Service och en utflykt till kommunen där eliten bor :-)

007Sitter just nu och arbetar med en ppt-presentation till på fredag. Är klar med fältstudieuppgifterna och har vare sig undervisning eller egen kurs. Har gott om tid. Men jag är trött. Beror inte på för mycket jobb, utan på för få timmars sömn. Vaknade klockan fem, fast ringningen stod på klockan sex. Vågade inte somna om. Idag skulle jag åka och serva bilen i Nacka, kl. 09.30. Men då åker jag klockan åtta, så slipper jag vänta så länge som jag brukar göra. Körde iväg i lugn takt, klockan gick långsamt och färden snabbt. När jag åkte ner i tunnlarna var hon kvart över åtta. Nej, nej, nej. Nu får jag vänta ännu längre, för avfarten till Nacka forum är ju inte långt från tunnelöppningen. Så, jag var där 8.25. Men jag fick faktiskt tiden att gå, genom att fixa lite mer i bilen (nytvättade och rengjord inne i bilen gjorde jag igår – nu kom metallicen fram) och gå omkring i bilhallen och titta och sukta efter en ny bil. Provsatt i en del av dem, men man ser inte fronten (inte ens i I20 som jag vill ha). Hua! Det enda man ser är en stor och bred vindruta. I20 är i för sig den näst minsta bilen, men de är alla alldeles för stora för mig. Jag försvinner i dom!

Sen lämnade jag in nyckeln och satt sen och drack tea i restaurangen en trappa upp i en timme och läste ut både Metro och DN och tiden gick och satt drygt en halvtimme nere i entren, innan den var klar. Bilen var som förra året vid samma tid. Inga större fel och brister. Det var en bromsskiva i höger fram som hamnat snett och låg och skavde, men det fixade teknikern till. Datorn var okey och för övrigt en spricka i glaset i höger strålkastare och en trasig klocka.

Och när jag återigen var nära min bil igen, tänkte jag – Nej, du får hänga med ett tag till. Det är imponerande sa teknikern över att den gått igenom besiktningen varje gång och har varit i tjänst i snart elva år, utan några större reparationer (kamrem och främre avgasrör och en lampa då och då). Jo, jag blir lika imponerad varje gång jag ser bilen, sa jag. Innan vi skildes åt fick jag beröm för att handbromsen var så bra och frågade om jag lade i den på semestern. Nej, sa jag! Det är därför den är så bra och det är ovanligt, sa han.

Är så stolt över min lilla bil. Men, peppar, peppar!

Svängde av i Skhlm och köpte en tröja och två toppar, samt strumpor. Det börjar bli kallt, fast det inte var så kallt idag som det var förra veckan. Körde hem, åt och nu sitter jag alltså här framför datorn och funderar och funderar, samtidigt som jag skriver inlägget. Vet att jag får till det till slut, men nya ppt-presentationer kräver en del, men samtidigt är det kul. Vi får se!

Arbete och egna studier

Två dagar med läsning och bedömning av fältstudier, egna studier och planering av föreläsningen nästa vecka (dock finns det mesta i huvudet än så länge). Fältstudierna är inget att säga så mycket om, välskrivna och detaljerade. De egna studierna handlar om filosofi och litteratur. Till i går, skulle vi ha läst Lispector och Blanchot. Intressant kurs, men tyvärr var det ett oljud som bidrog till svårigheten att höra vad läraren föreläste om utan stor ansträngning hela tiden. Hoppas nästa sal är fri från oljud. Södertörns högskola har sina brister vad gäller fysisk studiemiljö.

Idag var det Platon-seminarium och den enda studenten som var med, var jag. De övriga var sex av lärarna i filosofi. Jag lär mig en hel del av lärarna som är kunniga i Platon på ett helt annat sätt än vad jag är.

Det är spännande att tillämpa Bourdieus teori på den situationen. Upptäcka hur vi på ett naturligt sätt förhåller oss till varandra och hur jag med samma självklarhet är studenten, dvs. låter mitt studenthabitus komma i förgrunden och mitt lärarhabitus vila i bakgrunden. Får vara med under seminariet, men tillhör inte gruppen. Känslan av att inte vara hemma är inte obekväm, utan intressant. Jag antar en observerande position. Sitter en bit ifrån, för att inte hamna mitt i, då jag inte har tillhörighet. De talar till varandra och samtidigt som jag inte finns där, är de medvetna om min existens. Och det ger en känsla av frihet! Det ställs inga krav vare sig från gruppen eller på mig själv. Är välkommen på seminariet, men inte i gruppen. Att stå utanför men ändå vara med som fysisk person har sina fördelar. Vi talar i dag om vikten av delaktighet. Håller med om att det är viktigt, men om någon vill stå utanför, varför då tvinga personen att vara med (med viss reservation för när det gäller barn och ungdomar) eller än värre mobba eller frysa ut personen. Hur man nu kan frysa ut någon som redan har valt att stå utanför? Är medveten om att det jag ser som frihet, kan för många upplevas som utanförskap. Med Bourdieu och även med Foucault, kan det förklaras med att makten inte erkänns och kan därför inte utövas. Om någon inte positionerar sig, sker heller inga strider, ingen avundsjuka osv. från andra. Om den makt som diskurser skapar inte heller erkänns, får den inte någon verkan. Spännande eller hur? Och kanske är denna kunskap en väg till insikten om att vi faktiskt kan välja själva bort makten över oss (inte helt och hållet, men i hög grad).

Nu har jag sparat 45 kr x 3 på att köra till Södertörns högskola kl. 8 och sitta på biblioteket till kl. 10, istället för att åka kollektivt. Inte för att jag är snål, utan för att det är inte rätt att vissa skall betala 25 kronor mer för en bussresa tur och retur när de reser från en och samma kommun.

I grupprummet i biblioteket var det tyvärr inte tyst, då det lät som om det var råttor i väggarna :-). Tystnad är en bristvara!

I morse var det en fantastiskt vacker soluppgång.

Foto0624

Splittrad idag!

DSCN5721Det har varit ovanligt tyst idag, som om jag är ensam i hela huset. Har inte sett eller hört en enda människa. Lite toalett och kranljud, men för övrigt – tystnad. Skönt!

Är splittrad idag – läser fältstudier, planerar föreläsningen om drygt en vecka och läser inför seminariet i morgon om vartannat. Rätt som det är när jag sitter med fältstudierna kommer jag på något som skall med i föreläsningen. Det är som i skolan – snuttifiering. 40 minuter fältstudier, 40 minuter planering, 40 minuter läsning :-). Men trots splittringen så får jag ändå något gjort – ideérna flödar. Pop, pop, pop. Det ena leder till det andra som leder till det tredje. Och snart är allt klart.

I natt hade jag svårt att sova för ideérna ploppade upp hela tiden. Tända lampan, skriva ner på första tillgängliga papperslapp. Släcka igen. Försöka fokusera på TV-programmet, men komma underfund med att en kvart gått utan att jag följt med alls. Till slut släckte jag ner allt och började tänka på Kavala istället.

Har varit sugen på något hela dagen, äter, dricker kaffe och röker en cigarett. Men suget består. Äter, dricker kaffe och röker. Efter en stund samma sug efter något. Vad?!

En bra dag, trots ett irritationsmoment …

Här kan man tala om en skrotbil ;-)
Här kan man tala om en skrotbil 😉

Det har varit en bra dag. Körde in till institutionen klockan halv elva. Skrev ut en del material som vi skulle gå igenom på lärarlagsmötet för bästa-kursen. Vi är tre i lärarlaget. Studierektorn och administratören var med, vilket alltid är en fördel. Vi var överens och har bytt ut en del kurslitteratur, gått igenom kursupplägg och examinations- och fältstudieuppgiften. Nöjd och belåten satt jag kvar en stund efteråt och körde inte till Ica Kvantum förrän vid femtiden. Kom hem halv sju.

Det är bara en sak som irriterar mig så mycket att jag är arg. Det som skall gälla vid betyget Fx. Det som bestämts är rena snurren (vilket jag står för) och min enda fråga är – Hur har man tänkt här?! Om studenten får ett Fx och kompletterar kan h*n inte få mer än betyg E. En omöjlig situation för alla parter, som jag ser det. Jag var så övertygad om att alternativet som det enda rättssäkra är att hela betygsskalan skall gälla, var rätt att jag med emfas framförde det. MEN, jag hade fel. Om studenten får Fx för att exempelvis ha missat att bifoga litteraturlistan eller behöver komplettera med något annat som är av mindre omfattning och väljer att komplettera istället för att göra en omtentamen, blir betyget E, oavsett om innehållet når upp till A. Betyget går automatiskt över till betyg F, om kompletteringen inte lämnas in inom två veckor.

Rent etiskt, kan vi som examinatorer verkligen sätta Fx, om det får sådana konsekvenser? Men vi kan ju heller inte sätta betyg F. Det här är verkligen ett etiskt dilemma. Det enda jag kan hoppas på är att man kommer fram till att det i längden blir omöjligt. Tyvärr kan det här leda till att värdefull seminarietid går åt till att försöka förklara något som jag själv har svårt att förstå tanken bakom. Då vi måste informera studenterna muntligen om det här.
😦

En geografisk utspridd dag

Förra torsdagen fick jag inte någon parkeringsplats på Södertörns högskoleområde. Igår bestämde jag mig för att åka dit redan kl. 8, då jag bokat ett grupprum på biblioteket. Innan jag åkte såg jag för min inre syn långa köer på vägen dit. Sen jag började där år 2011 har det aldrig hänt. Inte har jag tänkt det heller. När jag väl satt i bilen var detta glömt. Men, men ….

Foto0618 Foto0620

Skulle jag nu få sitta bort den tiden som fanns tillgodo i långa, nästan stillastående köer. Nej, så farligt blev det inte, men det tog en halvtimme. Väl framme fann jag en parkeringsplats nära högskolan (sen såg jag att där de stängt av förra veckan stod nu bilar, så det var väl något tillfälligt jobb) och satt på biblioteket en timme. Skönt att vara där så tidigt, lugnt och tyst.

Seminarium i tre timmar om Kafka och Markis de Sade. Temat var om dessa båda skall brännas. Det var intressant och lärorikt och ser verkligen fram mot fortsättningen. Nu har jag börjat läsa Clarice Lispector Stjärnans ögonblick. Vi skall läsa tre böcker av samma författare under kursens gång. Lärdomar man får är hur underliggande budskap eller sammanhang som finns i en text, dvs. den esoteriska dimensionen i en text. Intressant. Får mig att tänka på att ett enda fel i en text kan ge mycket information. T.ex. om en författare tar från en annan och gör samma fel. Det är en indikation på att en stöld kan ha skett. Det är detektivarbetet som är så spännande när man läser texter, oavsett om det är skön- eller facklitteratur, eller studenttexter.

Viktigt är att bokbål eller för all del revidering av litteratur (vilket inte togs upp igår) måste förstås som att man vill förinta tankar, händelser mm. Är helt emot detta, då det är ett försök att revidera historien. Om t.ex. Markis de Sades verk skulle brännas eller göras mindre tydliga, skulle hans tankar inte förstås på samma sätt. Upproret mot hans verk skulle inte heller förstås, då det riskerar hänga i luften. Ord man använde, rashets som förekommer i olika typer av litteratur måste finnas kvar, men naturligtvis problematiseras. Om det inte är möjligt att möta andra tankar och perspektiv på världen och människan, hur är det då möjligt att förstå sina egna och varför man tänker som man gör? Varför skall någon författare eller tänkare i historien förvanskas och bli någon den inte var? Allt skall finnas kvar, inget skall förvanskas hur illa människor i andra tider tycker illa om det.

Men litteratur och läskunnighet har alltid varit något hotfullt. För att inte tala om eget tänkande. Detta även i nutidens Sverige, trots att alla uppmanas att tänka själva. Men jag fick en insikt under min första doktorandkurs, att tänka själv handlade om att komma fram till på egen hand vad någon annan har tänkt 🙂 .  Platon som forskningsämne passade mig utmärkt då inte någon har tolkningsföreträde (trots att en del hävdar att de har det, t.ex. en del filosofer på Stockholms universitet).

Efter kursen körde jag in till universitetsbiblioteket och sen till institutionen med en specialleverans för att sen köra till Skhlm och handla. Somnade efter Brottsplats Sverige från allt och sov nio timmar i streck.

Idag har jag börjat läsa fältstudierapporterna i en av kurserna. Blir en del helgarbete.

Parkeringskaos och fackligt möte

003Igår körde jag hemifrån till Södertörns högskola. När jag kom fram, upptäckte jag att uppemot 20 parkeringsplatser hade stängts av. Bilar körde fram och tillbaka, och fastnade. Jag hörde med en som jobbade där och fick veta att de skulle gräva sig ner 6 meter och att det skulle ta tid för lång tid framåt. Jag körde ner till högskolans parkering, men där stod bilar i kö utan möjlighet att få vare sig parkering eller vända och köra tillbaka. Stod och väntade på den övre parkeringen men ingen åkte därifrån. Var i valet och kvalet om jag skulle åka hem, ställa bilen, köpa busskort och åka kollektivt. Men det skulle ta tid. Besviken och lite irriterad körde jag därifrån, när jag väl lyckats trassla mig ur röran. Men ville inte få hela dagen förstörd genom att sitta hemma när jag nu gått upp tidigt och räknat med en dag utanför lägenheten.

Efter en kaffe körde jag istället in till institutionen och fick betygen i kursen utbildningshistoria, inrapporterade. Mötte Petros som föreslog att jag skulle vara med på ett fackligt möte i Geovetenskapens hus. Varför inte!? Det var intressant, en avslappnad stämning och det kändes skönt att få tala fritt och upptäcka att andra tycker och tänker likadant.

Nu har jag två val – antingen köra till Södertörn kl. 8 varje torsdag och sitta i biblioteket till kl. 10 eller tanka busskort och åka kollektivt. I vilket fall måste jag nog åka buss när jag har kurs på eftermiddagen. För vem vet om det blir parkeringsplatser när gropen fyllts igen. Det var för få parkeringsplatser redan innan det här jobbet. Förstår inte varför så många måste ta bilen :-). De kan väl åka kollektivt!

En bra (bättre) lärarutbildning eller en felfri (utopi?) ?

DSCN5368En student på Malmö högskola är besviken på den lärarutbildning som ges där – Läs hennes blogginlägg! Läs även superkritikern Johan Kants blogg (sök på kategori Lärarutbildningen). Håller inte med honom om allt, men det finns en del tänkvärt att ta till sig. Läs även en positiv blogg – Newschoolbloggen

På Stockholms universitet skall vi under hösten arbeta institutionsövergripande med att skapa en bra (bättre) lärarutbildning. Det jag personligen ser som bristerna är den snålt tilltagna seminarietiden relaterat till en hög ambitionsnivå, samt att det inte är tillräckligt med VFU-tid under en lång utbildning (VFU-tiden är t.o.m. tre veckor kortare än vad den var på 2001 års lärarutbildning – Hur tänkte man här?). I vissa kurser får man helt enkelt inte till det (som jag skulle vilja), därför att tiden inte räcker till. Jag har tjatat i åratal om fler seminarietimmar. Nu har vi äntligen fått tillbaka två extra timmar i en kurs. Det är mötet mellan studenter och lärarutbildare som är viktigast, som jag ser det iaf.

Nåväl!

Eftersom jag inte kunde närvara på heldagen då arbetet under hösten introducerades, såg jag föreläsningarna i efterhand. En del som togs upp kändes basic efter snart 17 års tjänstgöring som lärarutbildare), och annat som en god tanke (men om tiden inte räcker till? Om målen inte harmonierar med upplägget, ja, då .. hjälper vare sig goda tankar eller en god vilja.). För en del kan det säkerligen ha varit mycket givande. Men, den sista föreläsningen väckte mitt intresse. Varför? Jo, det var studenter som berättade om sin upplevelse och vad de tyckte att lärarna skall och inte skall göra! Utifrån vad de berättade gavs det också en bild av hur en del lärare är (dvs. inte lärarutbildare – då lärarstudenterna oftast inte har dem, när de har ämnesstudierna). Att de ses lite över axeln, har även mina egna studenter vittnat om – Ni som går lärarutbildningen behöver inte läsa det och det. Javisst ja, vi har några lärarstudenter med här. osv. Annat som jag har hört är att de inte får innehållet kopplat till lärararbetet. Så visst behöver det göras och förändras en hel del lite här och var. Vi får se var allt landar.

Sen vad gäller missnöje över sin utbildning. Jag har ända sen jag började på fritidspedagoglinjen 1989 varit delvis missnöjd i varje typ av utbildning som jag genomgått. Grundutbildningen i Pedagogik på Frescati, doktorandutbildningen på Lärarhögskolan (det hände att jag gick ifrån vissa föreläsningar), filosofi på SU och en del även på Södertörns högskola. Men, en fråga som är viktig att fråga sig är om utbildningarna är usla eller dåliga eller brister i sin helhet, för att jag är kritisk och missnöjd. Eller kan det delvis vara att mina krav inte stämmer till 100 procent. Själv kom jag fram till det senare. Studierna i filosofi på SU passade mig inte alls i sin helhet (kanske den är dålig – vet ej) medan den på Södertörn gör det (på grund av ett upplägg som passar mitt sätt att lära mig och studera på).

En utmaning för oss som jobbar inom lärarutbildningarna eller med lärarstudenter är hur vi skall få 100 procent att tycka utbildningen passar dem som hand i handske. Eller att 100 procent av studenterna tycker vi är toppenbra lärare? Kanske är det snarare, som jag ser det, viktigast att fokusera på hur vi organiserar en utbildning och kurser som leder till det mest optimala lärandet (oavsett om en viss procent ändå kommer tycka att utbildningen är usel). Istället för att fokusera på att bli omtyckta och högt uppskattade (även om det är superkul). Kommer vi någonsin komma ifrån missnöjdhet. Men det gäller det att vi lyssnar på studenterna, oavsett.

Om jag går till mig själv kommer det alltid finnas delar i de utbildningar jag går i, som jag är missnöjd över. Är inte unik. Därmed inte sagt att inte missnöje som uttrycks skall tas på allvar. Vi kan lära oss en hel del som förbättrar vår egen undervisning och framför allt ser att hinnan mellan vi som lever i en akademisk bubbla och den verklighet som finns på andra sidan trasar sönder. Det finns bara ett problem – det kan bli svårt att vara kvar och må bra om insikterna blir klara som kristall.

Fick inspiration idag ….

Foto0615I slutet av oktober skall uthyrningsdelen i min lägenhet renoveras (efter 42 år) och trots att det skall bli kul, kändes det idag som något oöverstigligt. Men så fick jag inspiration när jag talade med en vän till mig, som gav mig lite råd om hur jag skulle gå tillväga. Helt plötsligt verkade det så enkelt. Nu har jag flyttat ut både mina böcker och alla Dvd och när det nu blivit gjort känns det inte så svårt att hinna med resten. Har ju tid på mig. Det blir lite rörigt i den övriga delen av lägenheten. Men det är överkomligt. Ett problem är emellertid att under den där veckan har jag inte någon TV. Min gamla tjockTV (som snart är 17 år gammal, flyttar man inte så enkelt på. Så, antingen får jag vara utan TV, eller också bo på hotell eller helt enkelt köpa en TV. Det blir billigare att köpa en TV än att bo på hotell, så det alternativet försvinner. Men utan TV en hel vecka – nja. Det går ju, men det blir trist. I Grekland kan jag vara utan TV i 6-7 veckor, men hemma knappt en dag. Skall åka upp till NetonNet och se om det finns någon mindre TV som inte är lika dyr som en hotellvistelse :-). Vad mer är att jag skall sova i en ihopfällbar säng i stora rummet. Känns faktiskt lite spännande. Annat som är bra under renoveringen är att målarna har en egen ingång. Jag behöver inte gå upp i ottan varje morgon. De kan komma och gå som de vill.

Jag har en tendens när jag startar något att viljan att fortsätta är större än orken. Men jag släppte tankarna på att fortsätta och tittade på Dragons den istället. Skall fortsätta följa mitt motto – Gör inte idag vad du kan göra i morgon! Skall dessutom upp rätt tidigt i morgon. Vill gärna se blodmånen i natt, men det får vara. Fast jag sov länge idag, så jag kanske inte kan somna i alla fall. Men har jag otur så har månen vandrat runt husknuten.

Var och handlade idag och när solen är framme märks det att det är höst. Om inte annat för att den ligger mycket lågt på himlen. Tog en bild, men vindrutan var lite dammig, så den blev inte så bra.

Arbete, studier och vila!

Idag är jag klar med läsningen och bedömning av examinationer som ämneslärarna lämnade in den 18 september i kursen Utbildningens historia och dess plats i samhället. Riktigt bra resultat. Diskussionerna under kursen var också givande och lärorik, inte bara för studenterna själva utan även för mig. Vi har fått två timmar extra i seminarietid (kors i taket).

Foto0612Nu har jag fyra veckor undervisningsfri tid framför mig och har idag tagit fram mitt artikelmanus, som fått vila sen jag kom hem från Kavala för drygt en månad sen. Den håller faktiskt måttet (tror jag), så det är bara att fortsätta. Får se sen när den är klar om den håller i sin helhet. Titeln är Erkänna smärtan inom det goda lärandet, och baserar sig på min upptäckt av hur viktig smärtan är i Platons dialoger. Skall i min magisteruppsats skriva om smärtan. Men huvudsyftet är att kritiskt granska Platons utläggningar om Det goda livet som består av skönhet, proportion och sanning som en form i relation till smärtan som återkommer frekvent i en del av Platons dialoger, speciellt i Filebos, Theaitetos m.fl.  Har lämnat in  ett abstract, men ännu inte fått någon handledare tilldelad. Mitt önskemål är att handledaren skall ha djupa kunskaper i Platon. Nästa vecka börjar en kurs i Filosofi och litteratur, som behandlar fransk litteratur under 1900-talet. Det skall bli spännande att läsa lite klassisk skönlitteratur.

Utöver detta har jag en del läsning av fältstudier, samt examinationsuppgifter och lite annat smått och gott. Före den 23 oktober skall jag planera en storföreläsning som behandlar bl.a. den antika uppfattning om etiken, dvs. Ethos. Och i slutet av november startar den andra av mina favoritkurser – Utbildning, pedagogik och samhälle. I den ingår bl.a. Foucaults Övervakning och straff. Och som på beställning är det ett heldagsseminarium om Foucault den 2 oktober, som jag tänkte gå på. Och den 16 oktober är det Platon-seminariet, som jag denna gång har möjlighet att gå på, då det inte krockar med min undervisning. För övrigt har jag fått ett nytt administrativt uppdrag som är både intressant, men inte odelat så roligt.

Det finns en del att göra och allt har att göra med min verksamhet. Allt det är möjligt då vi har FoU-tid i tjänsten som omfattar forskning, kompetensutveckling och kursutveckling.

Stressar av … med Kafka? Ingen bra kombination!

DSCN5680Nu börjar stressen lägga sig. Börjar se det möjligt att sitta ner och fortsätta på min egen artikel och läsa in lite inför en kurs som startar nästa torsdag. För även om tiden finns, hänger det mest aktuella över mig. Svårt att koncentrera sig. Det finns så mycket jag vill göra!

Har arbetat hemma de två senaste dagarna. Igår gjorde jag klart och sände iväg min pree-view-bedömning och idag har jag suttit och läst och bedömt 12 examinationer – 10 kvar. Får se om jag orkar sitta i kväll också eller spara dem till i morgon. Väntar på uppemot 60 fältstudier på söndag som skall läsas och bedömas under den närmaste tiden. Då är det bra att ha examinationerna klara innan det rasslar till i inlämningsmappen.

Sitter då och då och försöker att läsa klart Kafkas novell I Straffkolonin, men den är så ruggig att det är svårt att fortsätta läsa. Får ta en sida i taget och sen göra något annat.

Det ohyggliga med novellen I straffkolonin är att den handlar om en man som dömts till en mycket fasansfull och utstuderad tortyr med efterföljande avrättning, naturligtvis vare sig utan åtal, rättegång eller försvar. Typiskt Kafka, alltså. Och mannens skuld? Ingen alls med läsarens mått mätt. (Bokmania)

Vi får se om jag kommer igenom den!

Vad är hemkänsla?

004Har under en längre tid funderat på hemkänsla. Är det att vara hemma, ha ett hem, bo på en speciell plats, hur man lever eller någonting annat? Här är ett utdrag från min bok som jag fortfarande skriver på.

  • – Att göra samma sak varje dag, det gör ju vi också. Vi går upp på morgonen, äter, läser och samtalar mm. Gör vi sådana saker då vi är ute och reser.
  • – Ja!
  • – Gör alla människor det?
  • – Nej
  • – Kan det vara de rotlösa som inte gör det?
  • – Så kan det vara!
  • – Det är alltså när man gör samma saker varje dag som man känner sig hemma.
  • – Ja, fast…
  • – … man kanske inte trivs. Ar hemkänsla detsamma som trivsel?
  • – Det är ointressant, sa Aristoteles.
  • – Du har så rätt. Frågan gällde inte huruvida vi trivs eller inte när vi känner oss hemma.
  • – Vi har alltså löst den första meningen i oraklets svar. Det har ingen betydelse var du befinner dig, utan att du gör samma sak varje dag. Vi fortsätter med den andra meningen om några dagar. Inte här och inte där utan någonstans mittemellan. Nu har solen gått ner, så det är dags för oss att sluta för idag.
  • Xenokrates var inte nöjd med slutsatsen. Han menade att hemkänsla har med trivsel att göra. Dessutom menade han att hemkänsla hade att göra med syftet.
  • – Hur menar du, frågade Platon.
  • – Jo, sa Xenokrates. Hemkänslan har med syftet med ens liv att göra. Fairanetes syfte var att vara ensam och tänka över sitt liv. Därför kände hon sig hemma i sin grotta. Om hennes syfte varit att träffa människor för att ha trevligt, så skulle hon ha vantrivts och därmed inte känt hemkänsla. Detsamma gäller när man är ute på resor. Man känner sig hemma, trots att man är långt hemifrån.
  • – Jag tror att Xenokrates har bidragit till att vi kommit närmare en lösning, sa Platon.
  • – Det låter rimligt, sa Aristoteles till allas förvåning. Mitt mål på akademin är att lära mig mer. Därför känner jag mig hemma här. När jag inte längre känner att livet här kan lära mig något, så kommer jag inte känna mig hemma.
  • Xenokrates blev så förvånad att han glömde att komma med en bitande kommentar. Den hade dessutom varit högst opassande.
  • – Vi har alltså kommit fram till att hemkänsla och trivsel faktiskt har ett samband. Och också att det har med vilket syfte man har med att befinna sig på den speciella platsen. Om platsen inte överensstämmer med syftet, så vantrivs vi och känner oss inte hemma. Med detta avslutar vi för idag.

Ja, ligger det någonting i det?

Lördag

DSCN5366Vet inte varför jag är så trött. Kanske beror det på att jag nästan tappar rösten när jag skall föreläsa eller leda seminarier (stressrelaterat?) eller också är det för att jag är trött. Orsak och verkan! Men jag har kommit in i en period då jag egentligen inte vill prata. Vill vara tyst!

Igår föreläste jag i två timmar i stora hörsalen på Naturhistoriska och rösten höll, men det kändes svårt nästan hela tiden att prata. Därefter lunch som försvann så jag inte hann äta, men jag åt när studenterna arbetade i grupper. Under eftermiddagen var det workshops och studenterna arbetade i grupp och gemensamt. Jag gick runt, lyssnade, svarade på frågor. När vi träffades båda grupperna skrev de kortfattat upp på tavlan vad de kommit fram till. Vi tog kort. Två gånger. Först vilka värdekonflikter som de fått fram och sen handlingsalternativ. Givande dag!

När dagen var slut träffade jag mina båda kollegor för att tala lite om dagen. Körde direkt hem – köer lite här och där, men det gick relativt fort. Jobbade lite innan TV-programmen startade. Var vaken till kl. 1. Sov till kl. 6 i morse, men gick och la mig igen efter ett par timmar och sov till halv ett idag. Har inte gjort ett vitten idag och kommer nog inte göra det resten av dagen heller.

Jag har nu att se fram emot tre veckor undervisningsfri tid, då jag kan fokusera på annat som inte har hunnits med. Men, jag har en del examinationer att läsa och bedöma. Under den tiden kan jag vara tyst.

I morgon är det val i Grekland!

Kontraster

Kavala1Sitter i detta nu framför datorn och tittar ut genom köksfönstret på regnet i förorten. Det är inte några människor ute än, inte heller några störande ljud. Det är mörkt inomhus och lägenheten måste lysas upp med elljus. Sitter framför datorn och skall producera text. Vädret är exemplariskt! Men så funderar jag vidare på kontraster i livet. För drygt en månad sen satt jag på terassen i Kavala och såg ut över en fantastisk utsikt över staden i väntan på taxin som skulle köra mig ner till bussen mot Saloniki. Det skulle kunna upplevas som en dröm, om inte känslan och minnena vore så starka. Tror de här kontrasterna i mitt liv under de två sista åren påverkar mer än jag någonsin trodde att de skulle göra. Allt började efter veckan på Kreta, förvärrades förra året och fördjupades detta år. Sitter framför datorn och tänker på det meningsfulla jag har framför mig, med lärarjobbet, mina studier och så mycket annat. och försöker hålla fast vid det. Men jag är kvar i Kavala. Vet dock att detta lägger sig efter en tid och det är jämförelsevis en småsak med hur det skulle kunna vara.

Flyktingkatastrofen har engagerat mig. Om jag hade möjlighet, dvs. tid men framför allt ork, skulle jag göra något rent konkret. Skulle åka ner till Grekland och bli volontär. Nu följer jag med i nyheterna och bidrar på ett annat sätt, som så många andra. Det är svårt att värja sig (vilket vi heller inte skall göra) mot denna ström av människor som är på väg från något de inte orkar leva med och i, till något bättre. Men på vägen dit genom Europa riskerar de sina liv över Medelhavet, blir stoppade och illa behandlade vid gränsen till Ungern, och allt fler länder stänger sina gränser på ett eller annat sätt. Våra grannar för att ta ett exempel – Danmark och Finland vill inte ta emot. Men Sverige stänger inte gränserna, tar emot och det gör mig stolt. Men bedrövad över våra grannar som under kriget och på 60-talet fick möjlighet att skapa sig nya liv i Sverige. Glömmer man så fort eller vet inte längre politiker m.fl. hur det var. Är det historielösheten det beror på.

Kontraster! Mitt liv som jag lever i ett land som inte har haft krig på jag vet inte hur länge. Ett land som har en struktur, och politiker som oavsett partitillhörighet ändå håller på det viktigaste (med vissa skillnader som bidragit till att klyftorna mellan de som har jobb och hälsan och de som inte har det, har ökat). MOT om allt det jag har, på några veckor skulle raseras och det enda jag hade kvar var att försöka fly till ett annat land. Skulle Danmark, Finland och Norge stänga gränserna? Eller är det varifrån man kommer som har betydelse? Tror det är viktigt för alla som tycker att det är helt i sin ordning att stänga gränser, få insikt om att nästa gång kan det vara de själva som sitter i samma situation. Det kan bli verklighet, med tanke på den politiska situationen i Sverige med ett parti som växer sig större för varje år! De som i olika länder håller med sina regeringar om att stänga människor på flykt ute, kan bli med i nästa flyktingström!

Vad är ett regn i ett tryggt och fredligt land, när man sitter under tak, har mat för dagen, och inte behöver vara rädd för att villan, bilen, sommarstället, jobbet på några veckor blir ett minne blott? I ett land där vi ser allt detta som självklart. Men det är inte självklart, för allt kan förändras. Inte detta år eller om tio år, men kanske om tjugo år. Vem vet!

Det finns en hel del som har förändrats i Sverige och det måste bli en ändring. Alla som blir arbetslösa måste få en möjlighet att få ett nytt jobb, utbilda sig och bli väl behandlade. Alla sjuka och gamla måste få en dräglig tillvaro. Hemtjänsten måste bli bättre – egen erfarenhet av den är inte positiv. MEN, det är grader i helvetet – det går inte att jämföra med de som lever i länder i krig eller i ekonomisk kris. För här kan vi göra något åt det, trots att viljan hos en del som har makten brister, liksom kompetensen. Trots att makten är mer fokuserad på att uppnå sina egna ideal än på de människor det berör.

Sömnlöshet, seminarium och något om den stora flykten

DSCN5577När jag hörde första väckningen i morse, var min upplevelse att jag inte sovit någonting från kl. 1 till kl. 5. Det enda jag kom ihåg var att jag legat vaken. Men, jag måste ha sovit då tröttheten inte var så stor, som den borde ha varit, från det jag klev ur sängen, körde till jobbet, genomförde undervisningen och körde hem igen. Men nu har jag sovit en stund och varit medveten om det :-).

Tre timmar seminarium med min studentgrupp i Utbildningshistoria. Intressanta diskussioner och trevlig stämning. Men, jag tappade rösten även idag. Tack och lov var det i slutet av seminariet. Likadant förra seminariet då det var svårt att prata. Även studenterna kände att luften i salen inte var bra – för torr. Det blev bättre då vi öppnade fönstret.

Den sista tiden har flyktingströmmen upptagit en del av min tid, men mest känslomässigt. Det upprör att de i vissa länder blir så illa behandlade. Inte av folket överallt, för de försöker hjälpa, utan myndigheterna. Tyskland imponerar, eftersom de ser människor som flyttar till landet som en tillgång istället för en börda, utöver viljan att hjälpa dem. Ungern och Danmark imponerar dock inte. De förhindrar människor som varit med om en flykt de flesta av oss slipper uppleva och de är nära Sverige och tvingas registrera sig som asylsökande i Danmark, vilket innebär att de splittras från sina familjer, släkt och vänner de har i Sverige. Varför?