Idag tog det stopp

Har inte gjort så mycket idag … plockat med lite papper, svarat på mail, pratat lite i telefon och sett en deckare av Vinter. Estetiken var jag tvungen att hoppa över idag. Inte ens vilda hästar fick igång mig i morse. Systemet sa – Nej tack! Inte hjälpte det att min bil stod under ett tjockt snötäcke heller.

Det tog helt enkelt stopp ( jag fick en förvarning redan i går morse) – jag behövde lata mig ett tag. Och jag har gjort det med gott samvete 🙂 Började tänka på mina artiklar om etik istället och på våren.

Fick veta att en kurs jag skulle starta i slutet av mars, inte skall startas av mig på grund av den arbetsbörda jag haft nu. Och även om det hade varit roligt att hålla i den kursen tillsammans med några kollegor är jag glad för att det inte blir av denna termin.

I måndagseftermiddag fick jag av en ren tillfällighet veta att de lokaler som jag trodde var bokade på fredag inte var det. Och med tanke på att avståndet mellan dessa lokaler och dem det blev istället är en halv mil fick jag panik och en obehaglig känsla i mage, eftersom det kan vara svårt att nå alla studenter. Men jag samlade ihop mig och lämnade meddelande på nätkonferensen, fixade fram nya lokaler. Och mer än så kan jag inte göra i nuläget. Flytt från ett stället till ett annat under loppet av flera år, gör att det som gick att boka ett år går inte att boka nästa år. Men det var inte mitt fel, men .. men, jag vill ju inte att en grupp studenter hamnar på fel ställe.

Så, istället för att i lugn och ro på måndagskvällen förbereda undervisningen i Utbildningshistoria igår, fick jag försöka reda upp detta. Jag började tack och lov kl. 13 igår, så jag hann. Men det känns ibland som man är på marginalen. Tur att jag har rutin och kan mina ämnen.

Men jag går snart in i en lugnare period. Då jag kan unna mig att lata mig då och då för att kompensera mina helgarbeten. År 2004 bestämde jag mig för att aldrig jobba på helgerna och det höll tills vi samgick med SU då det blev oftare och oftare söndagsarbete. Men nu har det blivit exceptionellt många helger. Har inte haft en helt arbetsfri helg eller vardag sen julhelgen. Och det går inte längden.

Men, som sagt – det blir en lugnare period (trots åttio examinationer) och när våren när solen och värmen kommer tillbaka (hoppas jag) får jag tillbaka det jag inte har haft nu – lite tid att fokusera på min forskning. Jag har ju en hel del timmar att ta ut i forskning- och utvecklingstid.

När utbildningspolitiken hamnar i hissen

Jag bloggar om utbildningspolitik och är intresserad av att följa med i vad som händer. Främst är jag intresserad av att se om det som sägs stämmer överens med vad som görs. Och jag blir inte så förvånad längre över debatter och reaktioner.

Men igår blev jag häpen över att se en urklippt DN-artikel Björklund håller sig till läroplanen som är skriven av tre bloggar Johan Kant, Helena von Schantz och Gertie Hammarberg Tersmeden sitta uppklistrad på väggen inne i hissen. Det var inte så mycket själva innehållet i artikeln eller att det var för mig kända bloggare som skrivit den, utan mer en häpenhet över att den fanns där i hissen på institutionen. Varför fanns den där och vem hade klistrat upp den? Och frågorna hopar sig. Har vi haft någon debatt eller någon som varit osaklig och mot Björklund, om surfplattor och om Björklunds uttalande – nej, inte vad jag vet. Är de lärare som tas upp i artikeln några från vår institution. Nej, det är det inte. Håller inte VI oss till läroplanen eller har vi slutat använda papper och penna och märkpennor för att hålla reda på våra olika kurser och seminarier, trots att vi har datorer i varje undervisningssal, nätkonferenser mm. Jovisst, gör vi det. Hela vårt uppdrag går ut på att arbeta i enlighet med att våra lärare skall följa läroplanen. Varför var det viktigt att vi fick information om att denna artikel var skriven?

Nästa tanke var – Är det här okey att sätta upp en artikel i hissen som går till försvar för vår utbildningsminister? Ja, det kanske det är, men när något händer som aldrig mig veterligen har hänt tidigare, uppstår en hel del frågor, som synes.

Nästa gång jag tog hissen ner för att få lite frisk luft, var den borta. Någon eller några har uppenbarligen inte tyckt det varit okey. Men det kan handla mer om att ingenting får klistras upp i våra hissar än själva innehållet i artikeln. Någon var det i alla fall som ville få oss att bli uppmärksammade på att Björklund håller sig till läroplanen. Och det är ju bra att han gör. Men, det känns ändå som att jag gärna vill ta hissen upp och ner utan att utbildningspolitikens företrädare finns i den även om det är i dess anda 😉 oavsett vad jag anser själv om den eller om jag är för eller emot innehållet i artikeln.

Det lättar…

Nu börjar det lätta lite… Avslutade en kurs igår, men har 80 examinationer som väntar på mig från och med tisdag och en hel del enskilda uppgifter som jag skall läsa igenom och ge respons på. Men det som lättat är undervisningen på plats; tidiga mornar och undervisning flera dagar i rad. Examinationerna från BUV i december blev klara förra torsdagen, vilket gav mig lite ledighet under helgen som varit. Deltagarlistorna börjar bli klara också – det har varit en hel del arbete med det oxå!

Om det inte varit kul hade den här tiden varit mycket jobbig. Nu är jag trött, men känner mig nöjd med min egen insats.

Teknikens befriande dimension

Jag har följt debatten efter Björklunds utspel om surfplattor, bland annat på Johan Kants blogg och SVD1 och SVD2, samt Jans syrliga karameller

Björklund säger bl.a.

–  När man uttrycker sig som att böcker tillhör forntiden och att pennan inte ska finnas, då tror jag att man är farligt ute. Det är bra att man är snabb med att använda ny teknik, men jag blir orolig om man tror att man kan sopa ut allt som inte är det nyaste. Papper och penna måste man också ha, även om det är svårare att skriva välskrivning för hand.

Nu tänker jag inte här gå in och skriva ett debattinlägg, utan vill berätta om den förändring som skett för mig som lärarutbildare sen powerpoint-presentationer blev allt vanligare, datorer i varje undervisningssal och nätkonferenser.

Nätkonferenserna kom först – det tog ett tag att komma in tekniken, men eftersom jag bloggat ett antal år, var det inte något oöverkomligt. Det blev ett komplement till undervisningen. Nu upptäckte jag att 30-40 minuter av seminarietiden inte behövde vikas till att informera om administrativa saker. Dessa kunde jag ge via nätkonferensen. Studenter som glömt en uppgift hemma kan när som helst gå in på nätkonferensen och ladda ner och skriva ut det på någon av SUs datorer. De behöver inte sitta och försöka få tag på mig i telefon.

Sen kom powerpointen, vilket jag sällan kunde använda mig av, eftersom jag inte kunde släpa med mig en dator överallt och det behövdes kanoner. Då skrev jag ppt, men skrev ut och gjorde om det till overhead. Inte lika bra, men det fungerade iaf.

När vi flyttade till Frescati, blev det datorer i alla undervisningssalar – vilket underlättade användningen av ppt betydligt. Nu behöver jag inte skriva så mycket på tavlan. Det har lett till att jag punktar upp en del på powerpointen och kan sen fritt tala med min studentgrupp. De ser inte ryggen på mig eller mig bakom en overheadapparat. Det bästa är att det man talat om finns kvar – en fullskriven tavla måste man sudda ut för att skriva nytt. Inte blir det så läsbart heller. När seminariet är slut laddar jag upp en pdf-fil av power-pointen till nätkonferensen. Den fungerar som stolpar för minnet. När jag ser en rad på en av bilderna vet jag exakt vad jag skall tala om. Det har underlättat betydligt.

Nu är jag vuxen, kan motargumentet vara. Jo absolut. Men det jag vill komma fram till är att jag under de här åren då tekniken har kommit in alltmer i undervisningssalarna har upptäckt att en befrielse och att tankar, ideér mm kan utvecklas och fördjupas på ett helt annat sätt än när den inte fanns alls. Overheadbilder måste man skriva om och printa ut på nytt. I en ppt-bild kan man gå in och lägga till en rad. Allt går fortare!

Ett argument mot att eleverna skall använda läsplattor istället för att lära sig skriva för hand, är att något kommer gå förlorat. Jag tror att man måste tänka på vad som går förlorat om man tvingar en sju-åring, trots att finmotoriken inte är tillräckligt utvecklad, att skriva för hand, för att det så skall vara. Därmed inte sagt att sju-åringen när hon eller han blivit åtta eller nio år lär sig skriva för hand. För det behövs också.

Jag menar också att det behöver inte finnas vetenskapliga belägg för att något fungerar, om man upptäcker som lärare en förbättring hos eleverna.

Vetenskapligt bevisat eller inte, så kan det inte göra annat än att stimulera lärandet om jag som lärare inte behöver lägga ner i värsta fall – 40 minuter x 7 på rena administrativa göromål, som det kunde bli innan nätkonferenserna. Eftersom det blir mer tid till ämnet för seminariet.

Men böcker läser inte jag på nätet. Jag gillar den traditionella boken!

Och att läsa läroböcker som andra haft i sin ägo är roligt på grund av kommentarerna som finns nedplitade i dem.

Min intention

Min intention med den här bloggen var att skriva varje dag om vad jag gör som lärarutbildare. Men än har jag inte lyckats få ihop det. Den här veckan har varit fulltecknad och jag har till stor del inte någon större koll på vad jag har gjort utom i stora drag. Startat upp en ny kurs i måndags, haft undervisning i två grupper i en pågående kurs i tisdags, bedömt tentor onsdags och i torsdagseftermiddag, då jag upptäckt att deadline för inlämning och avrapportering var den 2 februari, inte den 6 februari som jag fått för mig. Och i torsdagsförmiddag hade jag seminarium 2 i en pågående kurs. Jag har också fixat till deltagarlistorna, så att alla är registrerade och alla finns med. Har även läst igenom 80 individuella uppgifter till undervisningen i måndags. Och fått lika många VFU-texter version 1 att läsa igen tills på måndag. Det har jag gjort även idag, även om jag både igår och idag har tagit det ganska lugnt. Efter fyra veckors intensivt arbete, men högst någon dag ledigt därför att jag varit tvungen på grund av trötthet.

Fast, det är kul också! 🙂

I onsdagsförmiddag var jag på estetiken. Det handlade om tolkning och även om jag är skolad hermeneutiker, lärde jag mig en del nytt. Bland annat hur man analyserar och tolkar ett fotografi. Läraren som jag har godkände mina förslag till konst som jag skall analysera, men bedömde att det blev för för mycket grekiskt antik. Det tog jag som en vink om att jag skulle välja något annat. Men än har jag inte kommit på något.

Kallt har det också varit, men snökanonen gick förbi min bostad iaf. Besviken blev jag inte, men det var lite snopet! Det kommer bli lite lugnare nu framöver … och då kanske jag kan skriva oftare.

Helgens arbete

Nu har jag bara en kursstart kvar med allt vad det innebär med förberedande, planering, skrivande av schema, powerpoint och öppnande av nätkonferens och lägga till deltagare. Sitter med schema och powerpoint idag. Det är snart färdigt.

Under veckan som gått har jag haft seminarium för dem som läser om yrkesetik och startat upp en kurs i pedagogik och utbildning 1 för barnskötare som skall bli förskollärare. Och suttit med deltagarlistor, mail och annat. Lite försenad med bedömning av examensarbete är jag.

Igår satt jag med bedömning av examinationer från BUV, samt läsning av tidigare examinationer från studenter som inte blivit klara med sin utbildning. Upptäckte igår morse att jag räknat fel på en vecka. Jag trodde de skulle vara inlämnade den 7 februari, vilket gett mig en helg till, men i själva verket är det på torsdag den 2 februari kl. 10.00. Men då är jag upptagen med undervisning.

Nåja, ett steg i taget. Låg i natt och kände mig stressad, tills jag började säga till mig själv – Ett steg i taget! Och nu på morgonen upptäckte jag återigen vitsen med det – det gick oväntat fort att få ihop det. Men när man har så många kursstarter under två veckor och ordinarie undervisning och en trave med bedömningar som skall göras, ja då tror man att saker tar längre tid än vad man har tid till. Men om man bara hittar en ingång brukar det lösa sig sen.

Jag skall inte arbeta på helgerna, men det är en extrem situation nu. Fördelen med mitt jobb är ju att det kommer lugnare perioder. Men självklart är de intensiva perioderna jobbiga. Samtidigt är de roliga, då man klarar av uppgift för uppgift.

Fast ibland undrar jag om inte vissa rutiner avslöjar en ambition som inte går ihop med den tid vi egentligen har. Och då tänker jag främst på dokumentationen som på en del ställen är enhetlig och på andra inte. Om vi får halva den tiden vi hade för fem år sen och ökade krav, kanske viss dokumentation måste förenklas. Och jag vill ännu en gång hänvisa till Ulf Dahllöf och ramfaktorteorin, som visar vad som är möjligt i relation till ramfaktorerna.

Söndagarna går långsammare än andra dagar, vilket är utmärkt! Då hinner jag ju med mer än annars 😉

Tvingades ta ledigt

Igår tvingades jag ta ledigt under största delen av dagen. Slappade fram TVn och såg klart första omgången av  Svenska Hjärtan. Fick 1:a och 2:a omgången för 50 kronor.  Orkade inte göra mer än det. Det var en stund framåt eftermiddagen som jag gick igenom mina powerpoint-representationer inför seminarium nästa vecka. Kommer fortsätta med det idag. Söndagar brukar vara bra dagar att i lugn och ro sitta och jobba. Har en del administrativa göromål också … flytta över min grupp till en egen nätkonferens.

Det är roligt att se om serier som skildrar samtiden. Då det är lätt att glömma bort hur det var bara för 25 år sen. En av grannarna ville låna 3 000 kronor och en person sa – Så mycket pengar har jag inte hemma. Det var ett helt annat prisläge då. Ibland när jag ser vad jag betalade i hyra för 25 år sen, blir jag häpen, för att inte tala om lönen. Den var liten i jämförelse och det får man inte glömma bort. Kanske har vi rent generellt fått mer pengar i plånboken. Det förändras mer än man tror. Det räcker med att titta på bilmodellerna 🙂

 

Bråda tider

Det är mycket att göra … i onsdags var jag på estetiken för första gången och senare på eftermiddagen lärarlagsmöte, som klargjorde en hel del. Dagen därpå undervisning hela dagen. Har mycket stora grupper på grund av något tekniskt och kommunikativt misstag – nästan 40 studenter i varje grupp har det blivit nu. Och det är alldeles för många, speciellt i en kurs på avancerad nivå och som handlar om etik. Det gäller att lägga undervisningen på en nivå som ändå ger ett lärande hos studenterna.

Igår hade jag och en lärare från Musikhögskolan distansundervisning tillsammans. Vi delar på studentantalet. Och till vår glädje kom 70 studenter. Mer än vi hade räknat med, men ändå mindre än vi hade befarat med tanke på att vi även här inte hade räknat med så stora grupper från början och med lokalbristen inte kunde skaka fram större lokaler. Det är roligt att ha en kurs tillsammans med en person, då man knyts lite närmare varandra än om det är ett lärarlag på 5-6 lärare. Det är lättare att få en samstämmig syn 🙂 I kursen är det i nuläget drygt 90 studenter så det blir ett gediget arbete framöver om alla lämnar in sina examinationer samtidigt. Något man måste räkna med och som också är roligt att de gör.

Nu startar inte nästa kurs upp förrän på torsdag nästa vecka, så lite andrum har jag.

Överhuvudtaget verkar det som om vem man än träffar både inom och utanför SU, säger de samma sak – Så här mycket har det aldrig varit i början av en termin.

Lagen om all tings …

Igår hade jag kursstart och jag brukar alltid vara ute i god tid. En och halv timme till starten gick jag ner till bilen och just då den dagen gick det inte att stänga dörren på 25 minuter, vilket skapade en ganska stor stress. Det har hänt några gånger tidigare, men det brukar inte ta så lång tid förrän det till slut går. Det här innebar att jag kom i tid, men inte hann med att få allt i ordning inom mig.  Men, det gick bra allting .. Tur att man har rutin. Men främst var det tur att det inte var så långa köer och att det inte blev något stillastående. Det som hände med dörren var troligen att det var is kvar i låset vilket gjorde att kolven inte gick tillbaka.

Precis innan seminariet fick jag veta att det kunde komma fler dit än jag hade på deltagarlistan, vilket också hände. I en grupp tillkom 10 studenter och i den andra gruppen 7 studenter. Det har naturligtvis betydelse att det i en grupp är 39 studenter. Undervisningen får bli lite annorlunda än om det är 25-29 studenter i en grupp. Nu delar vi in dem i tre-grupper, vilket innebär att de får möjlighet att verkligen gräva djupt ner i de etiska teorierna mm.

Sen hade jag en lucka på några timmar, men då fungerade inte kopieringsmaskinerna ordentligt hörde jag ryktesvägen och det var lite köer på ett våningsplan. Men det ordnade sig till slut det också – i tid. Men då var jag ordentligt trött.

När jag kom hem vid 19-tiden åt jag snabbt, för att sen sitta och jobba till kl. 22.00. Det blev väl 12 timmars arbetsdag igår. Idag har jag fortsatt att jobba med att kolla mailen, ladda upp en del material på konferenserna, samt justera deltagarlistor, samt göra iordning gruppindelningen. Det tog tre timmar ungefär. Men jag är inte klar än ..

Tänkte se andra delen av House of Saddam igår kväll, men upptäckte kl. 7 i morse då klockan stått och larmat sen kl. 6, att jag somnade några minuter in i handlingen. Förhoppningsvis går den i repris på TV24.

 

Klar med det viktigaste

Det tog hela eftermiddagen att skriva schema till seminarierna, eftersom föreläsningarna hålls på andra tider än förra terminen, samt att det tillkommit en hel del ny kurslitteratur. Däremot tog det inte så lång tid att komma på ett ämne för den individuella skrivuppgiften de skall få i morgon. Pratade med en kollega idag, så jag fick ett tips.

Och efter maten, lade jag in drygt 50 studenter på två nya konferenser och skrev ett välkomstbrev. Nu känner jag för att helt enkelt lägga ner för kvällen, men jag har några uppsatser kvar att läsa och sätta betyg på. Frågan är om jag är så klar i hjärnan just nu. Kanske bättre att vänta till i morgon. Skall tänka mer på mitt motto jag har numera – Gör inte idag vad du kan göra i morgon! Har ju en hel del timmar fria mellan olika seminarier, så det hinns nog med då också..

Det är en rolig kurs som startar och jag ser verkligen fram emot att hålla den… 🙂

Helgen

Under en del av lördagen satt jag och förde en diskussion om kunskap och lärande (se tidigare inlägg). Men jag jobbade också en hel del. Sände ut tider för seminarier till studenterna, samt gjorde planeringarna för en av kurserna som jag laddade upp på konferensen, för att de skall få lite tid att planera sin tid.

Och på kvällen tog jag med mig en tjock bok i utbildningshistoria och en i skolpolitik till sängen, i förhoppning om att jag skulle läsa en del, men det var ju faktiskt lördag.

Idag skall jag förbereda undervisningen som börjar i morgon. Men det blir mest mental förberedelse, så jag kommer in i rätt ämne och stämning, så jag inte börjar tala om skolpolitik istället för etik. 🙂  Måste helt enkelt ta fram mappen för yrkesetik och etiska dilemman. Powerpoint-presentationerna finns redan. De behöver finputsas lite, men det har jag tid till. Däremot är inte schemat för seminarieundervisning helt klara än. Så det får jag sitta med idag. För övrigt får jag vänta med konferenserna, då inte deltagarlistorna är färdiga än.

Kunskap (målet) och lärande (verktyget)

Jag har under några dagar fört en diskussion med Jan Lenander om vilket fokus man skall ha – på kunskap eller på lärande. Jag hävdar att det är på lärandet.  Avslutet på diskussionen i vilken vi tidvis talade förbi varandra, resulterade i ett inlägg där Jan skriver följande:

Ifall vi har målet att fästa samman två brädor och fokuserar på verktyget hammare så finns det stor risk att vi diskuterar storlekar och handtag istället för att variera med lim och skruvdragare i de situationer det passar bäst.

Jag svarar

Det är ju viktigt att fokusera på verktyget hammaren. För om den är underutvecklad är det svårt att göra något av den. Eller om den är för stor och tung, så den som har svaga handleder inte orkar lyfta den, ännu mindre kunna använda den. Ja då har det ingen betydelse hur mycket man än fokuserar på resultatet. Man måste utveckla hammaren så den går att använda sig av. Och inte bara för vissa användare utan för alla, även för dem med svaga handleder. Så det är nog mycket värt att diskutera storlekar och handtag – men inte glömma bort lim och skruvdragare.

Men så började jag spinna vidare. Att använda liknelser kan många gånger vara oerhört effektivt. Men när man använder liknelser som dessa i relation till kunskap och lärande blir det lite fyrkantigt.

Jag kom på ett annat exempel. Målet är att jag skall hinna till Uppsala på en timme och lärandet är bilen. Jag har en gammal Opel Kadett som har gått 15 000 mil. Den är rostig, har dåliga bromsar och går högst 70 km/h i bästa fall. Jag upptäcker att det inte är möjligt att hinna till Uppsala på en timme. Kommer fram 15 minuter för sent. Där står någon och säger att jag inte får godkänt och säger till mig att åka tillbaka och göra ett nytt försök. – Du får helt enkelt göra om det. Hur många gånger jag än försöker, hinner jag inte. Den person som uppmanat mig att försöka om och om igen, byts ut mot en annan, som gör samma sak. Godkänner inte, samt pushar mig att satsa hårdare. Jag får till och med köra fram och tillbaka under helgerna.

Men, så träffar jag någon annan som säger – Byt bil eller låt den gamla Opel Kadetten genomgå en stor renovering. Byt delar, fixa bromsarna, byt motor. Okey, jag satsar allt och ur verkstaden kommer en utvecklad Opel Kadett, förnyad, renoverad mm. Nu kan jag köra 90 km/h utan problem. Jag svänger ut på E4:an och kör upp till Uppsala och det tar 59 minuter. Den person som är ersättare för den första, står där och säger – Men, titta där. Du klarade det. Du ser, bara du tar i och gör ditt bästa så lyckas du. – Men, säger jag då … Men personen ser nöjd ut och går därifrån. Målet är uppfyllt!

Fokus på byte av person (lärare) eller fokus på målet (Uppsala) förändrar ingenting i det här fallet, men däremot om bilen (lärandet) utvecklas och görs bättre, uppnås målet. Inom utbildningen är det dock inte lika glasklart rent generellt att målet uppnås. Men inom vissa ämnen tror jag det är klart att det är verktyget (lärandet) som behöver utvecklas och att det inte har någon betydelse om man byter lärare eller om man fokuserar på kunskapsmålet om lärandet är likadant som min Opel Kadett var innan verkstadsbesöket.

🙂

Egna studier

När man arbetar som universitetslärare inom lärarutbildningen måste man ju kunna en hel del om olika områden. För även om kurserna behandlar ett speciellt område går ju en hel del in i andra områden. Men, man behöver inte vara expert i allt. I våras läste jag etik, logik och metafysik på Södertörn för att få mer kunskaper inför kursen som startade i höstas om etik. Har lärt mig en del om Kant nu och andra filosofer, som varit tomma hål i mitt kunskapsbygge sen doktorandtiden. Logiken och metafysiken har jag nytta av att veta mer om när jag handleder och examinerar. Och inte minst kan jag mer om etik. Ett annat tomt hål är genusvetenskap. Och nu under våren skall jag gå på föreläsningsseminarium en gång i veckan i genusvetenskap för att bli lite bättre på det. I alla kurser som jag har ingår ju genus och även om jag inte är helt okunnig är det ett stort kunskapsområde rent vetenskapligt.

Kan det inte räcka med undervisning? Både ja och nej! Visst kan det räcka, men man behöver få in nytt hela tiden för att utveckla det man kan vidare. Dessutom kan man inte bara undervisa, då det till slut dränerar krafterna. Om man i sitt yrke har balans, går det bättre. En del som innehåller mål att uppnå och till för andra och en del som inte innehåller krav på måluppfyllelse mer än för ens egen utveckling. Om jag får D i betyg i en kurs gör det inte så mycket, även om det är roligt att få högre betyg. Jag kan ju ha lärt mig en del av det som inte förväntades, men som jag själv kan ha nytta och glädje av och som kan få uttryck i min undervisning.

Om jag inte orkar gå på ett föreläsningsseminarium i genusvetenskap, ja då drabbar det bara mig. Men jag kan aldrig låta orken bestämma om jag skall leda ett seminarium själv, då det drabbar inte bara mig själv utan så många fler.  Och man måste ha vissa frihetsgrader i sitt yrke. Sen är det naturligtvis oerhört värdefullt att man då och då är student själv om man är lärare på universitetet, då det är lätt att ramla in i lärarrollen hela tiden. Jag trodde ett tag att jag hade studenternas perspektiv mer än vad jag hade. Även om jag aldrig glömt bort min egen studenttid. Men det är annorlunda nu än för tjugo år sen. Jag var student en termin 08 och så en termin i våras och det tänker jag fortsätta med. Dessutom är det värdefullt att få erfarenhet av hur andra lärare undervisar. Och att vara en student bland många andra är mycket bättre än att auskultera som lärare hos kollegor.