Arkiv

Ner till stan idag …

Idag kom jag upp i tid (det blev sent i natt också), att jag efter frukost ihop med Stina, gick ner till Supermarket. Jag gick i min egen takt och det var riktigt rofyllt. Inte var det jobbigt heller! När jag kom till det lilla torget som är insprängt bland alla hus och trappor, hörde jag att det var en mässa. Jag gick in i förrummet, men stannade i dörren till själva kyrkorummet. Några fler stod utanför och följde mässan, bad och gjorde korstecknet. Klipp finns på FB för den som vill se och höra (lite vingligt, men man får en bild av mässan).

Jag gick vidare och kom efter några minuter till Supermarket. Köpte en del som jag har saknat och hittade några tonfiskburkar med ”plåt”lock med en ring på. Inte som de förra jag köpte som hade något mysko lock och vars innehåll såg ut att vara kattmat. Vi får se hur detta innehåll ser ut.

Tog taxi upp och jag och chaffisen talade om Kavalla som vi andra också gjort, som att det är att bestiga ett berg. – A rock, sa han. Och det är så det känns när man står nedanför och vet att långt däruppe finns Souidiko Spiti. Vi bestiger inte ett berg – vi bestiger Kavalla.

Skrev en del om Aristoteles. Nu har han anlänt till Atarneus. Behöver söka lite fakta om den staden också. Skrev ut mina elva sidor, läste dom liggande i sängen och somnade sen. Nu under siestan är jag inte trött. Det är helt tomt i huset och tyst, då ingen jobbar i trädgården. Till och med måsarna har varit tysta – de kanske tar siesta ändå!?

Och om det inte tidigare framgått hur högt vi befinner oss, så finns här några ytterligare bilder.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Per och Malin har planterat en tobaksplanta på framsidan, som skall frodas här i Kavalla. Om jag kommer hit nästa år får jag se (om inte förr via andra medier) hur den har utvecklats. Redan nu kan jag ta ett foto varje vecka tills jag åker hem till Sverige, för att se någon förändring.

Per Englunds tobaksplanta

Per Englunds tobaksplanta

Arbetsro …

Olivia solar och trädgårdsmästaren arbetar ....

Olivia solar och trädgårdsmästaren arbetar …. och Kali har sovit!

Det har blivit några sena nätter, med diskussioner, samvaro och mycket annat. Idag slutade jag jobba vid nio-tiden och gick upp på taket med en kopp kaffe och hittade Eva där. Anita kom lite senare. Vi satt där i skymningen tills det blev mörkt.

Idag har huset varit så gott som tomt under nästan hela dagen, vilket är välgörande för ens skrivande. Under rökpausarna kommer nya ideér fram, som inte avbryts av en spännande diskussion. Har nu skrivit sammanlagt elva nya sidor. Har även hittat en bild på ett grekiskt skepp under 300-talet. Den är liten, så förstoringen blev lite suddig. Men det gör inget, då jag får en bild av skeppet. Jag måste ta reda på fakta, storleken, hur fort det gick att ro, respektive segla. Hur långt det är till Atarneus för grekerna som seglade längs med kusterna. Men det behöver jag inte veta just nu.

Visst har det arbetats i trädgården, men ljuden stör mig allt mindre och mindre. Har kommit in i skrivandet och berättelsen, så jag kan avskärma alla ljud. Jag hör dom, men de rubbar ingenting.

 

Vackert och fult

Efter middagen och en bit in på kvällen, gick jag en promenad. Några bilder från den ….

Aimilianou 24

Aimilianou 24

 

 

Parkering

Parkering

Klotter, som har ökat under krisen

Klotter, som har ökat under krisen

Parkering för vissa (troligen) men inte för andra ...

Parkering för vissa (troligen) men inte för andra …

Här kan man tala om en skrotbil ;-)

Här kan man tala om en skrotbil 😉

Souidiko Spiti

Souidiko Spiti

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En ny dag ….

Vägen från intendentens bostad ....  runt huset till framsidan ..

Vägen från intendentens bostad …. runt huset till framsidan ..

Vaknade till en ny dag i Kavalla. Varje dag känns det som en ynnest att vara här. Åt snabbt, rökte en cigarett, duschade och så iväg till affären för att köpa bröd, bananer (iofs gröna, men de mognar snart) och lite choklad. Senare, var jag tvungen att hämta mer pengar och gå tillbaka till apoteket för att köpa plåster.  Bra att närbutik och apotek ligger mitt emot varandra.

Åt frukost tillsammans med Stina. Och nu sitter jag här och skall fortsätta på historien om Aristoteles resa till Atarneus och hans tid där tills han börjar på Platons akademi.  Eva och Anita har åkt för att gyttjebada, Olav och Stina sitter och jobbar, Per och Malin har jag inte sett till än. Tomas jobbar också! Hantverkarna är i farten, men mest genom att prata med varandra, troligen om det dom har gjort och det som skall göras. Kali har jag inte sett till än. Ja, det är ganska lugnt nu, så … det är bara att sätta igång.

Det har varit ganska varmt ett par dagar, men det blåser en frisk fläkt hela tiden här uppe så det är inga problem. Prognosen är att det kommer vara samma typ av väder. Runt 30 grader varje dag. Luftfuktigheten är mycket högre här än i Aten, men lägre än i Sverige. Det fungerar också. Ibland känner jag en lite svajande känsla, men det är inte ofta och det går ofta över efter ett tag. Det är bara att dricka vatten, andas lugnt och sen går det över.

I och med att jag är här för att jobba och att jag räknade med att det skulle bli mycket varmare än vad det hittills har varit, har jag inte ställt in mig på att gå runt överallt i stan. Kände mig stressad i dag över tanken på att åka ner till stan och handla eller åka och köpa ett nytt batteri. Men tänkte sen, jag behöver inte göra det. Det är just det som är så skönt – Jag behöver inte och det finns inga måsten!

Det finns inga måsten och det är helt underbart!

 

Ännu en söndag i Kavalla

Glömmer alltid att närbutiken är stängd på söndagar. Det mesta har tagit slut och det kändes surt. Men, jag klarade dagen iaf. Skall handla i morgon och tänka på nästa fredag/lördag att ta hem så det räcker. För övrigt har det varit varmt idag och inget speciellt har hänt. Har jobbat en del med avsnittet om Aristoteles liv, sovit under siestan och ätit en lätt måltid. Frukt har jag ätit en hel del idag. Men jag saknade bananerna .. en av de frukter jag missade att köpa igår.

Ikväll satt vi på nedre altanen och diskuterade mest litteratur och vi kom in på en diskussion om Strindberg, som fick känslorna att svalla en aning, men bara lite.

I morse hittade jag en gräshoppa på en fönsterbräda i trapphuset. Jag och Olav hjälpte den att komma ut i friheten. Den var nästan en decimeter lång och var fantastiskt vacker. Först trodde Malin och jag att den påverkades av att huset har besprutats mot insekter, för den satt så stilla och reagerade inte på vår närvaro. Men, när Olav rörde vid den, upptäckte vi att  den var pigg, och hoppade och flög för att slutligen hamna först uppe på porten. Där satt den en stund och sökte sen friheten, och flög iväg från huset, över gatan och försvann ur sikte.

Kali saknar sin matte. Hon ville komma in i huset ikväll då jag gick ut för att röka den sista cigaretten för idag. Och när jag släckte och stängde dörren, så tittade hon efter mig. Men, jag stannade kvar för att se om hon satt kvar eller gått iväg. Men jag såg henne inte. Hon har ju en lucka som hon kan gå in och ut igenom. Men hon förstår nog inte riktigt var Eleni har tagit vägen. Katter är ju vanedjur dessutom!

Jag har börjat må så bra i jämförelse med tidigare, trots att jag inte gått upp ett gram i vikt. Idag googlade jag av någon anledning på frukter och fann följande om aprikoser som jag känner ett sug efter ….  Har länge föredragit aprikosmarmelad framför andra sorter.

Aprikos
aprikoser

Genom att äta aprikos får du en injektion av näring, oavsett om det är torkad eller färsk aprikos. Aprikos är en av de frukter som är väldigt innehållsrika på betakaroten. Det finns även ca 500 andra karotenoider i en aprikos  som har en minst lika skyddande verkan på kroppen. I aprikos hittar vi även ett antioxidantskydd, då en aprikos även är rik på Lykopen, som är en av de kraftfullaste antioxidanter vi vet om. (Biglife.se)

Jag äter tomater och också flera bananer varje dag och dessa innehåller – Håll i er nu! • Kalium • Magnesium • Fosfor • Kalcium • Selen • Järn • Zink • Mangan • Koppar • Folsyra • Vitamin A • Vitaminer B1, B2, B3, B5 och B6 • Vitamin C • Vitamin E

Tyvärr kommer vare sig tomater eller aprikoser smaka lika bra hemma. Men, jag skall försöka hitta de bästa iaf. Den som söker kommer finna!

 

 

 

 

Tar måsar någonsin siesta?

Utsikt från takterassen ..

Utsikt från takterassen ..

Kavalla måste vara en drömplats för fågelforskare och speciellt måsforskare. Jag har nu i drygt två veckor lyssnat på deras konversationer med varandra och olika läten, när de lyfter och landar, när de cirkulerar runt och när de har stormöten. Vissa läten är mycket roande att lyssna på! Speciellt som det sitter någon ensam som meddelar sig och en annan svarar. Skrattmåsarna för ett himla liv ibland. De cirkulerar runt och skrattar.

Kavalla måste vara en helvetisk plats för människor som inte står ut med måsar. Jag tycker de är roliga, och hör till miljön. Där jag bor hemma i Sverige finns också många måsar, men alla de olika läten som jag hör här, har jag aldrig hört. En kollega till mig som var fågelskådare, berättade att samma fågelart har olika dialekter i och mellan olika länder. Här låter även duvorna annorlunda än hemma, men skatorna låter likadant. Men även dom skall ha olika dialekter, sägs det.

Ibland är det tyst, och då blir jag undrande. Var är alla måsar? För de händer så sällan. De är en del av livet här i Kavalla. Vaknar man tidigt, ja då sitter några enstaka på takåsarna (en på varje tak) – Är det några som vaktar flygrummet?

Kavalla kan man med rätta kalla för måsarnas stad!

Marknad i Kavalla

DSCN4906Idag gick Eva och jag ner till marknaden (kort filmklipp finns på FB). Egentligen skulle jag ha gått tidigare med Olav och Anita, (Eva skulle gå senare) men det blev en del förseningar. Jag gick nerför alla branta backar och gator ner till Eleftheriou Venizelou och vidare nästan fram till Supermarket som vi var häromdan och svängde av till höger fram till Hotell Estorias framsida. Rakt över var marknaden. Precis bredvid Arkeologiska museét i Kavalla. Två poliser med visselpipor dirigerade trafiken så vi trafikanter kom över.

Marknaden består av många stånd med grönsaker, frukter mm. Men det finns även stånd med kläder mm. Dit kom vi efter att ha köpt en del. Jag köpte nektariner, aprikoser så det räcker en hel vecka om jag äter två om dagen och potatis som inte har en grön nyans (som i närbutiken har haft under en tid). Och jag köpte en hatt! Men, den har cowboy-stuk. Det är bara hästen som saknas nu eller är det åsnan kanske ;-).

DSCN4907Runt stånden med kläder mm. började vi gå runt, men det var trängsel, varmt och det kändes som om det inte fanns tillräckligt med luft. Jag sökte en plats där iaf känslan var att luften fanns kvar. Men gick för långt och insåg att Eva var där någonstans i vimlet, men att hon inte skulle gå att finna. Jag gick till Arkeologiska, satt en stund i deras foajé med AC och åt en banan. Sen gick jag till Supermarket och köpte en del som jag glömde förra gången. Beställde en taxi och var hemma strax efter kl. 13.

Väl hemma åt jag fruktsallad med yoghurt och honung från Thassos.

Eva, Olav och Anita kom senare och hade handlat en hel del. De hade gått upp för alla trappor och backar. Strongt gjort. Jag åker taxi! Det är förhållandevis så billigt, 3,5 euro för en tur uppför hela vägen. För så är det …. !!! Har inte ett dygn på mig att komma upp. Det är för jobbigt och det finns inget värde för mig i det här läget att gå upp. Nästa lördag skall jag gå ner kl. 8 på morgonen.

Har kommit in i andra andningen nu. Det här huset känns nu som mitt hem (andra hem iaf), vilket innebär att trivseln ökar med tiden.

 

Lömska rackare!

001Datorer är riktigt lömska. Ibland tror man de existerar för att jäklas med oss. Varför kunde t.ex. inte min dator varna om batteriet och att det behövde bytas före avresan till Kavalla. Nope! Precis när jag kommit igång med skrivandet. Igår blev det alltså inte mycket gjort, då jag ändå vill ha en viss kontakt med omvärlden och drar in på användningen till ett minimum, tills jag köpt ett nytt. Fick adressen till en datorbutik som jag skall åka till på måndag. Den ligger på en tvärgata intill Platia Kapnergati – Tobaksarbetarnas torg. Då får jag besöka och se det också!

Men, man skall inte sura för den skull på denna vackra plats. Olav, Anita och jag satt länge och pratade medan det blev skymning och mörkt. Vi talade om döden och livet och en hel del annat. Eva kom ner vid halv elva tiden och anslöt sig men då talade vi om något helt annat. Om vad kommer jag inte ihåg. Själv gick jag in kl. 23 till min säng som blivit nybäddad, rummet som blivit städat från topp till tå. Jag fick en flashback tillbaka till min barndom, då mamma bäddade rent. Jag fick samma känsla. Men, kunde jag somna då? Nej, för då gjorde sig mina nya lömska vänner mig uppmärksamma på sin existens. Attans, vad det kliade: vred och vände på mig, försökte tänka bort klådan (det brukar lyckas.) Lyssnade på Remos och lyckades somna, men inte helt för jag kände den. Vaknade igen. Gick upp, baddade med vatten och smetade på lite Frenistil runt betten/sticken och satte på plåster. Det hjälpte först, men efter en stund ökade klådan i styrka. Till slut lyckades jag somna och sov till mobilen alarmerade. De här är på foten – den högra denna gång – men inte på tårna, utan på hälen och på fotkulan. Men de verkar inte bli så svåra som de första.

Okey för att de sticker eller biter, varför spruta in ett gift som ger klåda. Per gav oss en förklaring. De gör detta för att blodet inte skall koagulera i dom. Egoister är de också till råga på allt.

Jag lovade mig själv att inte skriva något inlägg om grekiska moskitos, men ….. jag vill ändå ha det sagt …..

Satans mygg!

En kort väder-, avskeds- och arbetsrapport

Odos Aimilianou

Odos Aimilianou

Idag finns inte ett moln på himlen. Solen lyser, men vi blåser nästan bort. Det är uppfriskande, men det är svårt att vara utomhus. Ett bra arbetsväder, men knappast bad- eller sjö-utflyktsväder. Är ganska glad över att inte flyga idag, även om det inte är någon styrka på blåsten att inte ett plan kan lyfta.

Eleni har rest till Aten, men kommer tillbaka om två veckor och forskarna från Göteborgs universitet och Belgien åkte med en taxi till Kavalla flygplats. Vi åt en snabb frukost tillsammans och bytte mailadresser för vidare kontakt angående deras artikel som de arbetat med här i huset. Om en halvtimme skall jag tvätta, men kan inte torka tvätten på taket igen. Mina kläder lär bli utspridda över hela kvarteret 😉 Min plan är sitta och skriva en hel del idag. Har ju kommit igång nu. De första sidorna är alltid tröga att få ihop, men sen brukar det gå snabbt.

Ha en bra dag i Sverige och Grekland, eller vart än ni befinner er!

 

Vitt vin och diskussioner om krisen, i närbutiken

Idag har jag skrivit två nya sidor (sammanlagt 4 sidor) om Faderns död och resan till Atarneus, i historien om Aristoteles barndom. Har även hittat uppgifter (om än osäkra) om Makedonien och Kavallatrakten under 300-talet, samt om Filip II som Aristoteles växte upp tillsammans med ett antal år. Har kommit in i berättelsen och det går framåt. Har även umgåtts en del med Olav och Anita när vi mötts på altanen

Det mulnade på under sen eftermiddag och det regnade en stund, men inte tillräckligt för att den kvava luften skulle lätta. Nu är det ganska kvavt, men ingen åska på gång. Kanske den kommer senare under natten.

Ett gott vin - jag litar på grekerna ...

Ett gott vin – jag litar på grekerna …

Tänkte gå en promenad men fastnade i en diskussion i närbutiken med en ung kvinna – Katrin, som hörde mitt samtal med Gorgios om Systembolaget. Hon kände till det. Allt började med att Gorgios rekommenderade ett vitt vin och när jag skulle betala uppfattade jag 2 euro som 7 euro. Och det är ju mer Sverigepriser. Det visade sig att Katrin visste en del om Sverige genom att ha läst den grekiska översättningen av Mannen som hatade kvinnor och översatte till Gorgios om vad Systembolaget var.  Vi kom sen in på krisen i Grekland och diskuterade en lång stund om den.

Det är många som har det svårt. Män får inget arbete och kvinnor får ha två arbeten för att klara överlevnaden. Katrin kände till våra trygghetslagar. I Grekland kan bossen avskeda folk från en dag till en annan, sa hon. Och hon, liksom många andra, berättade att de lurades att tro att ekonomin i Grekland var bättre än den var år 2004 och framåt. Men, sa hon vidare. På ett sätt har vi en skuld. Vilken regering vi röstar fram! Jo, men …. vallöften kan ju vem som helst bli lurad av.

Mitt ”bidrag”, vilket är även andras som är här, är att köpa så mycket grek-producerat som är möjligt. Att det sen är gott, gör ju inte saken sämre. Pasta, frukt, kaffe, öl och mycket annat. Igår valde jag t.ex. grekiska vindruvor istället för italienska.

I bostadsområdet kan man inte köpa cigaretter, utan måste åka ner till centrum. Det är väl okey, inte sant! Men bussbiljetter då? Nej, man måste åka ner till centrum för att köpa dem. Men för att kunna det måste man ha en bussbiljett. Morpho i närbutiken skrattade!

 

Om glädjen och en förbryllad katt

003Det som är så spännande här i huset är att man aldrig vet vem nästa gäst är. Igår kom bl.a. Olav Wikström som skrivit boken Till Glädjen. Under tiden vi satt och talade om det vi upptäckte vi hade gemensamt, gällande olika perspektiv och Stockholms universitet kunde jag inte direkt placera boken, men senare en aning om att jag hört talas om den. Lånade boken och började läsa.

Vi satt länge och pratade på den nedre altanen, samt jag med Eva, Per och Malin på taket från 22 i skymningen inväntande mörkret.

Kom tidigt i säng, började läsa boken och fortsatte i morse, från halv sju till tio. Den lockar till många skratt på grund av insiktsfullheten. Ett plus är att den är så engagerande skriven. Det är snarare min egen trötthet som bidrog till att jag nu har tagit en paus. Men lite av en bokvändare vill jag nog mena att den här.

Igår var det även flyttdag för Eleni som skall flytta till Athen i början av augusti. Flyttgubbarna bar ut kartonger och möbler till Kalis stora förskräckelse. När jag åt middag satt hon helt plötsligt bakom mig och stirrade med stor blick. Försökte komma in i huset och gå ner den vägen, men möttes av både mitt och Tomas Ochi Kali! Hon sprang snabbt iväg. Stackars Kali som inte vet vad det handlar om. Senare åkte flyttbilen, hon gick fram tittade på den öppna dörren och på Eleni, som hon ville säga – Är det säkert nu? Kali är en tidigare gatukatt som kom till Eleni, mager och hungrig, och fick stanna. Nu är hon två år och går inte utanför trädgården. Ibland markerar hon revir ordentligt mot vissa gatukatter. Om några veckor eller så bär det av till Athen för Kalis del. Ett liv från gatan, till Souidiko Spiti till Athen! Inte illa!

002

Kali ….

Kulturkväll och -förmiddag

DSCN4887Idag har Eva och jag varit på Arkeologiska museét i Kavalla. Det är ett litet och fint museum som det tar kanske 45-50 minuter att gå igenom. Det är precis lagom tycker jag. Det kostade 2 euro i inträde. Skall åka ner ensam en dag och skriva ner en hel del. Man får ju inte fotografera. Det som jag nu den första gången var mest imponerad över var smycken och marmorn, som t.ex. huvuden som den glittrade i ljuset. Fick också veta att brytningen av marmor sker på Thasos än idag (om jag förstod saken rätt). Annat som är intressant gällande Thasos är att det var den s.k. ”huvudstaden” och Kavala var en koloni till den.

 

Efter besöket gick vi ut i solen och den sköna värmen, över den trafikerade gatan, in på en tvärgata som går längs med Hotell Estoria och till Supermarket, som har ett stort sortiment. Det ser litet ut från gatan, men det är i två våningar och hela tiden hittar man nya små rum och varor. Sen ringde vi efter en taxi som kom nästan omgående.

Igårkväll samlades alla gäster (alla sju, samt Eleni och Tomas) i biblioteket och Per som håller på med ett bokprojekt om tobaksproduktion presenterade vägen från fröet och till den slutliga produkten. Han har även tillverkat kameror i snusdosor. Fantastiskt eller hur!? Efteråt samlades några ute på altanen och fortsatte att prata, dricka vin och öl, samt äta snacks.  För Marika som det här var sista kvällen före resen, var det en perfekt avslutning. Mycket trevligt! Fyra gäster kom idag, två som bara stannar i ett dygn och ett par som stannar längre.

Och jobbar runt huset gör de fortfarande, men vi börjar se slutet nu. Muren är snart klar och staketet i stål tror jag de lägger den sista handen på just nu.

008

 

 

I avsaknadet av AC

Det fanns en sak jag var lite orolig inför vistelsen i Kavalla. Det finns ingen AC i huset. Men redan första dagarna och speciellt då det blev tryckande värme, insåg jag att här är inga problem. Det är svalt i huset och kallt på golven. Inte undra på – väggarna är 70 cm tjocka och byggda av granitblock. Men än har det inte varit riktigt hett som 40 grader och över. Då får vi se … Men det finns ett trick. Öppna fönstret på morgonen och släpp in morgontemperaturen. Stäng sen fönstren eller fönsterluckorna när solen börjar smyga sig in.

Jag hoppades på att få ett rum på nedre planet, även om det skulle bli på bekostnad av brist på utsikt (vilket det inte blev, jag har fantastisk utsikt), för jag tänkte att det skulle vara svalare där, vilket också har bekräftats. Nu är det drygt 25 grader i korridoren och 31 grader ute på nedre altanen. Men där känns det inte som 31 grader utan kanske som 25-26 grader. Den skuggas mestadels av ett stort pinjeträd. Det är fläckvis med sol och mest skugga och en bris eller vind är alltid närvarande.

En sådan balkong vill jag ha!

En sådan balkong vill jag ha!

Nu har jag iaf tagit en bild på huset snett mittemot som har löst parkeringsfrågan på ett smart sätt. På tal om det, från köksfönstret kan man se det andra husets balkonger. Avundsjuk! Jag? Nää!

Om ni vill se ett filmklipp och se hur det kan bli på några av Kavallas farligaste gator, logga in på FB – Klicka i menyn längre ner på min FB-sida.

Och så har Kyrkan namnsdag idag och de släppte lös klockringningen helt och hållet i morse och förmiddags. Finns också ett klipp på FB.

Smart lösning på parkeringsproblemet

Smart lösning på parkeringsproblemet

Nymåne och Kavalla från takåsen

DSCN4861 (2)Ikväll är det svårt att gå in och lägga sig. Det är vindstilla, syrsor och varmt, samt ett Kavalla i mörker som glittrar som ett smycke. Nymånen vilar på bergskammen, och försvinner efter ett tag. Vi sitter där på taket i mörkret, ser ut över arkaden och den gamla Borgen och till vänster ser vi ett pärlband på andra sidan vattnet – Thassos och annat fastland som vi inte känner till. Mitt emot sitter ett antal äldre damer och har en träff, de pratar och skrattar. Vi talar om våra upplevelser av Kavalla så här långt.

Men efter någon timme kommer vi in på förändringar i Sverige jämförelse med hur det ser ut här. Då känner vi att vi hamnade i prat om Sverige, och magin släpper, då vi oundvikligen först tillbaka till Sverige, så vi bryter upp.

Jag känner inte för att gå in, utan går ut på den nedre altanen, röker en cigarett och det känns så magiskt och inspirerande att vara här. För första gången på många år ser jag Karlavagnen och övriga stjärnor, när jag tittar upp över pinjeträdet. Tänk, de finns kvar och har gjort i alla år utan att jag sett den. Sen går jag min vanliga kvällsrunda och tar in stolsunderläggen, låser dörrar och kollar att fönster är stängda, släcker lampor som inte skall vara tända, men låter en lampa ovanför ytterdörren vara tänd för sent hemkommande gäster.

Jag tar av mig skorna, går barfota och känner den svala mattan och kalla golvet i badrummet under mina fötter. Går in på mitt rum, sätter mig på sängen och ser två plågoandar som jag ser till, även om det tar emot en kväll som denna,  inte kommer terrorisera mig under natten. Och nu sitter jag här i rummet och vill helst sitta ute hela natten. Det är en sån där magisk kväll, där allt stämmer och som man inte glömmer så fort. Jag blir alltmer klar över att det räcker med att bara finnas till och att vårt jagande är något påtvingad av makter vi inte kan styra över. Rädslan kommer helt plötsligt över mig – Är det här en illusion, en tunn hinna som kan slitas sönder när jag minst anar det. Det känns för stort att greppa för en vanlig enkel människa, att något kan ta tag i en utan att det går att förklara. När något griper tag i ens djupaste existentiella känslor utan att det finns ord som motsvarar dem. Det som för de som bor här är vardag är för mig något utöver den.

Nu har juni gått över till juli och det är dags att släcka och dra från gardinerna och öppna upp inför världen utanför. Dags att gå tillbaka till mitt jobb om att göra en fri rekonstruktion om Aristoteles barndom och vandringar innan han kommer till Aten och Platons akademi.

Καληνύχτα!

Arbetsuppgifter av olika slag

Här står jag och väntar

Här står jag och väntar

Idag var det tvättdag igen. Och jag lyckades av någon anledning sätta på långprogrammet, så det tog sammanlagt 2 timmar för lite kläder och 2 timmar för två handdukar att bli klara. Men, RENA, blev de verkligen. 😉 Men det blev ett himla springande upp och nerför trapporna mellan nedre botten och taket. Jag visste ju inte att det skulle ta 2 timmar. En fördel är att jag får motion, men men …. Det var härligt däruppe när klockan var nio, man ser ju ut över hela Kavalla i fyra väderstreck, men efter några timmar då solen står rakt över en och ingen skugga finns, är det omöjligt att vistas där.

Under tiden den första tvätten var igång gick jag och handlade. Det var ganska tomt i hyllorna under helgen. Juliana som vikarierar för Stella är ledig idag, så jag fixade badrummet i min korridor. Den separata toaletten får någon annan ta hand om. Under helgerna är det vi gäster som får sköta om de allmänna utrymmena. Betalat utgifter har jag gjort. DET kommer man inte undan vart man än befinner sig. Men, det känns bra att kunna betala. Det är inte alla som har den möjligheten.

Och så har jag ätit en hackad banan och nektarin med honung strilat över och yoghurt. Mums, det var saftigt och satans gott.

Igår kväll då de flesta såg fotbollen på stor skärm nere i Kavalla stad utom jag och intendenterna som var hemma sökte  och fann jag en hel del fakta om Aristoteles liv och vandringar från olika platser. Han blev föräldrarlös när han var 10 år och flyttade från hovet i Pella under Amnestis III och sin vän Filip över till Arnaneus där Proxenus blev hans förmyndare och lärare. Där stannade han till 17-årsålder då han började på Platons akademi i Aten. Efter tjugo år lämnade han Aten och flyttade till Assos … men dessa senare vandringar är inte intressanta för mig i nuläget.  Jag skall försöka skildra tiden ur hans perspektiv från 10-årsålder och framåt. För att kunna göra det, måste jag veta lite om hur och var han levde. Hans vandringar kan förklara att han grundade den peripatetiska skolan. Han tänkte nog ganska mycket när han var på väg .. gående eller seglandes.

Jag drömde att Grekland vann med 2-0, men det var ju bara en dröm! Dock, de kom långt och jag tror det höjer självkänslan, trots förlusten i går mot Costa Rica.  Och idag försökte jag smygfotografera de båda intendenterna på sin trädgårdsinspektion, men jag blev upptäckt av Eleni. Men här kommer bilden i vilket fall.

Inspektion av trädgården och dess pågående arbeten....

Inspektion av trädgården och dess pågående arbeten….

 

 

Kl. 5:30 i Kavalla

009Gryningen i Kavalla kl. 5:30 är fantastisk på många sätt, men främst för att det är så tyst förutom någon skrattmås som meddelar sig och andra på längre håll svarar. Här kan man sitta ute och äta sin frukost, alldeles ensam och sjunka in i sin egen tankevärld. Medan resten av huset sover. Det är söndag och många var kanske ute till sent på kvällen. Sover fortfarande. Huset har kvar värmen från igår. Fönster och dörrar öppnas så morgonsvalkan kan komma in och göra dagen mer trivsam inomhus när man kommer utifrån.

Kl. 7.00 första klockringningen och en ylande hund. Väcker till skratt. Hunden gillar det inte. Kanske det skär i hans öron. Nästa klockringning. Idag räknade jag till sex olika ringningar i Kavalla. Alla med olika klanger. Sen, eftersom det är söndag ringer de flera gånger. Det känns ibland som om man är i ett kloster (trots att jag inte alls vet hur många gånger de ringer i klockorna i ett sådant). Går man ut på framsidan kan man höra prästens sång. Efteråt en ny klockringning. Det jag alltmer funderar över är varför det efter klockringning avslutas med en klocka, bong och ibland tre enskilda klockor – bong bong bong. Kanske helt enkelt bara av praktiskt skäl – eller också är det ett budskap som bara den invigde förstår. Kanske har det med vilken typ av händelse att göra. Man kan också tänka, om alla våra kyrkor ringde på samma gång i förorten klockan sju varje morgon och fler gånger på helgerna, med tanke på den mångfald som finns. Om böneutropet från moskeén också var tillåtet. Hur häftigt eller tröttande skulle det inte vara för oss i det sekuläriserade Sverige. Nåja, det går inte att utröna. Men, tanken är spännande.

Efter åtta dagar i Kavalla, konstaterar jag att människor här är överlag vänliga och milda. Även om vissa ibland kan vara lite avvaktande, så tinar de upp ganska snart. Och som Eva sa häromkvällen – ”Man får vara ifred!”. Det kan man lägga in olika tolkningar i, men jag förstår vad hon menar utan att jag kan förklara det. Kavalla är ingen turiststad, utan en stor hamnstad, som fanns även under den grekiska antiken, fast den då hette Neapolis – den nya staden. Och kanske är det så att även om, som vi kommer utifrån, ses vi inte som turister utan som tillfälliga gäster eller som boende här i staden av olika skäl.

Den viktigaste slutsats som man kanske kan göra, är att här deltar man på ett eller annat sätt. Det går inte att gömma sig, undvika saker som händer eller isolera sig. Nästan allt är närvarande – flygen som förra helgen ockuperade himlen till måsfåglarnas förtret, klockringningarna, grannarnas vanor för öppen ridå – mannen i fönstret som har grekisk musik på högsta volym och dansar, katterna som rotar i soptunnorna, möts i natten i trädgården och skriker för att avskräcka varandra och göra sig mer farliga än vad de är, då de i själva verket är rädda. Vädret som är dynamiskt och aldrig går att lita på. Det man kan lita på är att det inte går.  Ja, allt det där och mycket till, finns där lika självklart som stenarna på gatorna och porten man går in i.

Det är den självklara delaktigheten i vardagen, som gör att jag känner mig hemma i Grekland; i Athen, på Kreta och Rodos och nu i Kavalla. Det lutar åt att Kavalla och grekiska Makedonien får första platsen.

Man behöver inte göra sig till!

Snopet, men bra ändå!

Synd på ett sådant fint träd ..

Synd på ett sådant fint träd ..

Det blev ingen utflykt till tobaksmuseum för min del. Mina myggbett hade fått stora vätskefyllda blåsor under natten, så det blev en taxi till först apoteket, som pratade om att jag skulle åka till sjukhuset. Men taxichauffören som följt med in för att översätta, ringde till Eleni, som i sin tur ringde den svensktalande läkaren som är knuten till Svenska huset. Fyrtiofem minuter senare satt jag hos doktorn i en mottagning i hamnområdet. Innan han kom stod jag utanför och väntade och betraktade folklivet och trafiken. En sak är säker. Man måste vara duktig chaufför och ha stor erfarenhet av att köra bil i Kavalla, för att klara av det och taxichaufförerna är suveräna. Fort går det på dessa trånga och kurviga gator.

Gick därifrån med lugnande besked, allergitabletter och en hel del råd. Vilade någon timme och sov sen ett par timmar. Om det blir akut kan jag ringa läkaren i morgon, men inte går tillbaka, ringa på måndag. Service, eller hur? När jag vilat en stund gick jag till affären och köpte plåster och myggmedel. Intressant är att läkaren sa att salva inte är så bra, då den täpper till. Myggbett skall torkas bort.

Elenis katt (huskatten) får inte gå in i huset (Ingen annan katt heller för den delen). Igår gjorde hon det och jag pekade mot altandörren och sa, som jag tror, UT på grekiska. Hon stack iväg direkt nerför trapporna till Elenis kontor och bostad. Nu var jag nog bortgjord, tänkte jag. Men idag var allt glömt. När jag åt middag satt hon nedanför stolen och spann och mjölktrampade. Sen tröttnade hon och gick därifrån.

Det är ganska tomt i huset just nu – alla gick ner till stranden för att ta ett dopp för snart tre timmar sen. Vi får se om det blir en åskrepris ikväll. Det börjar dra ihop sig på himlen. Det har varit varmt idag, 30 grader, men inte någon tryckande värme som de senaste två dagarna.

Åskstorm

005En liten förvarning runt klockan nio. Men alla blixtar på himlen tonade bort. MEN, runt elva kom åskan tillbaka med förnyad kraft. Det blåste, blixtrade och dundrade. Fönster slängdes upp och det blev översvämning i köket i natt. Nyanlända gäster som varit ute, kom inte in genom porten utan fick gå runt huset till altanen där det blåste storm för att komma in.  Nu på morgonen kom trädgårdsmästaren och visade på en viss förödelse. Träd bröts av eller blev träffad av blixten, bordsskivor i glas blåstes upp och ner bland blommorna, kvistar överallt och blommorna som var så fina för några dagar sen är illa åtkomna. Och jag är inte förvånad. Det var inte det värsta åskväder jag varit med om, men en sådan åskstorm (kanske med orkanbyar) är jag inte speciell van vid. Några riktiga ”rysliga” åskväder i Aten, men för övrigt inte.

Kavalla är en åskrik plats, med tanke på berget bakom och havet framför. Eva berättade att det här var det femte åskvädret sen hon kom hit, för drygt en vecka sen. Och att hon var med om att åskan slog ner precis bredvid altanen där några gäster satt, bla hon själv.

Men jag gillar vädret i Kavalla. Det är så växlande. Igår var det molnigt och varmt, sen blå himmel och sol och så ett riktigt rejält åskväder. Nu på morgonen är det bara 22 grader och svalt. Himlen är klarblå!

Heta vindar och smärre ”förtretligheter”

Igår på eftermiddagen svepte det in stormbyar med heta vindar. Det var nästan så fönstren började skallra, liksom dörren gjorde. Det blev bastuhett på altanen. Det avtog efter någon timme och det blev svalare – bara 35 grader. Jag vaknade tidigt i morse – kvart över sex och tittade på termometern på väggen och den stod på 28 grader. Idag är det 33 grader nu på eftermiddagen. Skönt för att det är en sval vind som går igenom vår oas.

För övrigt händer lite av varje – den vikarierande intendenten ramlade i en trappa och slogs sig blodig och en gäst trampade på en sjöborre första dagen hon kom. Båda åkte till doktorn och blev omplåstrade och lugnade. Jag känner av spåren av en del mygg och knottbett sen igår och får lägga på fenistil och ha en strumpa på vänster fot. Det kliar infernalistiskt. Men klåda hör till Greklandsresor. Nåväl, allt slutade gott och väl. Men vi var alla trötta på kvällen, så vi kom tidigt i säng. Vi satt en stund på altanen och drack en öl och gick var och en till sitt kl. 22. Huset låstes igen och alla lampor släcktes. Det är en speciell känsla att gå ensam runt i detta stora hus. Riktigt fridfullt. Jag gillar verkligen det här huset, i en oas mitt i Kavalla stad. Lite bilder från framsidan av blomsterprakten.

Har suttit ensam hela dagen på altanen från kl. 6.15 till kl. 14.30 och läst igenom och korrigerat mitt manus. Det har varit en avslappnande dag. Idag kommer fyra gäster och  morgon skall vi alla tre troligen följa med på en guidad tur på stan i tobakskvarteren och tobaksmuseet. Jag tänker i vilket fall följa med. Det skall bli riktigt intressant.

003 004 005 006

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Karma eller bara en parentes i vardagen?

Under en mycket lång tid har jag störts av min värds arbete med att rusta upp området. Så fort jag börjar få en riktig arbetsro, startar ett jobb, ibland kort och ibland för en längre tidsperiod. Vad gör jag? Jo, jag bestämmer mig för att åka ner till Kavalla och vad händer den sjätte dagen ;-)? Det hade ju lika gärna kunnat vara så att det inte alls hade behövt göras något gatuarbete under den tid jag är här? Karma? Om jag skulle sätta mig i en stuga i bergen, skulle säkerligen en hackspett terrorisera mig dagarna i ända.

Idag satt jag på nedre altanen och fick verklig arbetsro, för första gången sen jag kom hit, från klockan sex till nio då jag fick sällskap av en gäst till och den tidigare intendenten som skall vikariera under julimånad. Det tog inte så lång stund förrän cementblandaren och knackningar startade. Det gör som jag skrivit i tidigare inlägg ingenting. Men så bröt det ut – ljudet från en slagborr ute på gatan. Inte så mycket att göra något åt och övergående. Sitta inne på rummet en halv dag eller så är ingen katastrof (det hörs inte så mycket in och jag har rummet på andra sidan huset, även om jag under tiden inlägget blir skrivet känner hur stressen ökar) Det är inget större arbete de har satt igång som jag förstår, då jag sett dem utanför närbutiken, samt att det är ett hål i gatan som de borrar upp. Men, nyfiken som jag är, måste jag ju alltid gå ut och kika vad de håller på med och förvissa mig om att det är samma gubbar). Och här kommer en talande bild som skapar frågan:  – Hur många behövs det?

Ett hål i marken engagerar!

Ett hål i marken engagerar!

Hur många behövs det?

Hur många behövs det?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad gör jag nu? Sitter och korrigerar i texten. För det behövs vare sig arbetsro, inspiration, inlevelse eller tänkande.

Uppdatering: Det var en vattenläcka som de hittade kl. 12. Ordningen återställd!

Avsked

Nu har ikonmålarna åkt och det är mer eller mindre tomt i huset. Vi som är kvar får lite mer plats. Vi vinkade av dom vid tolvtiden.

001 002

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huset har en tvättstuga högst upp. Det är en hel del trappor att gå, om man bor på nedre botten, men det är värt besväret.

006

005

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Socialisering

Arbete i olivlunden

Arbete i olivlunden

Sitter nu på morgonen bakom datorn. Ikonmålarna är på väg att avsluta sin kurs och skall åka hem till Sverige efter lunch. Vattnet sinar och det har sagts att det skall bli 40 grader idag, men än så länge känns det inte som om temperaturen kan stiga så högt på några timmar. I korridoren hörs dammsugaren och rummen intill städas.

Igår blev ingenting gjort, då dagen gick i socialiseringens tecken. Jag och Eva, samt några av ikonmålarna hamnade i en politisk/religiös diskussion ute på altanen som pågick i fyra timmar. Den tog upp ämnen som utrikespolitik mellan länderna, bl.a mellan Grekland och Turkiet, men mestadels inrikespolitik i Turkiet. Den avslutades med en lång diskussion om skillnaden mellan koranen och gamla testamentet, samt om olika religioner. Skillnaden mellan protestantismen t.ex och grekisk- /syriansk ortodoxa. Jag fick även veta att de flesta ortodoxa grundar sin religion på platonismen, vilket kan förklara varför det finns många likheter mellan olika religioner och Platon. Platonismen utvecklas vidare och transformeras emellertid en del från Platons tänkande.

Efter middagen gick jag och Eva en promenad och avslutade den med ett besök i den trevliga närbutiken. Gick hem igen, ordnade lite drinkar och satt oss på nedre altanen. Då ikonmålarna skall åka hem idag, hade de en grillfest, så vi gick upp på altanen utanför arbetsrummet och pratade om allt möjligt till tio över tolv. Festen pågick under tiden. Vid elva-tiden såg vi blixtar på himlen, men någon åska blev det inte.

I morse vaknade jag inte av klockringning utan vaknade när klockan var nästan åtta. Åt lite frukost, och gick sen och köpte bröd. Fastnade sen ännu en gång i diskussion om Stockholms förorter. Flera av ikonmålarna har bott eller bor i närheten av Fittja, jobbar i Tumba, samt i Slagsta. En vet vem min brorsons fru är osv. Världen är bra liten!

När de gick upp för de avslutande timmarna, tänkte jag duscha, MEN, vattnet sinade av någon anledning i hela huset. Vi får avvakta och se vad som händer. Det är bara en liten stråle i varmvattenskranen och skall man duscha är det fullständigt omöjligt att få något vatten på kroppen.

Ja, som sagt – de senaste dygnet har varit socialisering och det känns väldigt stimulerande. De för tankarna och känslorna tillbaka till den tid då politiska diskussioner var vanliga.

Det finns säkert mer att berätta, men det får vara så länge.  Jo, förresten, kan nämna att de jobbar på muren och cementblandaren inte alls är störande, inte heller när de delar på stenarna. När de har cementblandaren på är nästan som meditation. Aaoooh, Aaoooh! 😉 Skall bli kul att följa arbetet.

 

 

Vardag igen

Eftermiddagssol i Kavalla

Eftermiddagssol i Kavalla

På morgonen var det samvaro ute på terrassen under frukosten. En av ikonmålarna, samt ledaren för gruppen, har bott i samma förort som jag bor i och en av de andra har varit lärarstudent på LHS. Vi kom igång med att diskutera lärarutbildningen och han berättade en del om hur han upplevde examensarbetet. Efter samvaron försvann de ut på en seglingstur och har ännu inte kommit tillbaka. Jag å min sida gick till apoteket för att köpa Soladon, men de hade Fenistil och det fungerar väl det också. Kontraster! Men just nu tar jag det mycket lugnt, vilar, äter gott och en hel del frukt och dricker massor av vatten.

Under förmiddagen lyssnade jag på Dimitris Mitropanos tillsammans med Stella som då hade rast. Hon lär sig svenska och jag grekiska. Ibland förstår vi varandra och ibland inte.

För övrigt har jag jobbat en del och haft sällskap av Elenis katt under middagen :-). Idag pratade hon inte när hon kom, hon kurrade långa haranger … Men, jag stod emot med stöd av hennes matte, som jag berättade om gårdagen för.

Det har tagit några dagar att förstå deras öppettider, men jag tror att Närlivs tar siesta, för det var stängt kl. 15 och kl. 16. Ville ha en öl till maten vilket jag inte haft på två dagar, så nu var det dags tyckte jag! Väntade sen till halv sju och då hade han öppet. Det tar sin lilla tid att komma underfund med hur saker fungerar. Det är tur att det är så nära till butiken. Han hade inte Mythos, men likväl Alfa och det är lika gott. Måste ju stödja Grekland och handla så mycket inhemskt som möjligt. Om man dessutom tycker det är gott, ja då blir det perfekt. Gick sen hem med en fullastad matkasse med öl, tonic, choklad, potatis, tomater och en flaska vatten. Satt sen på altanen och drack en öl och åt choklad. Gott!

Vädret då! Ja, det är en klarblå himmel. Fortfarande kylig blåst, men det är faktiskt en fördel, då det alltid finns skuggan att ta till om det blir för varmt. Idag har det nog varit uppåt 28 grader, men prognosen visar att det kommer gå upp några grader till. Vi får se!

Idag såg jag en måsunge stå som om han vaktade en av bilarna i huset snett till vänster om vårt hus. Det är mycket mås och trutar här. I går eftermiddag hade de stormöte i luftrummet. Skatorna verkar ha fullt upp med att föra släktet vidare. Och några vildkattor strosar förbi. En av dem rotade i den överfulla soptunnan utanför grindarna igår när jag gick ut för att slänga sopor. Det gör verkligen ont i mig, men som tillfällig gäst i landet skall man låta bli. Man skall ju resa härifrån sen. Det är en hel del som matar katterna, men en och en annan hamnar fel, så de blir utan mat. Det är ofta ensamma skygga katter. Men den här var inte skygg. Synd om dem är det i vilket fall.

En del i Sverige är inte något vidare när det gäller katter.

Katter slängs ut i villaområden

Hur tänker man då?!

 

Elenis katt och arbetslust

Jag har börjat arbeta nu med mitt manus genom att läsa igenom det jag redan skrivit och notera var källhänvisningar och andra fotnoter skall in. Har även nu ikväll hittat en del värdefull litteratur i biblioteket. Måste helt enkelt få in känslan, komma i rätt stämning och förflytta mig långt bak i historien, ända till 400 -300-talet f.Kr.

Efter en vacker dag med kyliga vindar, blev det riktigt varmt under eftermiddagen. Jag gick ner till kyrkan och har fotograferat en del. Bilderna finns i menyn till höger i bloggen.

Gruppen ikonmålare kom tillbaka från klostret. Liv och rörelse igen i arbetsrummet och i huset och en hel del småprat mm i det lilla köket medan vi gjorde i ordning mat. Det blev för tyst och ensamt utan dom, så det var kul när de kom tillbaka. När de gav sig iväg på nya äventyr gick jag ut och åt min middag på altanen. Potatis, makrill och rikligt med olivolja. Viktigt att berätta vad jag hade på tallriken, för det tog inte lång stund förrän Elenis lilla katt kom och ställde sig vid min stol. Hon gick runt och tittade bedjande upp på mig. Jag försökte tala om att matte nog inte skulle gilla att jag gav henne mat, men det hjälpte naturligtvis inte. Hon bad emellertid på ett försynt sätt. När jag sen gick in med tallriken, satt hon i dörröppningen och väntade på mig när jag kom tillbaka. Gick alltså inte in i huset. Till slut gav hon upp och gick ner till sig.

Snälla, det doftar så gott

Snälla, det doftar så gott

Efter middagen gick jag och E till Närlivs, men det var riktigt igenbommat, med galler och lås. Vi gick vidare, nerför en lång backe till en större butik, men där var det mörkt. Ändå var klockan bara åtta, MEN, söndag. Bra att veta!

På vägen tillbaka fastnade vi båda för ett hus. Jag kanske tänker bjuda på det. Vad säger ni? När jag blir pensionär om ett antal år, så kan jag bo där 🙂

Permanent framtida boende?

Permanent framtida prisvärt boende?

Och nu sitter jag och skriver och upptäcker att jag inte saknar någonting s0m jag är van vid i Sverige, varken TV, tidningar, bil eller (absolut inte) vädret. Det går utmärkt att klara sig utan här. Men, inte hemma! Har varit ute mest hela dagen! Älskar att vara ute när det är någon mening med det och känns värdefullt.

Igår hörde jag en chikada för första gången. Ikväll är det varmt, inte någon blåst alls. Har värmen kommit och regnen upphört eller kan vi vänta oss åska om några dagar.

Söndag i Kavalla

Ett av olivträden i lunden

Ett av olivträden i lunden

Jag stod i duschen (hade badrummet för mig själv, då gruppen av ikonmålare sov över i ett kloster i natt) och var precis klar när den första klockringningen brakade loss (det är vår officiella väckarklocka). Fönstret var öppet och kyrkan ligger precis på andra sidan gatan (filmklipp på FB). När den var klar följde två kyrkor efter i stan  alla tre gånger. Klockan åtta och nio ringde de igen. Och när ”vår” kyrka ringde för andra gången ylade en hund nästan som en varg. Tur att den i vanliga fall, utom på söndagar bara ringer kl. 7 och kl. 18 varje dag. Annars skulle nog hunden bli hispig. När jag gick ur badkaret halkade jag ordentligt och slog i axeln, men lyckades hejda det värsta fallet. Jag blev snarare rädd än skadad. Sökt efter en golvmatta, men får vänta till i morgon och fråga var de finns.

En vildkatt kom upp på nedre altanen i godan ro, hoppade upp på muren. Hon fick vara. När jag sen vände mig om hade katten fått syn på mig. Ögonen var stora som femkronor och den stirrade stint på mig. Jag gjorde en rörelse och katten fick raketfart därifrån bakom knuten och nerför trapporna. Det är en av gatukatterna. Nästa gång den såg mig och försvann bakom muren var på framsidan av huset. Den katten lär jag inte få till vän. 😉 Klyftig katt – jag kan ju vara farlig!

Det blåser hårt och i skuggan och på vissa platser är det riktigt kyligt. Jag satt utanför porten i solen och där blev det nästan för varmt. Sen sökte jag efter en plats i lä där det fläktade lite då och då. Innan jag hittade den platsen gick jag till närlivs men det var stängd. Jag fortsatte på nästa gata, men vände efter 300 meter eller så. Då stod en kvinna utanför närlivs och knackade på dörren. Hon blev insläppt, så jag gjorde likadant; knackade och blev insläppt. När jag gick hemåt kom besökarna från kyrkan uppför gatan. De var finklädda. Vissa i svart, andra i vanliga kläder, men lite finare.

I Grekland tar man allvarligt på religionen. Var i Athen under påsken 2003 och det var fantastiskt med processionen på långfredagen som gick precis utanför mitt hotell i Omonia. Samma dag hade jag varit i Delphi. En höjdpunktsdag helt enkelt.

Mina planer för dagen är att kunna sitta i skuggan och läsa i Skulden, utan att blåsa bort. Vill ju inte sitta inomhus, speciellt inte nu i början, när jag längtat så länge efter sol och värme.

 

Flyguppvisning i Kavalla

Favoritplats - skugga och sol.

Favoritplats – skugga och sol.

Nu har jag varit här ett dygn och mycket har hänt, bland annat en flyguppvisning som jag publicerat ett filmklipp av på Facebook (de går inte att publicera på bloggen på grund av filformatet). Det var öronbedövande och hur kraftfullt det egentligen var går inte att få fram i ett filmklipp i en vanlig enkel mobil. Men man blev ett med ljudet från planen – inget annat existerade än ljudet och ens egen existens (känslan av litenhet)

Jag och en annan gäst i huset, såg flyguppvisningen på altanen högst upp, gick sen och handlade på Närlivs. De har fina grönsaker och frukter. Och de hade potatis i lösvikt – det som jag gick långa vägar för att köpa idag men kom hem tomhänt, då de såldes i påsar. Köpte aprikoser, choklad och vatten. Sen satt vi en stund på nedre altanen och såg fortsättningen på flyguppvisningen, pratade om ditt och datt och gick lite senare var och en till sitt rum. Och jag går ut då och då. Kvällen är ljummen, men med kyliga vindar som sveper in då och då. Och när jag nu sitter och skriver kan jag vända blicken åt vänster och se stadens ljus i mörkret.  En del tidigare gäster och boende säger att det är en magisk plats och jag börjar tro de har rätt.

Jag har lånat Skulden av Kajsa Ekis Ekman, som handlar om bl.a europapressens rapportering om krisen i Grekland. Mer om boken i ett senare inlägg.

Kavalla

Svårt att veta var man skall börja. Många intryck! En sak är iaf säker. Det är inte möjligt att föreställa sig känslan av att vara här, genom att titta på bilder. Men trots detta, kommer ett bildspel i nästa inlägg av bilder  som jag tagit själv – som jag sett fram emot att få ta och publicera. Ett filmklipp från morgonen finns på FB.

Vaknade av kyrkklockorna i morse. Åt en torr brödbit, en kopp kaffe och lånade en flaska vatten av en annan boende. Gick sen och köpte frukost:  yoghurt och bröd. En samlad grupp som är här fram till onsdag åt frukost samtidigt och det var en trevlig samvaro.

Halv tio träffade jag Eleni för en andra rundvandring och därefter gick jag ner till en större supermarket och det var kämpigt att komma hem igen. Var matt efter gårdagen mm. och här kan man verkligen tala om backar. Men jag stannade och vila två gånger i första backen, sen en raksträcka och sen vilade jag en gång när det bara var tjugo meter kvar till huset.

Klockan är snart halv fyra och har inte varit här ens ett dygn, men har redan börjat stressa av.

Återkommer med ett ytterligare inlägg idag.

 

Resdagen

Idag har det varit en riktig resdag. Vaknade klockan fem och kunde inte somna om. Men, sen gick tiden fort och snart var jag på väg på bussen till Arlanda och på flygplanet Margareta Viking. Fick en plats längst fram – plats 1D och i sällskap hela resan hade jag ett par som var på väg på semester. Trevlig stämning på planet. Före landning sjöng en av flygvärdinnorna för oss och alla i arbetslaget var urtrevliga. Det trevligaste hittills. Det var turbulens när vi lyfte och vind när vi landade i Saloniki. Väl därnere gav jag utlopp för känslan av att vara där – genom att säga Yippie. Egentligen var alla trevliga och tillmötesgående. Taxichauffören från flygplatsen till busstationen tinade upp och vi skiljdes åt med att han tog mig i hand. Jag fick hjälp av en tyska att hitta till biljetthallen genom att visa vägen. En ung tjej på bussen till Kavalla beredde plats åt min dator och taxichauffören som körde mig från hamnen upp till Svenska huset var trevlig. Men, vad han körde fort på dessa smala gator. Det var rena rallyt – imponerande (kanske en aning farligt). Men ändå.

När vi kom till Kavalla var det flyguppvisning – Filmklipp på Facebook. Sightseeing-turen med Kavallabussen – vacker, men det blev drygt till slut. Det tar längre tid än att köra ner till Linköping från Stockholm. Kom till huset kl. 21.00 grekisk tid. Träffade intendenten Eleni och hon var också trevlig. Visade mig runt i huset. T.o.m en katt som gick förbi mig verkade se trevligt på mig. Och de grekiska små knotten/myggen tog kontakt. Haha!

MEN, vilken vacker natur! Det är så vackert på vägen från Saloniki att det tar andan ur en.

Det som slog mig när jag gick ur taxin utanför Svenska huset var den ro som finns här. Och en sak till – Det är så tyst, så tyst – fridfullt i huset. Men nu är det dags att släcka ner och försöka sova, trots att jag vunnit en hel timme.

Inga bilder idag, men de kommer!

Tänk, jag ÄR i Kavalla!

 

Nu har resan startat

Rusningstrafik utanför mitt fönster

Rusningstrafik utanför mitt fönster

Nu sitter jag på ett hotellrum i Arlanda stad och ser planen flyga förbi med jämna mellanrum. Nu börjar jag slappna av. Det har varit mycket att göra under den sista veckan. Idag körde jag hemifrån kvart över ett och ska inte klaga då jag kom fram kvart i tre till hotellet. Det kunde ha varit värre – mycket värre.

Checkade in på hotellet och körde sen och lämnade in bilden på långtidsparkeringen. Handlade på ICA Maxi, samt på Apoteket och på H&M, men inte på en gång. Var väl nere tre gånger och rökte och handlade något varje gång ;-). Packat om väskorna har jag gjort ett antal gånger sen i förrgår och en gång till är kvar.

Rummen är enkla med funktionella. Det enda jag saknar är ett bord bredvid sängen. Men för övrigt finns skrivbord, platt-TV och hör och häpna ett litet kylskåp av minbarformat.

Checkade in på flyget on-line  och fick hjälp av receptionen att skriva ut boarding-passet. Verklig service!

Tidigare har jag varit nervös för att försova mig, då jag flugit kl. 07.00 och måste upp 04.00. Nu börjar jag bli lite orolig för att försova mig för att jag har god tid på mig och kan hamna in i en ny djupare sömnnivå. Bra med lite oro, för då blir jag mer alert när klockan ringer.

Det är synd att utsikter aldrig blir rättvisa på bild.

DSCN4837

De senaste dagarna

DSCN2385Har kört ganska mycket under de senaste dagarna; fram och tillbaka – uträttat flera ärenden på en gång. Igår var jag först i Tumba och körde sen in till institutionen för handledning och rapportering av betyg. Kom därifrån kl. 16 och körde av till Skärholmen, handlade och växlade pengar. Kom hem kvart i sex. Idag har jag också kört för att handla, hämta en försändelse på posten, tankade och sen till Skärholmen för att köpa en väska. Hittade en kabinväska men upptäckte hemma att hjulen bidrar till att den blir 3,5 cm för hög. Det blir den lilla kabinväskan och den nya får stanna hemma.

Ringde och ändrade inlämningstiden på långtidsparkeringen. Lämnar in den i morgon istället för på resdagen. Allt för att slippa krångel. Mitt yrke som lärare sen 16 år tillbaka har fått mig att alltid se vilka konsekvenserna kan bli. Jag stämmer i bäcken – kanske för mycket ibland.

Ja, så nu har jag inte mycket kvar att göra – så det blir att slappa framför en DVD ikväll och i morgonförmiddag. Och sen köra till hotellet till kl. 14, så jag slipper köerna (ja, nu är jag där igen). Men kan ju lika gärna sitta på hotellrummet och gå omkring i gallerian, som att sitta hemma och vänta och sen i köer.

Nu är jag lite trött!!!

Det är mååndag

Nu får de kampera ihop!

Nu får de kampera ihop!

Provpackade igår, men blev inte nöjd, då jag skulle bli tvungen att ta med mig ryggsäcken. Frågar mig nu om jag behöver allt som är nerpackat. Nu har jag börjat packa ur, t.ex. pocket- och en del faktaböcker. Däremot får datorn plats i kabinväskan (vilket ger en väska minus). Yippie!

Idag var planen att panta resterande flaskor och burkar efter frukost. Men hann inte mer än ta första tuggan på smörgåsen förrän telefonen ringde. Och iom att jag var tvungen att starta datorn, kunde jag inte undgå att se mail som jag var tvungen att svara på, samt ledde till en del telefonsamtal. Allt som allt tog det till efter lunch. Då gick jag från rum till rum och undrade vad jag skulle börja med. Beslöt mig för att göra någonting, så förvirringen 😉 släppte. Gick ut en runda och planterade sen om några blommor. Förstod inte riktigt hur semestervattningssnörena skulle fungera, så jag chansade. Har inte vattnat en blomma för att se om det fungerar. Min stora praktfikus har jag inte en chans att få upp ur den gamla självbevattningsbehållaren (rötterna har nog vuxit i fast i gallret i botten), så jag får hoppas den klarar sig. Det är inte så mycket kvar nu. Städning och lite tvätt – och så pantningen. Sen är det klart. Det var inte så mycket kvar som jag trodde igår. Det bara känns så eftersom jag inte kan göra allt klart förrän på torsdag.

Handledning  i morgon, så det blir läsning av manus nu (efter middagen)!

Uppdat: Blir av med ryggsäcken också 🙂

 

Resfeber, resfeber och resfeber!

DSCN4732Ja, nu har resfebern satt in. Det är snart bara fyra dagar tills tiden jag planerat vara på hotellet i Arlanda stad. Idag har jag börjat stryka de kläder som skall med ner till Kavalla. Vad jag har kvar är omplantering av några blommor. Sen städa lägenheten, genom att dammsuga och plocka i ordning. Slänga sista soppåsen får jag inte glömma. Inte heller att absolut inte hälla ut öl i slasken utan att skölja ordentligt efteråt och hälla ner Ajax universal (vilket jag glömde när jag åkte till Athen 2007 och kom hem och fick gå på flugjakt i flera veckor efteråt – ugh!.) Nu har jag inte haft de där små rackarna sen dess. Alla fönster måste vara stängda, så ingen kommer in under tiden och rotar sig.  Det är mycket att tänka på!

Tvättmaskinen arbetar just nu  med de sista kläderna som jag skall ha med mig. Några lakan och ett överkast skall tvättas senare. Mobilsvar är avstängt och abbonnemanget på surfplattan är stängt för bruk utomlands. Får inte glömma det jag behöver för att kunna använda datorn: laddare mm. USB-minnet kom jag ihåg att packa ner sent i gårkväll. Kameran och medföljande sladdar för att kunna ladda upp bilder från vistelsen på bloggen.

Men resfebern då – förutom allt ovanstående som skapar den är mina symptom att jag vill iväg så fort som möjligt. Funderar nästan på att åka efter handledningen på tisdag, dvs. till något hotell i Sverige – i Uppsala kanske. Resan börjar iom att jag kör hemifrån. MEN, det hinner jag nog inte med. Frågan är om det hjälper – är ju fortfarande i stillhet. Kanske bättre att åka ner till Linköping eller Mjölby eller helt enkelt bara köra runt – hemifrån till Örebro och sen vidare ner till Mjölby och så hem igen. Nää, det verkar överdrivet.

Men så är det köerna till Arlanda på torsdag. Har å ena sidan ingen lust att sitta i kö i tre timmar, men å andra sidan – vad gör det??. Fast dagen före midsommarafton – många på väg ut från stan. Kanske blir det mer än tre timmar. Iofs kan jag åka tidigt och vara i Arlanda stad eller kanske på själva flygplatsen. Känna in den förestående flygresan. 🙂 Det finns många möjligheter. Tror dock att det blir svårt att sitta hemma och vänta till klockan ett på torsdag, så något blir det.

Idag skall jag iaf börja packa ner kläderna, när de blivit strukna och planera hur resväskan skall packas, så jag slipper packa om 3-5 gånger som jag brukar få göra.

Resfeber, resfeber och resfeber!

 

Synkronisering, pant och pengars värde

Det är fantastiskt med synkronisering som betyder tidsmässig överensstämmelse mellan flera händelser, där minst två stämmer med varandra i tid.

Jag åker till Kavalla för att skriva klart en roman som jag påbörjat om Platons liv och livet för övrigt på hans akademi. Och jag har kommit till den delen som kommer handla om Aristoteles. I sökandet efter hans liv i norra Grekland har jag av en tillfällighet hittat bloggen Aktuellt i Grekland. Och några km utanför Naousa där bloggaren bor finns platsen där Aristoteles hade sin skola. Han hade en i Athen – Lykeon. Men jag kände inte till att han hade en i Naousa. Staden ligger en bit ifrån Kavalla, men kanske det finns möjlighet att besöka platsen. Vi får se!

DSCN4833

Banken

För övrigt ringde jag till Grekland igår och talade med intendenten på gästhemmet. Det är helt i sin ordning att komma senare på kvällen trots att det är fredag. Då är inte det längre något problem. Har även satt om en del blommor hemma så de blir självbevattnande, så de klarar av den största delen av tiden jag är borta. Nycklar till port och dörr finns hos en släkting som kan titta till dem någon gång. Pantat flaskor och burkar har jag också gjort en del. Idag tog jag med mig två kassar med burkar ner till bilen. Ställde en av kassarna vid bagageluckan och så kom det en riktig vindpust som fick omkull kassen, burkar ramlade ur och spred sig över ett stort område på parkeringsplatsen. Fick gå och samla in burkarna, titta under bilarna som stod parkerade och hela tiden skrattade jag åt hela situationen. Såg mig själv som andra måste ha sett mig. Tre burkar i taget, letande, krypande på marken och fram och tillbaka. Sen när allt var klart körde jag till affären. Började panta och upptäckte efter ett tag att summan inte motsvarade antalet burkar. Ingen pant. Jag försökte igen, samma sak hände. Bytte till två av de andra, men samma sak. Några gick igenom andra inte. Trots att burkarna såg likadana ut. En personal kom. Jag visade att det inte blivit någon pant på 18 burkar och jag hade en del kvar i kassarna. Han gick ut på lagret, kom tillbaka – gjorde ett eget försök. Vände och vred på burken. Sen var mysteriet löst – det var ogiltiga burkar, dvs. de som gav 50 öre i pant. Nu ger burkarna 1 kr i pant. Så det var bara för mig att panta alla burkar och se hur mycket pant det skulle bli. Väl hemma kollade jag burkarna som jag hade kvar och de flesta var nya, men en hel del var gamla. Vet inte om de tar emot dessa eller om de skall kastas?

Verkliga pengar ...

Verkliga pengar …

Jag är inte speciellt duktig på att kontinuerligt panta flaskor och burkar, så de samlas på hög i förrådet. Hade mest flaskor för några veckor sen, men en del burkar. Hittills har jag fått ihop 660 kronor, som jag samlat i en skål. Min hemmabank ;-). Men jag får ingen ränta på pengarna, utan snarare jobba för att få tillbaka de jag redan lagt ut en gång. Men det är kul i tider som dessa när man bara använder betalkort, att samla lite papperspengar och lägga i en skål, ungefär som man gjorde som barn. Härligt att ta i pengar och se att de är verkliga och motsvarar ett visst värde. Kanske därför jag gillar Euron, som jag alltid har som papperspengar. Tar ut en summa som räcker någon eller några veckor, på en bank i Grekland när de jag har med mig från Sverige tagit slut. Nu börjar det bli så nära i tid för avresan att det jag skall packa ner ligger och dräller överallt. Än så länge är det för tidigt att packa, men snart så är det dags.

Skall träffa en student för handledning på tisdag. Och igår hade jag samtal med en student som fått betyg C på sin uppsats. DET gjorde mig mycket glad.

Polis

I mars när jag var på institutionen, och vi var klara med vårt lärarlagsmöte, fick jag se lite bilder som min kollega har. Han sa att åsnan (kollegan vill inte vara med på bild) var grekisk polis. Vi har polishundar och Grekland har polisåsnor. Ni kan se det som ett skämt, men jag gör det inte.Jag gillar åsnor. Men, en del associerar dessa med något helt annat. När jag var i Athen för många år sen, sände jag en åsna till en kär vän. Och det kanske gav ett helt annat budskap än det jag tänkte.Nåväl – här kommer den vackra grekiska polisåsnan! img_9198-mulc3a5sna

Tack Petros

Tiden rusar iväg

DSCN4809Nu rusar tiden iväg och frågan är om jag kommer hinna med allt som behöver göras innan resdagen. För bara någon kort tid sen var det 18 dagar kvar, sen 14 dagar och nu drygt 11 dagar. Nu börjar det kännas riktigt nära och jag kommer på mig själv med ett leende på mina läppar. Men, det rör sig också om, vilka böcker jag skall ta med mig, vilka manus jag inte får glömma bort (även om de finns på datorn) och behöver jag ta med mig några faktaböcker, samt vilka CD-skivor så jag har musik att lyssna på. Idag köpte jag potatisskalare och korkskruv.

Jag måste plocka fram vilka kläder jag skall ha med mig, stryka och packa, men det blir inte förrän om någon vecka. Om jag kan hålla mig från resväskan så länge ;-). Väntar på några vinster från Drömreselotteriet, som jag behöver få innan jag reser.

Bloggtips: Aktuellt i Grekland

Drygt 18 dagar

Aristoteles

Aristoteles

Nu är det drygt 18 dagar kvar till jag kör ut till Arlanda för att flyga ner till Thessaloniki. Det börjar pirra ordentligt inom mig när jag inser att jag snart skall åka ner till Kavalla och vara där i 6 veckor och tre dagar. Men börjar också bli klar över att det är en del jag måste börja fixa så inte allt är kvar till sista minuten. Är uppbokad i tjänsten i fyra dagar till. Därefter finns inte några inbokade möten, inte heller några examinationsuppgifter eller uppsatsmanus som skall bedömas eller läsas igenom för synpunkter, vilket ger mig lite mer frirum än jag haft under maj-månad. Då kan jag både göra allt klart till resan, samt avsätta tid för min forskning.

Min tanke var att jag skulle hinna få lite färg innan jag kom ner, men som vädret är just nu, ser det dystert ut. Men, man vet aldrig. Det kanske snart blir kanonväder. Nåväl, jag skall inte åka ner för någon solsemester, utan på en arbetsvistelse under vilken jag hoppas bli klar med min bok.

Jag har aldrig vistats i grekiska Makedonien, så mycket blir nytt. Och det är väl i det spänningen ligger.

Hur man nu ser det!

ATT00002 (1)Tjugofyra dagar låter mer än tre veckor och tre dagar! Det beror helt och hållet på hur man ser det. Men mycket längre än drygt tre veckor är det inte kvar till semestern. Majmånad har gått otroligt fort. Det är en del jag måste fixa innan jag reser. Det är bra att jag får resa runt lite i tjänsten, för då går tiden fortare. Nästa vecka skall jag till Norrtälje och Eskilstuna och veckan därpå till Danderyd och tillbaka till Arlandagymnasiet. Har heller inte en bunt med examinationer som måste läsa och bedömas. Och nu är grupphandledningen klar och kvar är någon enstaka enskild handledning. Jag får mer tid och ro att fokusera på forskningen, samt på att växla om från ett svenskt till ett grekiskt liv.

Den här bloggen kommer ändra skepnad under tiden jag kommer vara i Kavalla. Min ambition är att skriva ett inlägg varje dag. Men allt beror på hur det är med internetmottagningen i huset. Vi får se!

Härligt regn!

dscn3432Jag brukar inte gilla regn, om jag inte sitter inomhus eller i en bil. Men idag, öste regnet ner, det var fuktig värme och ingen blåst. Det kändes härligt att gå med paraply och sen köra i vattenpölarna. Åkte till Skhlm då jag istället för att köra till Märsta då mötet blev avbokat på grund av sjukdom, passade på att besöka tandläkaren.

Köpte några böcker till min vistelse i Kavalla. Det finns ett helt bibliotek i huset, men vet inte vilka skönlitterära böcker som finns där. Inga tegelstenar den här gången, då jag tänker resa med lätt bagage. Böckerna är Kärlek, vänskap, hat med Alice Monroe; Repetitionen av Eleanor Catton, Harold Fry och hans Osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce och NW av Zadie Smith. Gick sen till Clas Ohlsson och hittade en vattenkokare för 99 kr att ta med mig – det finns bryggare, men det är alltid bra med en egen när huset är fullt av människor. Kokaren fanns i vit, rosa, grön och svart. Jag köpte den gröna. Den väger inte heller speciellt mycket. Körde sen och handlade. Det blev däremot tungt.

När jag kom hem, verkade gräset ha vuxit några centimeter (eller också var det lyckligt över regnet) och det var glittrigt av regndroppar. Synd och skam att detta fina gräs som är på väg upp snart kommer trimmas ner. Så jag njuter så länge det finns kvar.

Känner mig också glad över att tre av mina studenter är klara för en för-opponering. Läste igenom deras uppsatser idag för att kunna sända ut dem till studentgruppen i tid. Det är inte alltid det finns tid för en sådan opponeringsövning. Men det är verkligen värdefullt för dem att både få opponera, men också försvara sin uppsats, i en atmosfär som är inte är lika stressande som det offentliga opponeringstillfället upplevs vara.

 

Autentisk tillvaro

DSCN2553

Vägen till Athens Center

Det här inlägget går in under kategorin Kavalla2014. Har importerat inläggen från den fristående bloggen, då flera funktioner inte fanns där.

Under förmiddagen har jag suttit och granskat ett uppsatsmanus, då det snart är opponering för studenterna i pedagogik 3. Men eftersom det är lördag kan jag nu göra något som inte har med jobbet att göra och det inte är något annat som hägrar, som t.ex. att slappa framför TVn eller en DVD-film (för jag orkar inte så mycket mer när jag jobbar). Jag vill helst inte titta på något allvarligt eller realistiskt. Helst skall det vara så långt från verkligheten man kan komma, som t.ex. LOST. Men jag gillar även serier som Rome och Borgias, som handlar om historiska gestalter mm. Det jag helst undviker är hälsoprogram och allt som handlar om vad man skall undvika för att inte bli sjuk. Däremot tittar jag gärna på dokumentärer eller Uppdrag granskning, då det är viktigt att hålla sig ajour med vad som händer.

Nu börjar jag komma till insikt om att i sommar blir det 47 dagar utan TV, DVD, och utan min bil. Först tänkte jag på hur det skulle gå, tills jag kom på att det skulle bli skrivande, och läsning av böcker jag aldrig får ro att läsa när jag jobbar, social samvaro som inte har att göra med jobbet och massor av sol och grekiskt liv mm. Och jag börjar verkligen se fram emot den typen av tillvaro. En autentisk tillvaro som inte innebär krav, ständig tillgänglighet och sittandes i köer. Kanske kan man se det som en typ av rehabilitering från det stressfyllda liv de flesta av oss lever. Byta miljö helt och hållet och släppa allt det man har hemma i Sverige. Göra lite nya saker under en längre tid. Leva i en stad som inte är en typiskt grekisk turiststad, som Kavalla inte är.  Om man bott i samma stad hela sitt liv som jag gjort, finns det inte så mycket mer att se. Stockholm anser jag vara en mycket tråkig stad. Men jag har gjort det mesta (utom att utforska de norra förorterna förstås :-)). Inget nytt under solen (eller snarare under molnen).

Men, det här får mig att tänka på vad som är en autentisk tillvaro. Är det verkligen en utan krav eller en i vilken man känner att det är möjligt att verka som Jag själv. Kan vi veta när vi är autentiska, om vi överhuvudtaget tar oss tid att fundera över saken? Eller har vi för länge sen förlorat möjligheten att i vår vardag upptäcka det. Men hur många skulle säga att vi lever autentiskt när vi vistas i ett annat land, som vi inte skall stanna i längre än 6-9 veckor i taget? Hur skulle vi uppleva samma land och stad om vi skulle leva där ett år eller för alltid. Skulle vi hamna i samma typ av vardag, när nyhetens behag försvunnit. Eller är det så att en del av eller kanske en hel del av oss faktiskt inte har blivit uppväxta i den kultur som vi trivs bäst i och mer harmonierar med vilka vi är eller har möjlighet att bli. Men, hur blir det om man känner sig autentisk i sitt yrkesliv, men tvingad till ett förställande i privatlivet för att öht passa in. När detta inte sker i Grekland som i mitt fall. Hur är det möjligt att ha sin själ i två olika kulturer? Jag kan förstå den spänning som uppstår hos dem som kommer hit och lever sina liv i två kulturer. Att känna hela tiden en dragning till ett annat land, men tvingas leva i det land där man egentligen inte passar in. – Ett alternativ kan ju vara – Men flytta då, bryt med ditt hemland helt och hållet. Om det vore så enkelt. Jag älskar ”Sverige”, men ”Sverige” älskar inte mig!

Kulturkrockar kan vara oerhört plågsamma. Kommer ihåg under min första längre vistelse i Athen. Jag skulle vara där i nio veckor. Och jag bad om att få paket hemifrån, med cigaretter och fiskbullar och lite annat. Jag väntade i veckor på det där paket och när det väl kom, gick jag först till ett postkontor, men blev förvisad till ett annat som låg på motsatta sidan av statsdelen Pangrati/Mets. När jag väl kom dit, var det ett krångel utan like att få ut paketet. Trots att jag visade körkort och pass mm. var mannen bakom disken ovillig att lämna ut det.

Till slut fick jag paketet som var uppbrutet och när jag kom ut därifrån såg jag att fiskbulleburken gått sönder och buljongen hade runnit ut över allt innehåll. Det enda som var oförstört var limpan med cigaretter. Vad hände med mig? Jo, jag började storgråta på öppen gata som om livet tagit slut. Ringde sen till skolan och sa att jag förmodligen inte skulle orka gå dit. Men lyckades efter att ha varit hemma en stund göra det, då läraren sa att det inte var bra att sitta hemma och deppa. Läraren förstod precis vad det handlade om och efter en pratstund kändes allt rätt bra. Livet i Athen kan vara förbannat krångligt. Och det är en hård stad att leva i. Men jag älskar Athen!  Det är MIN stad! Förstår ni problemet – Jag är för mycket svensk för att klara av livet i Athen under en längre tid, med alla strejker och bristen på det sociala skyddsnät som jag är uppvuxen med. Men, jag trivs inte i Sverige – inte på riktigt! Och jag tror många av våra invandrande vänner känner likadant. Jag skulle vilja leva i Grekland i två år i ett sträck för att verkligen komma underfund med om det är själva vetskapen om att en två månaders vistelse bara känns temporär och det är möjligt att anpassa sig, som gör att man bara tror att man egentligen inte trivs hemma. Men det tog fyra månader för mig att få Kreta ur systemet från resan förra året.

 

Euron

Ur ekonomiskt perspektiv kanske inte Euron är så effektiv, med tanke på kriser som skett i vissa länder, inte minst i Grekland. Men om det är Euron i sig som skapat dessa vet jag inte. Kan ju vara en kombination av olika orsaker.

Men, jag gillar Euron. Det var svårt i början att använda den, då det är lätt att tro att saker kostar mindre än vad de egentligen gör. 10 euro är ju faktiskt nästan 100 SEK. så om taxiresan från Thessaloniki till Kavalla kostar 150 Euro, ja då måste man tänka till ordentligt – för vem vill betala 1500 kronor när man kan åka buss billigt (även om det tar lite längre tid). Vattnet är ju jättebilligt tror man – men 50 cent är 5 kronor, osv. Det var bättre på den gamla tiden då man alltid trodde att något var dyrare än det egentligen var. Omvänt gäller också – Man tittar i plånboken och ser två tjugor och tänker – usch vad lite pengar jag har kvar. Men det är ju 400 SEK. Och det får man ju en hel del för även i Euro.

Bortsett från det, så lär man sig efter ett tag. Vill jag numera att Sverige skall gå in i EMU. Nej! Efter alla kriser känns det osäkert.

Men Euron gillar jag i vilket fall och här pengarna som är kvar sen resan till Kreta i september 2013.

Vackra med luriga pengar

Vackra men luriga pengar

 

 

Kabinväska

På ICA Maxi hittade jag denna fina kabinväska för 124 kronor (kampanj). På den här bloggen till skillnad mot modebloggarna, är det ICA och nedsatt pris som gäller 😉 . Jag vill bara tipsa och visa vad man kan få för få kronor och som är både snyggt och praktiskt.

Alla som flyger vet ju att det är besvärligt med alla väskor; magväska som alltid är i vägen, ryggsäck och en datorväska mm. som tar stort golvutrymme om man inte skall ha den i bagagutrymmet. Och oftast behöver jag alltid någonting i en väska som ligger i utrymmena ovanför, så jag får besvära andra.

Snygg design med två fack på varje sida

Dragkedja som gör att väskan kan göras större och mindre inuti. Smart!

Dragkedja som gör att väskan kan göras större och mindre inuti. Smart!

Den där pappersbiten som utgör botten sitter fast och det är bara att fälla upp

Den där pappersbiten som utgör botten sitter fast och det är bara att fälla upp

Praktisk förvaring

Ofta ramlar det man behöver över en … För någon vecka sen vann jag denna snygga förvaring att ha saker och ting i resväskan. Jag menar, hur många gånger har man inte letat efter just den där saken man behöver, och måste riva upp allt. Det är lätt att glömma var man lägger saker. Speciellt om man packar om ett antal gånger. Det är ju inte alltid man får allt på plats första gången, så det går att stänga väskan. Men den här förvaringen är perfekt. Det man behöver ha under resan kan man ha där, ett lättare ombyte, och lite annat. Smart!

dscn4745

 

Buss 78 från flygplatsen

Det räcker inte med att landa i Thessaloniki och man kommer till ett hotell på högst en halvtimme. Nej, först måste jag ta en buss till KTEL som ligger på Lagkada Odos, 45 minuters bussfärd från flygplatsen. Sen går bussarna varje timme, en del via några orter, andra express. Restiden är från 2 timmar till 2 timmar och 30 minuter.

Så nu har jag varit inne och googlat, och tagit skärmbilder på GPS-kartor, samt annan information. Bl.a. vilken buss jag skall ta. Fast det är ju möjligt att när jag väl kommer dit, tar en taxi. 😉 Vi får se vilket humör jag är på och hur mycket tid jag har på mig.

Screenshot_2014-04-19-15-52-59 (2)

För övrigt har jag bokat parkeringsplats för tiden som jag skall vara borta. Det kan verka som om jag är ute i för god tid. Men, det är inte något jag upplever. Bra att ha allt i ordning. Och så är det jäkligt roligt och det skall man inte förakta.

 

Det börjar närma sig

Nu är resan och vistelsen i Kavalla betald och det är bara att vänta. Men tiden går fort – det är bara 1 månad, 30 dagar och 13 timmar kvar innan avresan. Har börjat fundera på packningen. Nej, packat har jag inte börjat göra, men funderat. Min plan är att göra som när jag reste till Aten år 2004 för en 9 veckors lång vistelse. Ta med mig så lite packning som är möjligt och köpa det jag behöver på plats. Eftersom det är under sommarmånaderna behöver jag inte ha med mig några tjockare tröjor, jackor eller skor, som jag fick göra i juni 2005, då jag åkte ner på en 6 veckors vistelse den 3 juni. Det var kyligt i Sverige. Men runt midsommar, brukar man inte behöva så varma kläder. Iofs var mina föräldrar med om att det snöade på midsommarafton ett år och dagarna efter slog allt ut på en gång, men det är ungefär som när det snöar i Aten. Det händer inte så ofta. Och ja, det händer! Tror det var år 2007 senaste gången. Men det var inte under sommaren :-). För då var jag på Rodos och det var så varmt både där och i Aten, samt i övriga Grekland och stora bränder (om ni kommer ihåg). Men på Rodos brann det tack och lov inte, men 42 grader var det i vilket fall. Men då bodde jag på Windy Beach och satt med tröja på mig på balkongen tills solen nådde den. Men när man lämnade Windy Beach, plaskade det i sandalerna. Jag var tvungen att köpa flip flops. Men 42 grader på Rodos är något annat än samma temperatur i Aten – tack så mycket. Nåväl, förhoppningsvis är det några grader svalar i norra Grekland.

Nu svävade jag ut en aning.

Förutom mina funderingar på packning, har jag börjat fundera på hur jag skall fortsätta på min bok I olivträdets skugga som jag har ett utkast från år 2008, som har legat i skrivbordslådan och mognat. När jag nu åker till de trakter där Aristoteles växte upp tills hans föräldrar avled och han flyttade till Assos i nuvarande Turkiet, innan han började på Platons akademi i Aten, vill jag som sagt åka till Stageira. Men vill veta lite mer om Kavalla under den tiden.

För Ja, Kavalla var bebodd även under den grekiska antiken. Enligt uppgifter från Wikepedia- Kavala anses vara antikens Neapolis (Grekland), där Paulus landsteg på sin väg från Samothrake till Filippi(Apg. 16:11). Neapolis var då hamnstad till Filippi, liksom Kavala nu är Seres hamn. Kavalla har en gammal stad, liksom Aten har Plaka, men den senare är inte den ursprungliga bebyggelsen. Så hur såg det ut i Kavalla för drygt 2400 år sen. Det är historiska platser det handlar om. Och nu finns risk att jag svävar ut en aning när jag berättar att under det nuvarande Aten, finns den antika staden kvar.

Man har alltså byggt en ny stad på den ursprungliga. Men naturligtvis är det stad på stad. Det har ju gått över 2000 år.  Det är därför som man ständigt hittar nya platser att gräva ut. Det är spännande att stå nere på Akropoli tunnelbanestation och veta att runt omkring en bakom de där tjocka lagren som nu är väggar kan finnas lämningar från den tiden då Platon vandrade här. Jag kallar Akropoli-stationen för en luftbubbla i historien. Det var en servitris på ett hotell i Omonia som berättade detta för mig år 2003 under påsken.Jag längtar och ser verkligen fram emot att få resa ner till Grekland. Och Aten kommer jag försöka besöka – ta tåget ner, bo på hotell över natten och åka tillbaka. Men, sådana planer är för min del alltid preliminära. Jag har en fantastisk förmåga att fastna i njutningen av att bara lata mig, sitta på en altan eller balkong och njuta av utsikten eller vandra runt i städerna. För jag älskar grekiska städer.

Men, det är 1 månad, 30 dagar och 13 timmar kvar tills jag reser.

Två månader kvar

Det går några dagar och resan till Kavalla kommer i bakgrunden, men den finns hela tiden med mig vart jag än befinner mig eller sysslar med. Jag ser fram emot den, samtidigt som jag är realistisk och inte tror att detta blir det mest fantastiska i mitt liv. Det är ju inte den första gången en vistelse i Grekland varat längre än några semesterveckor. Tre gånger tidigare har den varit fyra, sex respektive nio veckor och några dagar lång. Men låt mig upprepa – jag ser verkligen fram emot den här vistelsen.När jag läser bloggar som skrivits av de som varit där, framstår Kavalla och vistelsen på gästhemmet som en magisk plats och många kontakter i Kavalla-huset. En plats där skrivande ger både inspiration och glädje. Men också en plats av många trappor och hetta. Men det finns taxi om det skulle knipa. Blir det taxi-strejk som har hänt, ja då får jag lösa det då. När man reser på det här sättet kan man inte garantera att allt blir problemfritt. Speciellt inte i Grekland. Och det har alltid lösts sig på ett eller annat sätt. Och lite äventyrligt måste det ju vara!Det är alltid en fördel att få en bild av en plats man skall vara på en längre tid och i dag finns ju alla möjligheter genom nätet. Youtubefilmer, bloggar och annat. Men, en erfarenhet jag har är att hur mycket jag än vet i förväg, så handlar det alltid om att ta det som det kommer när man är på plats. Vi kan planera hur mycket som helst, och det är en del av glädjen att resa bort, men planer spricker alltid – inte helt och fullt. Anpassning är A och O. Om inte, kan man lika gärna stanna hemma.En vän till mig sa till mig en gång – Du boar in dig vart än du befinner dig! Ja, och det är precis så – gör platsen jag befinner mig på till min egen. Tänker aldrig på hemresan förrän några dagar innan. Inte helt sant när jag tänker efter. En gång i Athen fick jag hemlängtan sista veckan och packade om resväskorna varje dag. Försökte t.o.m. boka om biljetten, men det fanns inga platser. Jag saknade min bil, men främst ett socialt liv i Athen, då jag avslutade min kurs tidigare än beräknat ;-). Oftast vill jag inte åka hem. Varje period utom den jag nyss nämnde är alltid för kort.

En blogg som jag tycker är läsvärd är Gemzells blogg! De reser runt i Grekland, men stannar en tid på gästhemmet.Klicka på länken Gemzells och börja från botten, så kan ni läsa lite om Athen på samma gång.

Solnedgång från Athos

Solnedgång från Athos

Välkommen till min blogg som kommer att handla om min vistelse i Kavalla under sommaren 2014?

Det var i slutet av 90-talet som jag första gången ansökte om vistelse i Kavalla och fick det.  Av någon anledning avbokade jag.Vet inte om det var ett för stort äventyr för mig då eller om det berodde på ekonomin. Jag var doktorand då utan försörjning, så det kan ha berott på detta. Sen har det fallit i glömska. Någon gång har jag tänkt på det, men aldrig gjort slag i saken. Jag har t.o.m. nämnt den, men sen glömt bort det.Varför gjorde jag slag i saken i år! På bara ett dygn, från den första tanken, en ansökan via mail och svar från intendenten i Kavalla-huset, hade jag fyra veckor bokade. Sen fick jag vänta några dagar innan jag fick veta att förlängningen till sex veckor och tre dagar var klara. Och jag har inte någon tanke på att avboka. Den här gången känns det helt rätt. Nu känns det inte heller som något stort, då jag sammanlagt vistats i Athen i tjugo veckor. Däremot känns det som ett äventyr. Jag bryr mig inte ens om att dela badrum, toalett och kök med andra. Det känns också helt okey. Dessutom är det en billig vistelse.Planen var att vara på Kreta i tre veckor, men med tiden kändes det inte helt rätt. En vecka i september är en sak, tre veckor i juli en annan.Jag tror att livet är så att vissa saker gör man under vissa tider. Kanske för att man är redo eller för att det för med sig någonting meningsfullt. Om det nu inte skulle bli som man tänkt sig, ja då är det just detta som är det meningsfulla att få en insikt om.

Ja, vad ligger då Kavalla. Namnet låter finskt, men det är grekiskt. Det stavas heller inte, som jag förstår som vi svenskar stavar det, med två l – utan med ett l – Καβάλα, om man skall utgå från det grekiska alfabetet.Det ligger i den grekiska delen av Makedonien i Norra Grekland i närheten av Thessaloniki i riktning mot Turkiet.

Geografin

Geografin

Förutom Gästhemmet i Kavalla är Stageira som är Aristoteles födelseort intressant att besöka. Orten ligger närmare Thessaloniki uppe i bergen. Vägen upp tar mer än sju minuter i bil och är en enda lång uppförsbacke. Se t.ex. youtubefilmen. (som är på 5.49 minuter) Före det vet jag inte alls hur vägen är. Därför måste jag tänka både en och två gånger på om jag skall vara så äventyrlig att jag hyr en bil och ger mig iväg på egen hand och kör själv. Jag som inte ens vågar köra bil i Athen, men det kanske är en annan sak. Jag får nog nöja mig med filmen. Men det är synd att jag är så harig när det gäller höjder.Och så får jag nöja mig med denna film – Stageira och njuta av att språket i den är grekiska.

cropped-073-2

I anslutning till bloggen finns en hemsida på monikaringborg.se