Måndag

Det börjar kännas som vår. Även om det var riktigt kyligt i går morse och jag mötte en bil som var totalt nedisad nere på parkeringen, men vacker i solskenet, kändes det som vår. Körde till Skhlm och sen vidare in till Frescati. Var på institutionen i går och jobbade intensivt i fyra timmar med att få klart ärenden jag inte orkade göra i fredags. Det tog tid, så beslutet att köra hem var helt rätt. När jag jobbar hemma tar jag paus då och då för att orka. Igårkväll somnade jag kl. nio och vaknade halv ett, för att somna om halv tre. Förhoppningsvis blir jag helt frisk igen. Tur i oturen att jag den mesta tiden under våren har hemarbeten, även om det blir lite trist ibland. Saknar både kontakten med studenterna och kollegorna. Alternativet hade varit sjukskrivning (om det ens känns som ett alternativ, då jag inte tror att ”inget-att-göra” leder till ett snabbare tillfrisknandet) Jag känner mig priviligierad, som kan sköta jobbet hemifrån. Men som sagt, det blir trist i längden! Men nu ser jag fram emot att skriva den här och nästa vecka.

En arbetsperiod avslutad …

Det har gått några veckor, och smärtan är kvar, fast mer ytlig. Suttit hemma och bedömt högar av tentor, samt åkt in till institutionen då och då. Igår var det heldag – från klockan 10-16. Vaknade kl. 5 och var på institutionen kl. 7 och kom först inte in på grund att jag slog fel kod flera gånger och till slut fick ett stort rött kryss, som förhindrade mig att komma in även om jag haft rätt kod. Men snart kom en person och jag blev insläppt. Fick kortet ordnat och rätt kod. Nu vet jag både hur jag skall göra och absolut inte. Kallt var det också, så händerna kändes stelfrusna. Halv tio körde jag ner till hus D i Södra huset för att hålla en föreläsning från kl. 10-12. Allt gick bra tills det var en kvart kvar och en hel del var kvar som jag inte hunnit med. Den här föreläsning brukar vara tre timmar, så det är förklaringen till missen. Tiden upplevs stå stilla när man föreläser. Men vi har en föreläsning och ett seminarium kvar innan de skall skriva tentan.

På eftermiddagen hade vi tre timmars workshop. De pratar med varandra i grupper medan jag går runt och lyssnar, men mest svarar på frågor och i mellanakterna återsamlas vi för att redovisa vad de kommit fram till.

Klockan var halv fem då dagen var slut – tjugo minuters lunch och en gå-fika hann jag med. Var hungrig och trött när jag kom ner till bilen. Körde därför in på Statoil utanför universitetets stora parkering. Köpte en stor Yoggi Skogsbär, som jag drack en hel del ur sittandes i bilen innan jag körde hemåt. Klockan var 17.30 när jag startade från Statoil och kl. 17.45 svängde jag in i Skhlms parkeringshus. Helt otroligt snabbt! Efter att ha handlat körde jag hem och anlände 🙂 kvart i sju. Gjorde i ordning mat, tittade på Dr Phil och på Skenet bedrar, men somnade och vaknade halv två på natten. Vaken någon timme och sov sen till halv tio. Efter heldagsundervisningarna är jag helt slut och än mer nu när jag inte är fullt frisk. Men, jag är glad över att orka och att ha undervisning för verksamma lärare är annorlunda och speciellt, eftersom de på ett helt annat sätt än de som börjar sin utbildning, kan tillämpa kunskaperna på sin tidigare erfarenhet (som kan vara lång och gedigen).

Nu när alla deadlines är klara, har jag bestämt mig för att under två veckor sysselsätta mig med egen forskning på olika nivåer. Två måndagar går bort, då jag har bl.a. handledning och lärarlagsmöte. Men det vardagliga arbetet med att bedöma inkommande kompletteringar och mailkontakter mm kommer bli sporadiskt.

Nu känns det som om våren är på G (trots möjliga bakslag i mars) och det är bara 3 månader och 6 dagar kvar tills jag lämnar Sverige för fem-sex veckor i Kavala. Mina planer är att resa runt mer än under tidigare vistelser, då det är i junimånad och ett mer behagligt resarunt-väder än under juli/agusti-månaderna. Synd är att jag inte vågar hyra en bil och köra runt, men det finns bussar och taxi. En del av de ställena jag planerar åka till ligger en kvarts/halvtimmes bilresa från Kavala. Men Pella där Aristoteles var lärare till Alexander den store vid det makedoniska hovet, ligger bortom Saloniki, så det får bli en övernattning och shoppingtur i Saloniki för vidare färd till Pella på dit eller hemresan. Vi får se! En tur till Thassos och Samothraki kan också bli en möjlighet. Men även om allt som man planerar inte blir av, är det kul att planera. Röra mig mer i och i närheten av Kavala ser jag som en möjlighet denna gång. Alla resor har att göra med att den bok jag skrivit på i två år skall bli klar denna gång. Måste besöka flera platser för att inge trovärdighet.

Måste bara se till att införskaffa effektiva myggmedel och allergitabletter vid behov innan jag kommer ner. Jag blir alltid översköljd av kärlek av dessa blodtörstiga vampyrer.

Snart så!

Bedömer tentor

Ligger efter på grund av sjukskrivningen, samt att jag fick lite merarbete förra veckan. Men nu är jag iaf i full tjänst och mår mycket bättre. Smärtan är dock kvar som en ständig påminnelse om att inte stressa då det blir värre. Gillar inte att se mig själv som sjuk. Bedömer tentor och fältstudieuppgifter, som skall vara betygssatta senast på måndag och inrapporterade i Ladok. Och när det är klart väntar ytterligare 22 tentor i en annan kurs, som skall läsas och bedömas. För övrigt händer inte så mycket. Försöker nå kollegor, men lyckas inte så bra. Alla är strängt upptagna. 🙂

Läser om fusket på Karolinska institutet och det ser ut att vara (eller bli) en riktig skandal. Det riktas en hel del kritik mot hur det går till inom den akademiska världen och man efterlyser externa utredare och t.o.m. polisiära utredningar i allvarliga fall. Läs vidare Kalla in polisen ….

På tal om polisen så klampar Dan Eliasson ånyo i klaveret, då han säger sig bli överraskad. Läs vidare Har blivit överraskad ….

Trist väder idag – det jag kallar för icke-väder. Inget händer!

Men vad är det i jämförelse med hur det är i Syrien.

Se den chockerande filmen om staden Ohms!

470000 döda sen 2011

Vi måste prata om människoliv

  • Lite undangömd, och med en otydlig rubrik, släpper brittiska tidningen The Guardian sin exklusiva artikel om den chockerande rapporten från Syrian Centre for Policy Research, SCPR.
  • Den ideella organisationen har genom idogt uppgiftssamlande på syrisk mark kommit fram till att det inte alls är strax över 250 000 människor som har dött i krigets Syrien, som FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter har uppgett.
  • Det ska vara 470 000 människor.
  • Nästan en halv miljon människor.
  • Nästan ett helt Göteborg.

Lite om igår och om kursen

006
Trapphuset på Frescativägen 54

Körde in till institutionen kvart i åtta igår, gjorde ett stopp vid Statoil och kom fram tjugo över åtta. Trodde det var lördag. Inga köer i sikte någonstans. Kan höjd trängselavgift ha börjat få effekt eller bestämde sig de flesta att inte jobba eller frakta gods just igår? Inte förvånande i så fall, då det nu kostar 105 kronor mot 60 kronor fram till sista december 2015 (4 kameror – 2 på Essingeleden och 2 in och ut i innerstaden) under rusningstiden. I vilket fall fick jag mer än en och en halvtimme innan föreläsningen. Den spänning som alltid infinner sig före storföreläsningarna bidrog till intensiv smärta trots Alvedon, men den försvann nästan då jag lyssnade på grekisk musik.

Min kollega och jag gick ner till naturhistoriska kvart i tio. Det tog en stund innan servicekillen fick allt att fungera. Studenterna släpptes därför in tio minuter efter utsatt tid. Och så var det dags. Allt gick bra och efter en kort inledning förde jag och mina studenter en dialog kring innehållet. Vi tog paus efter en och en halvtimme och sen fortsatte föreläsningen till kl. 13. Nu kände jag lycka, då jag inte haft speciellt ont under hela tiden. Dock kände jag en del på väg tillbaka till institutionen och efter en halvtimme en intensiv smärta. Men seminarierna fungerade också. Mina två studentgrupper fick sitta i basgrupperna (lärarlag) och arbeta med att identifiera värdekonflikter som skapar etiska dilemman i ett uppdrag för att sen komma tillbaka och redovisa vad de kommit fram till. Detta kommer jag sen ge skriftlig respons på. Nu är de klara med steg 1.

Upplägget skapades då jag fick ta ansvar för en kurs på avancerad nivå inom VAL-programmet. Det var fyra grupper med sammanlagt 100 studenter och ett antal seminarier tre fredagar, för fem terminer sen. Hur skulle jag gå i land med det? Jag funderade och funderade, men så sa det klick kl. 3 en tidig morgon (workshops) och jag gick upp och skisserade. Då fick de inte någon undervisningen av de olika etiska teorierna förutom inspelade storföreläsningar. Jag var inte nöjd med detta alls, så till nästa omgång lade jag in tre storföreläsningar á tre timmar, på vilka jag gick igenom kursen utifrån kurslitteraturen, samt presenterade hur man kan arbeta när etiska dilemman uppstår ur en uppkommen situation. Jag blev nöjd och resultatet visade sig på många sätt, inte minst i examinationer. De som arbetar ute på skolorna behöver dela erfarenheter med andra, och teoretiska ”genomgångar”, där de kan vara delaktiga och få höra att varhelst de andra kommer ifrån för skola i landet, så ser de på saker och ting på liknande sätt, såväl på olika sätt.

Målet är att de skall se de konstruerade uppdragen som om de skulle stå inför en liknande situation i sitt arbete. Jag var lite osäker i början, men de flesta av uppdragen känns igen, även om det inte är helt autentiska och ibland lite hårddraget. De är konstruerade på ett sätt som innebär att det är lite knepigt att definiera värdekonflikter och vilka av dessa som skapar etiska dilemman, då texten inte innehåller någon detaljerad information.

Uppdraget de skall arbeta med nu under några månader är (jag byter för varje omgång).

Du är en av de anställda på Trollskogens skola och ingår i ett av fyra lärarlag för årskurserna 7-9. Ni har arbetat länge tillsammans i respektive lärarlag, förutom några nyanställda och känner varandra väl. Det finns inga interna konflikter, men det finns en smärre spänning mellan nyanställda och de som varit anställda i många år.

 

En av lärarna Emma upptäcker en skolblogg som heter Ny på skolan och börjar följa den, då bloggaren tar upp intressanta ämnen. Efter några veckor känner Emma igen sig och en del händelser som förekommit och som de samtalat om under den senaste tiden på skolan, samt om en del elever som Emma själv har. Bloggaren skriver både positivt och negativt om skolan, eleverna och kollegorna. Misstanken växer om att det är en av de nyanställda Katarina som är bloggaren. Emma frågar henne direkt om det är hon står bakom bloggen. Katarina förnekar bestämt att så är fallet. Ryktet sprids och stämningen blir spänd. De flesta tar allt oftare upp känsliga frågor i enrum och samtalsämnena i lärarrummet blir allt färre. Katarina känner sig utpekad. Efter två veckor blir hon kallad till ett möte med rektor.

 

Uppdraget skall lösas under två workshops, i två steg –  steg 1 – definiera vilka värdekonflikter som skapar etiska dilemman och i steg 2, formulera handlingsalternativ, samt koppla till etiska teorier.

 

Uppdraget kanske ser enkelt ut, men det finns många värden som står i konflikt som skapar eller inte, en hel del etiska dilemman för den eller de som måste handla. En hel del handlingsalternativ finns. I höstas fann mina studenter 17 olika handlingsalternativ. Och vilka resultat ger dessa?

Min erfarenhet är att processinriktad undervisning som föregår examination ger bättre resultat och djupare insikter. Men, den måste kombineras med teori. I den här kursen, pliktetik, dygdetik, konsekvensetik, situationsetik och diskursetik. Alla dessa olika etiska teorierna kan tillämpas på uppdraget.

Som alltid skall det blir riktigt spännande att se vad de kommer fram till.

 

När blomflugor blir ett sällskap …

När man börja att se en förhatlig blomfluga sätta sig på datorskärmen och plötsligt se det som ett sällskap, har man varit hemma för länge. Efter sex veckor förra måndagen körde jag till institutionen och allt kändes overkligt. Den här veckan har jag varit på ett uppsatsseminarium på Södertörns högskola.

Kom dit i god tid, efter att ha handlat på ICA Maxi. Allt kändes bra med maten i bagageluckan och gott om tid. Men, ingen lycka varar länge. Den reservparkering när allt är fullt vid högskolan var belamrad med grävmaskiner mm. och med en skylt att här skall det byggas utbildningsplatser. Okey, tänkte jag! Åker vidare och tog första till höger. Parkeringen där var full, men jag hade tur (visst) så en åkte därifrån. Jag körde in i luckan och letade sen efter en automat. Hittade den, men efter många om och men, upptäckte jag att det bara var för personal med tillstånd. Det fanns inga besöksplatser alls. Körde vidare till en annan parkeringsplats – tillstånd. Jag körde tillbaka till högskolan och då hade jag faktiskt tur. Men det tog 40 minuter. Nåväl, jag hann med 5 minuters marginal till grupprummet.

Igår körde jag till institutionen och allt gick bra. Vi träffades för ett lärarlagsmöte och sen på eftermiddagen vikarierade jag i den grupp som en kollega tog över då jag blev sjukskriven. De hade presentationer och det var givande. De var väl förberedda, pålästa och engagerade.

Smärtan gjorde sig påmind under dagen, men uthärdligt. Däremot kände jag igårkväll att det tagit en del på krafterna, för jag var övertrött och det tog ett tag innan jag kunde slappna av på grund av smärtan. Somnade till slut och vaknade efter att klockan tjutit i en timme. Idag har jag jobbat på under flera timmar utan att ha känt av den där brännande, ömmande och stickande huden. Men för någon timme sen startade den igen.

I morgon är det heldag och lite oroad är jag över den tre timmar långa storföreläsningen som jag skall hålla. Men, jag tänker positivt. Det kommer gå bra.

Men, vad gör jag med blomflugan? Hoppas på att det blir vår snart och att smärtan går över, så jag kan göra mer. Det har blivit en del stillasittande och för lite rörelse.

Det känns bra att se att siffran slagit om från 4 till 3 månader (även om det står 30 dagar) tills jag åker till Kavala igen.

Det går framåt, men långsamt

Nu har jag jobbat ännu en vecka på 75%. Var på institutionen i måndags och efter några timmar fick jag ont och 25% sjukskrivning är helt rätt (för undervisa skulle ha varit omöjligt). Men för övrigt har det varit bättre den här veckan i sin helhet än under veckan före. Sover fler timmar i streck. Och igår var jag så gott som smärtfri, men inte idag.

Blev äntligen klar med min Derrida-tenta i torsdags. Har fått jobba på den lite varje dag under ett par veckor (har ju en del annat att göra). Nu skall jag se vad jag kan ta med mig till föreläsningen i slutet av nästa vecka, då det är kursstart. Har förlorat en hel del tid, så nu är mina planer att bli klar med min uppsats i början av höstterminen i år. Kursen om Lacan får jag hoppa över, då bilen inte startade vid första tillfället och det var alldeles för stormigt och snöigt det andra tillfället för att jag skulle våga mig till blåshålet Södertörns högskola, med risk för försämring och mer intensiv smärta. Det är trist, men det är bara att gilla läget.

Idag har jag befunnit mig i Kavala hela dagen och det är ”bara” 4 månader och 3 dagar kvar tills jag reser dit ”på riktigt”. Iofs är jag alltid i Kavala, men idag kändes det som om jag verkligen var där på något sätt, som om det är verkligt och här där jag befinner mig är det overkliga. Svårt att förklara så det inte låter helt uppåt väggarna fel.

DSCN5567

Fem veckor av smärta

Kontakteksemet som visade sig vara bältros är nu snart inne på den sjätte veckan. Det började den 17 december med en ömmande hud på höger sida av bålen. Det utvecklade sig till utslag som blev större, med blåsor och som började torka i slutet av december och sen långsamt läka ut. Smärtan startade efter en vecka. Den värsta, för öm var jag ju redan. Den finns kvar, fast nu lindrar Alvedon den. Kan sen en vecka tillbaka sova 5-7 timmar i sträck, vilket är bra. Var sjukskriven förra veckan och från och med igår på 25 procent då jag inte har någon möjlighet att undervisa. Men kan jobba med bedömningar mm. För att inte förvärra smärtan, läser jag dessa på surfplattan sittandes i soffan (den enda plats där jag kan sitta utan att få ont efter en tid) och skriver en samlad bedömning på datorn för var och en av studenterna.

DSCN5871
Visar en liten bild hur det såg strax före det började torka ut, då det ser ännu hemskare ut i större format.

Det finns värre saker som kan hända oss, och ryggvärk mm. har jag levt med sen 15-årsåldern, men den här smärtan är något unikt i sitt slag. Den är jävulusisk, därför att det bränner, svider, sticker, skaver och kliar och kläderna på kroppen gör ont, trots att det bara finns ärr kvar. Huden är fortfarande öm och det tar ett tag innan jag somnar, då det är på båda fram- och baksida av bålen. Det är som att ha en brännskada. En smärta som inte går att tänka bort eller göra något åt. Det är ett herpes-virus, vilket jag trodde från början, men som två sjuksköterskor sa var kontakteksem (vilket jag efter några dagar blev skeptisk till). Om man har haft vattkoppor, parkerar viruset i kroppen och det kan väckas till liv och orsaka bältros senare i livet – efter 50 år och utlöses oftas av stress. Den som har bältros kan smitta andra att de får vattkoppor, men bältros smittar inte andra med bältros. Bra att känna till.

Nåväl, är på bättringsvägen och kan jobba igen.

 

 

Sjunnesson har gått över gränsen …

… när han på sin blogg uppmanar andra att blockera tiggare efter att själv ha gjort detta två gånger, och skriver med en viss stolthet (kan man ana) att det fungerar. Till skillnad från andra inlägg håller de flesta som kommenterar inte med den här gången. Men han får ju publicitet och det kan ju vara en anledning. Av det skälet är jag sparsam med att dela hans inlägg. Men ibland känns det tvunget.

Han menar följande:

Detta är ett icke-våldsinriktat förslag som bygger på passivt motstånd och medborgerligt civilkurage.

Jag har lite svårt att förstå det där med civilkurage. Det brukar man tilldela människor som står upp mot makten. Men tiggare, som sitter i ur och skur och kyla. Men, han menar ju att de är inresta av kriminella. Man kan ju fråga sig om det inte finns lukrativare sysselsättningar dessa skulle kunna syssla med.

En kommentar skriven av Nico E ger mig hopp:

Jag prövade denna metod härnere i G-berg centrum. Det gick en minut, sen ”förlorade” jag pga kände mig idiotisk o omänsklig, kändes som jag plötsligt ”såg” tiggarkvinnan på ett annat sätt, hennes trötta, vänliga ögon o frågande blick. Snömodden hade gjort hennes pappskiva helt mjuk, slutade med att jag gick o hämtade bil-filten åt henne 😀

Nog måste det väl finnas vettigare saker Sjunnesson skulle kunna sysselsätta sig med än sådana här tilltag. En berest och intellektuellt skolad person, borde lägga sin energi på annat, men som verkar längta tillbaka till vänsteråren och de aktioner som då var vanliga (fast inte mot svaga grupper i samhället).

Avpixlat som blivit inblandad tar avstånd från aktionen och fick därmed möjligheten att kritisera journalistiken genom en lång kommentar. Men det finns vissa guldkorn i kommentaren. Även om det finns en vilja till att vara PK för att förhindra att förlora den trovärdighet som Avpixlat ändå verkar vilja nå.

Eftersom hitresta tiggare – trots alla starka invändningar man kan ha mot deras förehavanden i vårt land – utgör en svag samhällsgrupp anser vi också att blockeringar av det slag som Sjunnesson föreslår är ett psykologiskt kontraproduktivt sätt att opinionsbilda – även om man klarar att hålla sig inom de fredliga ramar som Sjunnesson deklarerar. Sådana manifestationer riskerar att skicka fel signaler – stora, starka och välmående svenskar som stöddigt står och blockerar sittande, svaga och fattiga tiggare.

Det är en svag samhällsgrupp, som nu Sjunnesson uppmanar att blockera.

Och Sjunne! Om det här inlägget kommer in som pingback, har jag inget emot att du tar bort eller inte godkänner det.