Vad som kan hända

Jag skulle träffa studenter för första gången igår. Två dagar tidigare skrev jag till lokalbokningen om lokal, men tjugo i ett hade jag ännu inte fått svar. Fick därför en sal bokad på annat sätt. Allt var frid och fröjd. Men klockan 13.00 hade inte någon student dykt upp. Jag gick fram och tillbaka från mitt tjänsterum till salen några gånger under tio minuter, för att sen sätta mig och vänta i tjänsterummet. Efter någon minut kommer en student och säger att de alla väntar på mig. Men det var inte i den salen som jag bokat eller som stod på tavlan då jag tittade efter. Nu hade det dock ändras på tavlan till en annan sal och där satt de mycket riktigt och väntade på mig. Troligen hade lokalbokningen under tiden bokat en ny sal.

Jag förstod ju att något var fel, för det brukar alltid dyka upp några i förväg och på exakt tid. Men att det var bokningen, nej det föll mig aldrig in. Jag tillochmed kollade mina mail, för att försäkra mig om att jag skrivit rätt datum. Det har hänt någon gång tidigare att jag tappat bort studenter, men det var länge sen. 🙂

Mer om mina förberedelser

Igår läste jag om Bronfenbrenner och av något skäl stod det fullständigare klart för mig än tidigare då jag undervisade på hans utvecklingsekologi,  att hans teori lutar sig på sociologiska teorier, fenomenologi samt ramfaktorer i enlighet med Dahllöf. Och Bronfenbrenner utgår från mikronivån och går mot sociologin, medan sociologin börjar från makronivån och går nedåt. Det innebär en viss skillnad. Jag brukar alltid betona när studenter kopplar ihop teorier som Bourdieu och ramfaktorteorin med Bronfenbrenner att denne utgår från ett individperspektiv medan Bourdieu från ett grupperspektiv. Det jag associerar hans ekologiska system till är totalisering. Och frågan är om vi verkligen är så fullständigt fångade eller om det nu är så, om vi har möjlighet att inte vara det. Dahllöfs ramfaktorteori, liksom Bourdieus visar i vilket fall att mycket styr, men att om vi är medvetna om det, också har möjlighet att förhålla oss till det och får därmed en viss kontroll. Medan utvecklingsekologin inte ger samma möjlighet. Men, jag skall tänka vidare!

Sen började jag läsa Homburger Eriksson och fastnade på första sidan, då han utgår från psykoanalytisk teori och om kriser i människans åtta åldrar, och att det handlade om hälsa visavi ohälsa. Det är viktigt att känna till detta, men denna teori känns märkligt ålderdomlig. Och även om den kanske inte är det, har jag svårt att ta till mig det tänkandet. Jag har svårt att se utveckling innehålla kriser. Att det alltid finns något negativt som hör ihop med något positivt.  Men jag har några veckor på mig att gå igenom texten.

Min tolkning är att teorier som utvecklingsekologi och psykoanalytisk/psykologisk teori kan skapa ett fyrkantigt tänkande kring utveckling mm. Och att det inte finns utrymme för tänkande kring variationer.

Det är mycket litteratur som ingår i kursen, men det handlar om att ställa perspektiv mot perspektiv, samt se förändringen från hur man såg på barnets utveckling tidigare och hur man ser på det idag.

På kvällen läste och bedömde jag en del enskilda uppgifter, som har till syfte att förbereda till själva examinationen, men också till en utveckling av det akademiska språket, samt kunskap om tolkning.

BUV-arbetet

Nu har jag jobbat några timmar med att få ihop seminariescheman till BUV-kursen och två ppt-presentationer och börjar känna att jag fått grepp om hur jag skall gå vidare. Det är mycket kurslitteratur, inte bara böcker utan också en del artiklar till varje seminarium och det gäller att få ihop dem på ett hanterbart sätt, inte bara för mig utan också för studenterna. Men det hör iofs ihop, för om det inte går ihop för mig, blir det penibelt för dem. Det är alltid enklast om man har en enda bok till ett seminarium. Men om flera perspektiv på utvecklingspsykologi skall tas upp, ja då blir det många olika artiklar eller särtryck från böcker. Skall träffa kursansvarig nästa vecka, och då kommer jag säkerligen få svar på mina frågor. De har ett lite annorlunda upplägg emot vad jag är van vid, så det är inte bara att köra på som jag brukar göra.

Har också bedömt två examinationer, en som jag fick en virusvarning på dokumentet, men fixade det på annat sätt än att öppna dokumentet och en som hamnat i min mailbox och inte i inlämningsmappen på Mondo. Så nu är det dags att börja med respons av övningsuppgifter som skall vara klara till slutet av nästa vecka, samt en hel del inläsning av kurslitteratur.

Och skall sammankalla studenter som skall skriva uppsats i pedagogik 2.

Det är hela tiden någonting på gång!

Men snart är det jul!

Teknikens spratt

I går spelade tekniken mig ett spratt. Jag har en ppt-presentation med områdesbilder som studenterna skall gissa var det är någonstans. Jag klickar först fram bilden, sen texten. Och det har fungerat varje gång utom igår, då texten var synlig som vit text innan jag klickade fram texten. Studenterna kunde läsa i förväg … Så kan det gå! Och ett exempel på hur en planering kan spricka.

I morgon måste jag jobba … !

Det blir aldrig som jag tänkt

…. men det blir enligt planerna!

Har alltid en planering och den utgår på att seminariet aldrig blir som jag tänkt att det skall bli. Jag kan ha samma powerpoint-presentationer och samma upplägg, men beroende av gruppens sammansättning och dess gestalt blir det aldrig detsamma. I början av min lärarkarriär upptäckte jag ganska snart att mina planeringar alltid sprack och att det inte var någon större mening med att försöka få dem att hålla. Därför började jag att gå in i det relativt förutsättningslöst. Det går aldrig att veta exakt vilka frågor man får eller vad man behöver kunna. Därför behöver man som lärarutbildare, iaf inom mitt område veta mycket om mycket. En del går inte att redogöra för på plats, då det är alltför komplicerat och kräver förberedelser. Men det handlar om att hålla sig ajour om vad som händer inom utbildningsområdet, skola och vilken debatt som förs i media, på bloggare och i insändare.

Det finns olika skolor – en del menar att den planering man har skall man inte vika undan från vad som än händer. En del menar att man måste kunna släppa den planering man har om den inte fungerar i en grupp. Jag löser det genom att ha en planering som förutses spricka. Det är också en planering! Men det kanske inte riktigt är det man menar då man måste följa planeringen till punkt och pricka. Men hur kan en planering som utgår från att planeringen skall spricka, kunna hålla. Är det en av dessa oändliga paradoxer?

Nja, riktigt så skumt är det inte. Jag har helt enkelt plan A, plan B och plan C. Det är min planering. Därför att jag räknar med att plan A alltid spricker. Det är den idealiska planen, den som förutsätter att alla i praktiken gör som jag tänkt. Men ibland blir det långa diskussioner i en grupp och i en annan ingen diskussion alls om exakt samma ämne. Detta går inte att förutse, bara räkna med att det kan vara så.

Existentiell tillvaro och kognitiv existens

Slutorden i min avhandling Platon och hans pedagogik är dessa:

Det starkaste intrycket Platons skrifter har gjort på mig är nog att förståelsen, inlärningen, reflektionen, och uppkomsten av frågorna faktiskt sker och uppkommer under den tid man sitter och läser, inte före och inte efteråt, utan just i det ögonblicket man har boken framför sig och blicken riktad mot det som står i den, då man har kontakt med sin existentiella tillvaro och kognitiva existens samtidigt. (Ringborg 2001, s. 264.)

Men vad betyder det?

Jag förstår vad det betyder, men hur förmedlar jag denna förståelse till andra. Det kan vara enkelt att säga – Läs min avhandling så kommer du också förstå. Eller kanske hellre – Läs Platon, så kommer du förstå än mer? Därför säger jag det!

Det är bara i mötet med Platons skrifter som man förstår det man själv är redo och kan förstå.

Inför seminariet

Hur förbereder jag mig inför seminarier? Det är något jag alltid gör. Men kanske på ett helt annat sätt idag, än för tio år sen. Det är även olika beroende av om jag haft det tidigare eller inte. Men i stort sätt är förberedelserna desamma, förutom att när jag haft ett seminarium flera gånger tar jag fram konceptet för det. Alla seminarier finns som små lådor som jag tar fram då det behövs. I dem finns allt jag behöver och jag behöver inte gå igenom allt i dem. Under dagen och kvällen före, går jag in i en mental förberedelse, som många gånger är visuell. För min inre syn ser jag mig själv i undervisningssalen. Ibland ser jag mig själv utifrån och ibland i mig själv. Jag ställer helt enkelt in mig. Och det känns att jag bottnar i det jag skall göra, men framför allt i mig själv. Det känns som om det bara är det som existerar just då. Och även om jag gör annat, finns det med samtidigt.

På morgonen då frukosten är avklarad, kaffetermosen och böcker, akt mm nerpackade  i väskan och jag är på väg ner till bilen ser jag verkligen fram emot att åka och få träffa studenterna.

När det gäller en ny kurs, bottnar jag i min erfarenhet och tidigare kunskap om vad som brukar komma upp. Däremot inte i seminariet som helhet. Det är ofta en ny powerpoint-presentation som behöver prövas – Men jag har alltid ett manus, dock inte skrivet. Snarare som stolpar – men det känns ofta som om något sitter i kroppen, som något välbekant och som jag ser fram emot. Dagen för seminariet går jag alltid till undervisningssalen en tid före start. Fixar bänkar, kollar USB-minnet och att datorn fungerar tills studenterna kommer. Sen tar jag det lugnt, strosar omkring, pratar med kollegor och med studenter som kommer i förväg. Klockan tickar och snart är det dags. Salen fylls av studenter, det prasslar av kläder och papper, ett sorl som avslöjar att alla är på plats, några skratt och efter ett tag tonar ljudet bort och uppmärksamheten riktas mot mig. Ibland behöver jag hyssja till lite men oftast inte.

Sen är det bara att köra igång!

Förberedelser

Arbetar just nu med att bedöma tentor för studenterna på distans, samtidigt som jag läser in mig på kurslitteratur som jag skall undervisa i på BUV i december. Det finns en tråd genom den processkrivning som skall ske, men tråden i litteraturen söker jag efter just nu. Skall träffa kursansvarig nästa vecka för att diskutera den skiss jag skall ha klar till dess. Känner mig inte speciellt orolig, bara lite stressad, därför jag vet att tråden alltid framträder som solen när molnen skingrar sig.

Välkommen

… till min nya blogg som kommer att handla om min yrkes- och forskningsverksamhet, vad jag har gjort och vad mina framtida mål är. Jag skall här försöka ge en bild av hur det har haft för betydelse för min utveckling som lärarutbildare och forskare, likaväl som människa. Men även beskriva hur jag går tillväga inför en ny kursstart eller om jag skall börja undervisa på en helt ny kurs. Av etiska skäl kommer jag inte berätta om mina studenter eller vad vi pratar och diskuterar om under seminarierna. Min hållning är att studenterna skall veta att det som sägs mellan oss, inte går att läsa dagen efter på min blogg. Mitt syfte med den här bloggen är att försöka ge en viss insyn i lärarutbildarens verksamhet.

🙂