömmer man så fort eller vet inte längre politiker m.fl. hur det var. Är det historielösheten det beror på.

Kontraster! Mitt liv som jag lever i ett land som inte har haft krig på jag vet inte hur länge. Ett land som har en struktur, och politiker som oavsett partitillhörighet ändå håller på det viktigaste (med vissa skillnader som bidragit till att klyftorna mellan de som har jobb och hälsan och de som inte har det, har ökat). MOT om allt det jag har, på några veckor skulle raseras och det enda jag hade kvar var att försöka fly till ett annat land. Skulle Danmark, Finland och Norge stänga gränserna? Eller är det varifrån man kommer som har betydelse? Tror det är viktigt för alla som tycker att det är helt i sin ordning att stänga gränser, få insikt om att nästa gång kan det vara de själva som sitter i samma situation. Det kan bli verklighet, med tanke på den politiska situationen i Sverige med ett parti som växer sig större för varje år! De som i olika länder håller med sina regeringar om att stänga människor på flykt ute, kan bli med i nästa flyktingström!

Vad är ett regn i ett tryggt och fredligt land, när man sitter under tak, har mat för dagen, och inte behöver vara rädd för att villan, bilen, sommarstället, jobbet på några veckor blir ett minne blott? I ett land där vi ser allt detta som självklart. Men det är inte självklart, för allt kan förändras. Inte detta år eller om tio år, men kanske om tjugo år. Vem vet!

Det finns en hel del som har förändrats i Sverige och det måste bli en ändring. Alla som blir arbetslösa måste få en möjlighet att få ett nytt jobb, utbilda sig och bli väl behandlade. Alla sjuka och gamla måste få en dräglig tillvaro. Hemtjänsten måste bli bättre – egen erfarenhet av den är inte positiv. MEN, det är grader i helvetet – det går inte att jämföra med de som lever i länder i krig eller i ekonomisk kris. För här kan vi göra något åt det, trots att viljan hos en del som har makten brister, liksom kompetensen. Trots att makten är mer fokuserad på att uppnå sina egna ideal än på de människor det berör.

Sömnlöshet, seminarium och något om den stora flykten

DSCN5577När jag hörde första väckningen i morse, var min upplevelse att jag inte sovit någonting från kl. 1 till kl. 5. Det enda jag kom ihåg var att jag legat vaken. Men, jag måste ha sovit då tröttheten inte var så stor, som den borde ha varit, från det jag klev ur sängen, körde till jobbet, genomförde undervisningen och körde hem igen. Men nu har jag sovit en stund och varit medveten om det :-).

Tre timmar seminarium med min studentgrupp i Utbildningshistoria. Intressanta diskussioner och trevlig stämning. Men, jag tappade rösten även idag. Tack och lov var det i slutet av seminariet. Likadant förra seminariet då det var svårt att prata. Även studenterna kände att luften i salen inte var bra – för torr. Det blev bättre då vi öppnade fönstret.

Den sista tiden har flyktingströmmen upptagit en del av min tid, men mest känslomässigt. Det upprör att de i vissa länder blir så illa behandlade. Inte av folket överallt, för de försöker hjälpa, utan myndigheterna. Tyskland imponerar, eftersom de ser människor som flyttar till landet som en tillgång istället för en börda, utöver viljan att hjälpa dem. Ungern och Danmark imponerar dock inte. De förhindrar människor som varit med om en flykt de flesta av oss slipper uppleva och de är nära Sverige och tvingas registrera sig som asylsökande i Danmark, vilket innebär att de splittras från sina familjer, släkt och vänner de har i Sverige. Varför?