Arkiv

Lat idag ….

Har inte arbetat så mycket idag, som under de tidigare dagarna. Det har varit så vackert väder, speciellt från lunch till middag, så jag har tagit tillvara på solen. Det har inte varit så varmt, och ibland kommer isande vindar av lite starkare styrka. Men, arbetat har jag gjort, gått igenom en del i manuset, korrigerat och utvecklat. Visst får jag vänta med, då jag inte har det material som behövs. Men hittade iaf Staten i biblioteket och det är en viktig dialog.

Har även tvättat lite kläder, fått en extra kudde då en blir för platt och beställt mer av näringsdryckerna, som jag hämtade kl. 19 ikväll. Under någon timme var jag totalt ensam i huset. Alla fem var ute. I morgon skall det komma en hel del nya gäster och tre åka hem, så huset blir fullt framöver. Det skall bli kul att se vilka som kommer.

Har lärt mig lite fler grekiska fraser och då och då går det riktigt bra att kommunicera på grekiska, men det sätter alltid stopp vid någon tidpunkt, då jag snöpligt måste säga Den katalaveno (jag förstår inte). Grekerna är mäkta imponerade över att jag försöker tala grekiska – hehe. Nåja! De blir imponerade om man uttalar Eucharisto poly rätt! Men det ger mig trots det självförtroende. Omorfo träffade jag idag och hennes projekt är att lära mig nya fraser. Hon lärde mig en fras, som jag kom ihåg ända tills nu när jag skriver. Så är det! Det märkliga är att jag förstår mer vad de säger. Och jag har inte övat på grekiskan sen jag var här sist. Det verkar som om det ligger och arbetar någonstans i hjärnan, så det mognar ifred. Roligt och gåtfullt är språklig förmåga.

Men vet inte vad jag sysslar med i sömnen. Vaknar varje morgon, med att allt i sängen är en enda röra. Snart ramlar jag väl ur den. 🙂

Lyckades fånga en bild på en mås idag av ren och skär tur. Sen satt jag med kameran och väntade på fler måsar, men då var alla som bortflugna.

20160609_193909.jpg

 

Anmärkningsvärt förslag som påverkar Kavallahuset

DSCN5073Den nya ministern för högre utbildning och forskning (ponera ”forskning”) har kommit med ett förslag om att avveckla svenska instituten i Aten, Rom och Istanbul. De kostar 22 miljoner! Det har blivit starka reaktioner. Detta av människor som vet vilken otrolig betydelse de har, inte endast för de forskare, författare m.fl som åker dit och får inspiration och deltar i kurser, utan också för de länder där de finns. Kavallahuset tillhör Svenska institutet i Aten.

Nu backar iofs Helene Hellmark Knutsson (se DN), men vad finns det att utreda.

Förslaget gäller inte för 2015 utan för 2016—2017 så vi upplever att vi har gott om tid att samla ihop alla de synpunkter och den kritik som har kommit och eventuellt får vi återkomma i frågan inför 2016, säger Hellmark Knutsson till programmet.

Om man har tillräcklig kompetens inom högskolan förstår man institutens betydelse. Ingen bra början för en minister för högre utbildning och forskning. Det är skrattretande och efter åren med Björklund borde den nya regeringen ha lärt sig att det behövs ministrar med relevant utbildning/bildning för de frågor dom skall besluta om. Kanske de borde ha lärt sig att första ta reda på saker och därefter komma med förslag. Men icke!

Till Kavallahuset kommer forskare, författare, fotografer m.fl. som ofta är frilansande och för en relativt billig vistelse kan få inspiration och även producera alster som berikar vår svenska kultur. Dessutom är huset lite av att sätta Sverige på kartan. Ateninstitutet fokuserar på arkeologi och det är minst lika viktigt.

Min vistelse i Kavalla och Svenska huset har varit mycket betydelsefullt. Och de flesta som gästat huset vittnar om samma sak. Kanske vår minister skulle besöka instituten och Kavallahuset innan hon gör någonting annat, om hon inte bara kan lägga ner förslaget med tanke på kritiken som framförts.

Resan till Arlanda

Stockholm Arlanda från Clarion Hotel

Stockholm Arlanda från Clarion Hotel

Åkte till flygplatsen i Saloniki vid femtiden och det blev en lång väntan tills incheckning. Köerna var kaotiska, och det fanns inga vagnar när man väl kommit in genom säkerhetskontrollen. Och taxfree var en besvikelse. De hade ingen olivolja eller honung från Makedonien, utan från Kreta och någon annan stans eller den flaska rosé som jag verkligen ville ha. Hon som gick på golvet blev förvånad över att jag blev förvånad. Trodde självklart att det skulle finnas honung från Thasos till exempel. Satt sen i tio minuter i launchen vilket jag fick då jag åkte med SAS plus. Det var långt mellan den och gate 13, med tanke på det jag hade att släpa på. Varför inga små vagnar.

När jag kom tillbaka var det boarding. Vi kördes ut till flygplanet, och det var minst sagt rörigt. Passagerarna var uppspelta och många barn flög med. Innan vi skulle åka iväg fick vi meddelande om att flyget ner hade besvärats med en hel del turbulens så kaffet skvalpade ur. Hade i minnet den korta turbulens vi fick uppleva när vi startade från Kreta, så jag kände – Jag vill inte åka med.  Turbulens av den sorten hela vägen på grund av höga moln ville jag inte vara med. Men, jag lugnade ner mig. Ingen verkade oroad över det hela – Vågor på vattnet, sa flygvärdinnan.

Nåväl vi lyfte och det var inte mycket turbulens under resan. Jag fick tre säten för mig själv (som jag hade hoppats på) och försökte sova. Gick inte, men lyssnade på musik, slumrade och tittade på åskvädren långt bort. Gillar att flyga på natten. Kom fram ordentligt både till Arlanda och till Clarion hotell. Kyligt och skönt var det när jag gick ut och rökte efter att ha ätit en halv räksmörgås och druckit Retsina. Klokt att sova några timmar på Arlanda.

Vaknade till en ny dag, åt frukost, checkade ut och hämtade bilen. Den som hittills inte har svikit mig. Har stått sju veckor och startar på en gång – tio år gammal bil. Det var något i motorn som lät innan den började gå som en väloljad klocka. Den behövde lite tid på sig. Tog en fika och en banan på Stora Väsby och körde hem. INGA KÖER! Fick en rejäl överraskning när jag kom hem.

Allt gick bra!

Varför slutar myggbetten klia och torka bort så fort man landar på Arlanda?

 

Väntan

DSCN512508.00 Sitter nu framför datorn efter att ha sovit ostört hela natten, inga ljud, 23 grader i rummet och inga kliande myggbett. Har varit nere och ätit frukost. Det är en fantastisk frukost de serverar på hotellet – allt finns. Man skulle kunna sitta och äta i timmar om man vill och orkar. Har fått sen utcheckning, vilket gör att jag kan ta det lugnt idag och åka direkt till flygplatsen.

14.30 Idag sitter jag mest med mitt manus och redigerar det. TVn är på och jag sitter ute på balkongen. Den ligger i skugga nu, men solen är på väg att komma in på den. Klockan fem skall jag vara ute från rummet. Kanske jag stannar kvar på hotellet någon eller några timmar innan jag åker till flygplatsen. Vi får se hur jag gör. Sitta där i 4-5 timmar är inte heller så kul. Det är lite drygt, men alternativet i går skulle blivit flera mellanlandningar och kanske mer än 8 timmar på flyg och flygplatser. Det här alternativet är bättre, trots väntan ….!

Har packat om så det blir färre saker att bära, när resväskorna är incheckade. I Kavala packade jag lite hur som helst, då mycket skulle upp igen efter ett par timmar. Men nu är jag nöjd :-).

Tänker en del på Kavalla och på mitt rum som nu bebos av en annan gäst. Det kändes till slut som mitt rum och att det alltid skulle vara det, fast jag intellektuellt mycket väl visste att det inte var så.

Solnedgång i Saloniki …

Äter lite kvällsmat på balkongen i solnedgången. Folk börjar röra sig ute på strandpromenaden och fåglarna kvittrar energiskt. Själv är jag för trött och rätt nöjd med att ha umgåtts med folk praktiskt taget dygnet runt på olika sätt, sen midsommarafton, att det är ganska skönt att sitta alldeles för mig själv.

Kvart över sex kom jag på att det inte är någon klockringning här 😦 . Klockan sju kom jag på hur ACn fungerar, så nu är det svalt och skönt i rummet och en svag bastuvärme på balkongen.

DSCN5211 DSCN5212 DSCN5213

 

 

 

Frukt, hetta och yippie.

Jag har blivit så beroende av frukt nu, att jag var tvungen att försöka få tag på det. Frågade i receptionen var det fanns en affär. Han sa att det ligger en på andra sidan Meg. Alexandros en bit upp. Jag gick ut ur den luftkonditionerade foajen och skulle gå över gatan. Det finns knappt några övergångsställen. Fick gå en bit i stekande sol. Men f-n den som ger sig. Gick vidare och kom upp på en gata som såg ut att härbärgera en hel del affärer. Köpte vatten i en av kioskerna – iskalla, som jag sen bar i händerna då jag inte fick någon påse. Och det hjälpte en hel del. Hittade en discount market. Fick det jag behövde, men när jag gick ut igen låg den butik som jag skulle till, Carrou fou rakt över. Aj då!

Tillbaka gick det lättare, men när jag skulle gå över gatan kändes det som om hjärnan skulle börja koka. På en termometer innan jag kom ut där, stod det 35 grader.

Nu börjar solen komma in på min balkong. Älskar verkligen eftermiddags- och kvällssol, för då får jag se solnedgången. Om den inte försvinner på kortsidan.

Det är inte varmt i Saloniki – det är hett. Och det finns inga backar – Yippie!

DSCN5200 DSCN5198

 

Saloniki

Utsikten från mitt rum!

Allt gick smidigt från det jag vaknade tills jag nu sitter på ett hotellrum med havsutsikt i Saloniki. Taxin kom kvart över åtta. Kom ner till busshållplatsen vid halv nio. Bussen gick lite över nio. Det var express, så vi var framme två timmar senare. Det kändes inte alls som om jag rest i evigheter. Taxi fick jag direkt från busstationen till hotellet. På balkongen är det skugga och det blåser lite från havet, men för övrigt är det ännu varmare här än i Kavalla. Där regnade det i morse.

När man åker från Kavalla inser man verkligen hur högt det är dit man skall och vägen var ganska slingrig, som terpentinvägar, fast bredare

Sitter och väntar på bagaget som aldrig kommer. Tror jag får efterlysa det snart. Ringde ner, så nu har jag fått det. Blev något missförstånd.

Nu skall jag dricka lite kaffe och titta på havet och känna vågornas brus

 

Nattliga tankar på altanen

DSCN5166Klockan är halv tolv och jag röker en cigarett ute på altanen. Det är vindstilla och halvmånen syns på himlen. Det är sista kvällen för denna gång i Kavalla. Det är varmt – 30 grader. Står barfota på det varma golvet. Går in och släcker lampor i biblioteket och jag känner med hela kroppen hur mycket jag älskar det här huset. När Eleni och Kali åkte iväg, kände jag efter en stund en sorg och en saknad. Det blev fullständigt tomt på nedre botten. Ingen Kali som jag hälsar på flera gånger om dagen. Insåg efter en stund hur mycket jag kommer sakna huset och Kavalla. De reste, som om jag reste. En del av vistelsen har varit Eleni och Kali. Den lilla söta huskatten, som nu i detta nu troligen går runt i lägenheten i Aten och undrar vad det är frågan om.

Jag har planer på att åka till Aten och kommer då söka upp Eleni. Kanske vi kan ta en kopp kaffe tillsammans och prata lite om huset och hur det går för Kali.

Under tiden i huset har jag träffat tre intendenter – Thomas (den tidigare), Eleni (den nuvarande till idag)  och Elisabeth (den kommande), samt chefen för Atheninstitutet Arto. Det är dom som varit med och bidragit till att Kavallahuset är och har varit som det är. För att inte tala om alla gäster under årens lopp. Själv har jag träffat 35 gäster. Är lite osäker, för jag har tappat räkningen. Alla har jag haft olika relationer med. Vissa närmare, andra längre ifrån. Kommer inte glömma någon!

Allt detta tänker jag på ute på altanen och det känns märkligt alltsammans. Under dagen har hela vistelsen känts som en dröm. Är det här verkligt?!

De enda som jag inte har haft någon bra relation till alls, utan snarare en förhatlig är

MYGGEN!

De grekiska myggen älskar mig, men det är inte någon ömsesidig kärlek.

Kort rapport

Kali som inte hade den blekaste ....

Kali som inte hade den blekaste ….

Uppe tidigt i ottan och ner till busstationen (ser nu att det går att läsa som bus-stationen 😉 ). Såg Eleni köra iväg med sin bil. Trodde hon var på väg. Men hon flyttade bara på den. Vi tog adjö, men hon kom inte iväg förrän kvart i tre. Hon är på väg till Aten i detta nu och jag åker i morgon.

Har filmat den sista promenaden för denna gång i Kavalla  – ett icke skakigt filmklipp på Facebook.

Åkte taxi hem och har packat ner det mesta. Har inte gjort något för övrigt. Svårt att fokusera på skrivande när hemresan är nära förestående. Vädret har varit vackert. I morse då jag gick ner var det svalt – alltså bara 29-30 grader. Sen blev det 34 grader uppe på höjden.

Dagen har gått åt till att ställa om mig!

 

Inte helt redo, men längtar hem

DSCN5165Javisst, blev det oväder i går. Inte det värsta här i Kavalla, men det slog ner tre eller fyra gånger precis där vi var. Regnet öste ner och det blåste ordentligt. Vi kom i säng rätt sent och åskan fortsatte, men mig störde den inte. Däremot var det något som slog hela tiden. Det var luckorna till dörrarna ut till altanen. Jag vågade inte försöka mig på att stänga igen dem. Köksfönstret slogs upp som under första åskvädret jag var med om, men det hade inte regnat in.

I morse blåste det fortfarande och termometern visade på 23 grader. Jag frös och tyckte det var skönt på en och samma gång. Men under frukosten svepte jag in mig i ponchon. Senare regnade det igen. Men det blev fint väder och 30 grader.

Tvättade idag. När jag varit upp den sista gången, blev jag helt plötsligt mycket trött. Somnade till suset i pinjetallen.

Ikväll har vi tre haft en liten fest. Jag stod för rosévin (som var mycket gott) och de andra för lite snacks och middag. Själv åt jag middag tidigare. Mycket trevlig kväll. Både John och jag åker härifrån på måndag, så det blev en liten avskedsfest.

Under kvällen upptäckte jag att jag inte är helt redo att åka härifrån. Har varit här i drygt sex veckor, men känner mig inte färdig i Grekland. Det känns konstigt. Samtidigt känner jag för att åka hem. Längtar hem till Sverige!

Det är blandade känslor!

Vädret i Kavalla

Det mulnar på och blåser hårt

Det mulnar på och blåser hårt

Det har varit en bra sommar vad gäller vädret här i Kavalla. Därför att det har varit sämre än vad det brukar vara. Och jag och en del av oss andra i huset bugar och tackar vädergudarna. Det är varmt, men än har det inte varit över 35 grader här uppe på höjden. Under de sista två veckorna har det iofs varit rätt fuktig värme, men det har mulnat på rätt ofta och blåst upp. Imorse blåste det kyliga vindar, trots 34 grader. Under dagen blåst, men inte så mycket. Och nu närmare klockan sju blåser det riktigt ordentligt. Är det ett oväder på gång tro?

Visst ligger huset lägligt. För nere på stan känns det bra mycket mer tryckande. Visst är det varmt, men uthärdligt! Jag har inte varit utomhus så mycket som under de här sex veckorna jag varit här. Om jag hade kunnat, skulle jag ha sovit ute. Det är helt enkelt underbart att vara i land där man kan göra det mesta utomhus.

Jag njuter av lugnet i huset!

Och hur är det med min tå, kanske någon undrar – Ja, den ser ut som ett stort blåbär, sa Johanna.

Det gör inte alls lika ont längre, men gå nedåt i backarna går inte. Och hur skall man lyckas med att gå på plan mark i Kavalla. 😉 Får ta taxi i morgon, om jag skall ner till stan.

Få gäster under weekenden

DSCN5140Idag är det bara Johanna och jag i huset. John är på Thasos, Kenneth, Klara och Saga är på väg till Rom och Thomas är på väg hem till Sverige. I helgen kommer vi vara tre gäster. Känns bra så här i slutet av vistelsen att vi är så få. Tid för packning, omställning och iordningställande. Lugn och ro behövs när man har resfeber. Därför har jag börjat förbereda packningen redan idag och vad jag behöver tvätta innan jag reser. Allt för att jag sen under lördag och söndag kan ta det lugnt, sitta och skriva och bara njuta av att vara här.

Jag hade en del planer, men eftersom tån fortfarande inte är bra, måste jag ta det lugnt idag. Förhoppningsvis blir den bättre till i morgon. Men jag kommer använda tiden till att lägga in en del fakta, som jag tänkte vänta med tills jag kommer hem. Skall även försöka hinna med att skriva ett kapitel rakt upp och ner, inspirerad av platsen, förutom redigeringen av det redan skrivna manuset. När jag kommer hem behöver jag landa även där, så det tar ett tag innan jag kommer in i skrivandet.

Har varit här i sex veckor. Känns det? Ja och Nej. Nu tänker jag – Oops, jag skall åka hem. Men, samtidigt tänker jag – Oj, vad länge sen det var jag kom hit. Det känns som en evighet sen ikonmålarna var här, för att ta ett exempel. Men, nog om hemresan. Jag har fyra hela dagar kvar i Grekland och det är rätt mycket, trots allt. Om man tänker att en solsemester ofta är en vecka.

Det är lätt att rota sig här.

Regn och klantighet

Spåren efter ett kort men härligt regn.

Spåren efter ett kort men härligt regn.

Vaknade före klockringningen. Det gör mig alltid glad att lura den ;-). Ganska svalt till en början och sen varmare. När jag gick in och satt mig vid datorn började det regna. Ett underbart ljud. Sprang ut och plaskade med fötterna i vattenpölarna som ett barn. Vilken lycka! Tyvärr slutade det alldeles för fort. Men det har varit en behaglig tillvaro på altanen idag. Det har blåst, och 35 grader har inte känts så hett. Nu klockan nio är det 32 grader. Skönt och behagligt, men lite väl varmt på rummet.

Idag beslutade jag mig för att skriva ut mitt manus, så långt jag hunnit. Men jag hade inte alla hästar hemma. Det var lite krångel, då skrivaren var avstängd och jag var tvungen att gå ner till Eleni och be om hjälp, då jag inte hittad ON-knappen. Hon kom upp och sa – Jag ser den härifrån! Gick runt och på vägen drämde jag in tån rakt i en utskjutande träpanel. Nu haltar jag och har en mörkblåröd tåtopp. Inget roligt alls. Klantigt värre. Och ont gör det, som tusan.

De övriga gick ut för att äta och jag får vackert stanna hemma. Men det är skönt att vara helt ensam i huset. Har suttit tills det blev för mörkt på altanen och redigerat mitt manus.  Från och med i morgon kommer vi vara tre stycken, Johanna, John och Jag, fram till måndag. Då åker jag till Saloniki.

 

Kulturkväll

DSCN5139Idag har det hänt en hel del. Har inte skrivit en enda rad.

Dagen började med strömavbrott på grund av att en stolpe skulle bytas ut. Det varade i fyra timmar – från kl. 8-12. Jag passade på att gå ner och handlade. Redan kvart över åtta var vägarbetarna ute och borrade (filmklipp på FB), och när jag kom ner till gatan som går parallellt med stora gatan, stod luften stilla och det var fuktigt som i en bastu. Jag uträttade mina ärende så fort som möjligt och tog taxi hem till kl. 9. Satt en stund vid datorn, då internet fungerade, men batteriet började ta slut, så jag och några till satt på altanen och väntade, och väntade. 😉

Efter att strömmen slogs på var det dags för lunch och sen kom jag aldrig igång. Efter lunchen sov jag siesta till klockan fem. Gjorde iordning middag och sen blev det kulturkväll.  Några duvor fick spel. Det verkar som om det var någon revirstrid. Ett par mot en ensam duva, som sökte tillflykt hos oss på altanen. Först trodde jag den fått värmeslag, för den var så tam. Jag hämtade vatten och bröd. Men den åt bara brödet. Men det var inget fel på den.

Kenneth, stipendiat från författarförbundet berättade om sitt författarskap. Vi åt snacks och drack vin, och juice och vatten, på altanen. Trettio grader varmt under hela kvällen. Mycket trevligt. Tiden gick fort. Jag tog några foton som kommer in på kavallahusets sida på FB. De blev ganska bra, men inte helt. Tror kameran börjar bli lite för gammal.

Röster som tystnar här …

Ett brus av röster

Ett brus av röster

… fortsätter höras på annat håll.

Igår och idag har fem av gästerna åkt hem och Juliana har avslutat sitt vikariat. Deras röster har tystnat här, men lever kvar i minnet hos oss som är kvar, om vi lägger någon vikt vid det. Vissa röster saknar man, andra inte. Alla lever på något sätt kvar en tid, och lämnar sina spår. Huset är fullt av tystnande (inte tystade) röster. Och när ett brus av röster tystnar, återkommer friden.

När jag sitter ute på altanen i min ensamhet nu på eftermiddagen och äter min middag och aprikoser och yoghurt med honung till efterrätt, är det tyst. Det är fridfullt, då rösterna har tonat bort. Men det är även förenat med en viss tomhet. Något saknas mitt i friden. Idag har t.o.m. måsarnas röster tystnat och jag undrar varför. Hörde heller inte den ylande hunden i Kavalla under vår klockringning kl. 18. Det är oroande, men kan vara fullt naturligt. Måsarna är kanske ute på havet och följer båtar som kan ha något gott i lasten, och hunden kan ha åkt på semester med sin husse och matte.

Och jag tänker – vi behöver både-och – andras röster, men också ha dem kvar i minnet. Ett ständigt rus av röster som vi måste förhålla oss till, kan skapa stress.

Röster är inte bara ljudet som kommer från våra stämband. De är också förenat hur vi uttrycker oss själva och vårt tänkande. Hur vi kommunicerar med andra har att göra med tonläge, mjuk- eller hårdhet, musikalisk eller inte, varierad eller entonig. Vissa röster kan man höra jämt, andra gör det ont i en när man hör dem. Rösten har alltså betydelse för hur vi väl går ihop med andra. Personkemi kan ha en så enkel förklaring som att det har att göra med rösten i sig själv.

Röster tystnar och försvinner för att höras någon annanstans, men nya ersätter dem. Vi gör alltid avtryck på något sätt, varthelst i världen vi befinner oss. Även när vi inte använder rösten, men vi kan inte bortse från den.

Diamantgräs

Gårdagens kväll var en kväll utan någon samvaro. De flesta av oss gick in tidigt och gjorde annat i våra rum eller på andra ställen i huset. En gäst från Stockholm kom senare på kvällen.

Idag gick jag runt en stund i trädgården. I den lilla olivlunden har gräs vuxit upp. Och hela gräsmatten glittrade som om den var full av diamanter. Var tvungen att hämta kameran. Tyvärr, som är så vanligt, får jag inte med hur det verkligen såg ut. Men jag vill dela med mig. Det är så fint.

Klicka på bilden för stort format.

Diamantgräs ...

Diamantgräs …

 

Avskedskväll

DSCN5017Ikväll träffades Magnus, Robert, Kenneth, Johanna, Thomas och jag för en avskedskväll för Magnus och Robert som åker hem i morgon. Jag bjöd dessa två på Retsina, sen anslöt sig de andra. Det var en kväll som handlade om spännande frågor om vattenmolekyler och om hur de förändrar sig under olika förhållanden, om GPS, Grafisk formdesign och en tysklektion.

Äntligen kan jag dricka någonting annat än öl utan att få hicka – Retsina gav mig ingen hicka. Jag fick veta att hicka på tyska heter Schluckauf, så nu kan jag säga Ich habe keine Schluckauf!  eller på grekiska Δεν έχω λόξυγκα. Vilken lycka! Ingen hicka vare sig på svenska eller tyska eller grekiska. Och det låter lika roligt på alla tre språken.

Vi bröt upp kvart i elva.

Jag vill passa på att rekommendera Johannas hemsida. Fantastisk design. Med så enkla medel, ändå så uttrycksfullt. Det är en konst! Gå in och kika! Klicka på bilderna, så ser ni lite mer.

Själv har jag nio dagar kvar i Grekland, fem dagar i Kavalla och fyra i Saloniki. Det är rätt många dagar kvar, trots allt. Och jag kan hinna med och skriva en hel del. Jag får helt enkelt fortsätta att slåss med mygg och vänta på åskan som aldrig kommer. Men egentligen är det inget att klaga på precis. Det är fantastiskt att vara här! Även om jag börjar längta efter min bil och en lång serie på DVD. Kommer beställa en så när jag kommer hem ligger den och väntar på mig. När folk åker hem blir det mer påtagligt att det är något jag inte har här. Men ändå. Tänk att leva så länge utan bil och DVD och ändå inte sakna det, förrän någon för det på tal.

Knirrk, knarr ….

Trappan alla hörs i om man inte går i strumplästen

Trappan alla hörs i om man inte går i strumplästen

Det är trägolv i huset och knirrar och knarrar när man går. Under dagen tänker man inte så mycket på det. Men när alla gått in i sina rum och alla lampor är släckta, så hör man varenda steg man själv tar i rummet och i korridorerna, samt i huset i sin helhet. Hur tyst man än försöker gå, blir knirr, knarr höga ljud, som man tror väcker upp hela husets invånare.

Går man i trapporna på dagarna med skor på, låter det som en elefanthjord om fler går i dom.

Det går inte att smyga i huset, vare sig på dagen, kvällen eller natten. Man hör direkt om någon inte skall gå där. Främst av allt är det viktigt på kvällen och natten att man tänker på att folk sover eller sitter och arbetar.

När jag sov ensam på nedre botten i två nätter, var det fullständigt tyst. Under första natten var jag lite orolig för att knirr, knarr skulle höras utanför dörren. För det skulle nämligen inte höras något knirr knarr. Varje kväll när Thomas bodde här, gick han en runda. Men dessa två nätter var han på Thasos. Nu har han slutat sitt vikariat och nedre botten är fullbelagd.

Första natten ensam, låste jag dörren med två lås, och andra med ett lås. Då lyssnade jag inte längre efter knirr, knarr. När Eleni var här i lägenheten under kunde det var hon som var uppe i huset. Men hon var borta. Första gången jag var ensam, sov ikonmålarna över i ett kloster. Då var Eleni här. Och att det låg tre fyra stycken på övre våningen hjälpte inte. I gengäld var det lyxigt att gå ut i köket och veta att jag hade det helt för mig själv, liksom badrummet. Det kändes som om jag bodde där själv. Och så har vi nog tänkt alla – Vi skulle vilja bo själva i huset, kunna bjuda hem folk och ha trivsam samvaro. Så förälskade verkade de flesta bli i huset.

Trots Knirr, knarr … !

Porten

Porten

Nedre korridoren

Nedre korridoren

DSCN5037

Köket från hallen … till höger och Biblioteket till vänster

Dagen har gått

DSCN5023Idag har det varit en dag av rastlöshet. Så fort jag satt mig för att skriva har jag känt för att gå ut ur rummet. När jag väl kommit ur det, vill jag tillbaka in. Och skriva! Men, det har inte blivit många rader idag. Tror det är vädret. Det är mer ombytligt och rastlöst än vad jag har varit idag. Men ikväll har det blåst riktigt ordentligt. Det sjöng i pinjen. Försökte fånga det på film, men det gick inte.

Robert och jag satt och delade med oss lite av våra liv i Sverige med bilder från gatuvyn och mobiltelefonen. Han och Magnus åker hem på måndag, så det är bara ett dygn kvar.  Vi har ju kommit varandra nära under de här veckorna och därför är det roligt att se hur de bor. Vi skiljdes åt för kvällen Sen kom Kenneth, så jag gick ut på altanen igen, då jag gjorde i ordning några smörgåsar. Och senare kom sent hemkommande gäster hem och åt middag.

Dagen har gått och har inte fått så mycket gjort. Men det är ju lördag och då brukar man ju vila och umgås med folk. 😉

 

 

Nya gäster, tvätt-tid och katharsis-känning

DSCN5102Jag hämtade mig från gårdagens för mycket tryckandevärmeklibbig-känsla. Skrev en del, men inte mycket alls. Svårt att få tankarna att flyta fram när det är så stillastående i luften. Senare på eftermiddagen började det blåsa en del och under kvällen kom riktiga körare ibland. Det mulnade på, men något regn eller åskväder nådde oss inte.

Sträckläste Kenneths pjäs som han skrivit klart och jag tycker den är bra, bra ooch snabb dialog och personerna som är med fastnar. När jag läst klart följde de med mig in och t.o.m. idag finns de närvarande ibland. Två nya gäster flyttade in i rummet bredvid. Jag drack en öl tillsammans med dem medan de berättade om tågeländet i Sverige och senare kom Kenneth och Robert. Det blev mörkt redan halv tio, men med lite ljus på bordet (som iofs slocknade stup i ett) blev det trivsamt. Kvart i elva bröt vi upp. En trevlig kväll. Chattade en stund på FB och somnade runt halv ett.

Idag sov jag lite längre än jag brukar. Gick upp sju och fram till nu har jag egentligen bara hunnit med att tvätta och varit social. Det blåser riktigt ordentligt nu – det känns som det är möjligt att nå katharsis, speciellt när man står uppe på taket när inte värmen hittat dit. Redan nu är det för varmt att sitta däruppe. Kanske en stund i skuggan, men i solen, nej. När jag gick upp tjugo över åtta, var det otroligt skönt.

De flesta som är här nu är boende på västkusten, Göteborg och några från Lund och så jag från Stockholm. Tidigare var vi en hel del från Stockholmstrakten. Men alla som har sin hemort på västkusten kommer inte ursprungligen därifrån.

Vi är kanske lite för många på nedre botten just nu, men samvaron är trevlig.

Jag har en blandad känsla. Samtidigt som jag blir lite avundsjuk på den känsla alla nya gäster får när de kommer hit, för jag vill uppleva den igen och stanna i fyra veckor till, är det rätt skönt att jag snart kommer åka hem till Sverige. Börjar känna lust att börja jobba, gå klart filosofi B och att sätta mig i min bil och köra. Tror t.o.m. att jag kommer njuta av att sitta i kö på Essingeleden. Och kanske är det så med miljöombyten, att det invanda och rutinmässiga ses i ett annat ljus när man inte lever i det. Här-och-nu-tillvaro är befriande under en tid, men sen måste man gå tillbaka. Från den lilla till den stora världen.

Fast, som Per sa innan han och Malin åkte hem – Det känns som ens hem! Igår sa jag -Vi har en trädgårdsmästare! Har man varit här för länge då 😉

Hutlöst varmt!

I lilla olivlunden

I lilla olivlunden

Idag gick jag ner klockan åtta till bankomaten. Nu gräver de inte bara upp gator, utan har börjat med trapporna också. Svårt att gå, det sprutade vatten och dammade. En stor lastbil stod mitt över på gatan, så jag fick gå runt. Jag förundrade mig över hur han lyckats ställa sig rakt över med tanke på den lutning som gatan nedanför har. Det är nog 35 graders lutning. Föraren satt i bilen och väntade. Hur han skall kunna vända och åka ner samma väg är en annan fråga. Kom ner till stan och det var redan varmt. Tog ut pengar, gick och köpte Karelia Menthos och gick runt ett tag. Tills det inte var kul längre. Alla butiker utom banker och livsmedel, bagerier mm. hade inte öppnat än.  Tog taxi upp till huset av en chaffis som körde riktigt fort och utan fungerande säkerhetsbälten i baksätet. Nåväl. Det gick bra.

Men, om det blir tvärbroms är det svårt att veta vad som skulle hända.

Åt frukost och pratade lite med Robert och Magnus om upplevelser och om verklighet/overklighet. När jag sen skulle in och skriva hettade det ordentligt i kinderna. Det kändes obehagligt. Jag tvättade håret, men det hjälpte inte. Jag åt vindruvor, åt två smörgåsar med Feta och en godisbit efteråt, samt massor av vatten. Tog fläkten från rum 1 som står tomt, satt på den och dörren på vid gavel, stängde igenom fönsterluckorna, men lät fönstret var uppe, så det blev riktigt drag.

Då började jag känna mig bättre!

Istället för att sätta mig och jobba, gick jag ut till Kenneth och satt och pratade en stund. Rummet var fullt av besökare och de kom ut efter en stund och tog fotografier på utsikten och trädgården.

Det har känts hutlöst varmt idag! Trettiofem grader stod det på termometern. Nu kl. 15 är det bara 30 grader. Det fläktar och är lite molnigt.

 

Vi väntar på åskan …

DSCN5077… men den kommer aldrig. Vi känner att den är i närheten; ser blixtar ibland och lite muller. Idag finns ännu en gång varning om åska, men än har den inte kommit. Åskvärme! I Naussa var det riktigt åskväder för ett par dagar sen – med hagel stora som snöbollar – Hagelstorm.

Var nere på stora torget och Odos Omonias för att köpa en present på Hondos center. När jag kom ner på torget var det så tryckande att jag efter att ha köpt några paket cigaretter tog en taxi hem igen. Skall gå ner klockan åtta i morgon. Då är det fortfarande ganska svalt. På tal om cigaretter har jag i några veckor rökt cigaretter som jag var övertygad om var Menthos, men som jag idag insåg att de inte varit. Tyckt hela tiden att det varit en dålig mentholsmak. Haha … om man är övertygad om något, undersöker man inte om det är något fel.

Sen jag kom hem har jag talat en hel del med de övriga gästerna. Köpte också en melon som var så tung att jag höll på att tippa framlänges när jag skulle bära in den. De åker omkring försäljare av meloner och andra frukter och grönsaker på små lastbilar.

Och så har jag gått upp ett halvt kilo! Magnus och Robert kom på hur vågen fungerade (det har stått Err i flera veckor). Är glad för att jag inte gått ner iaf.

Myran, tiden och livet i sig självt …

DSCN5018Man talar ofta om att komma in en andra andning. Men jag har upptäckt att det måste finns en tredje andning och att det är den som jag har kommit in i nu. Är mer avslappnad än tidigare, känner mig mer tillfreds och fridfull med att vara helt för mig själv. Det är som om jag tar in allt på ett helt annat sätt.  Det behövs inget mer än det jag har och upplever just nu! Och möjligen är det jag känner Frid. Kanske det händer när man är på ett ställe under så pass lång tid att det är de små sakerna som börjar betyda något. T.ex. när jag räddade en myra igår. Det kändes så otroligt stort att se den hämta sig från kylan i kylskåpet. Nästan som en andlig upplevelse. Är det inte märkligt? Vem bryr sig egentligen om att se om det går att rädda den? Tänker vi ens på att undersöka saken. Eller uppfattar vi bara myran som död och kastar den i soppåsen. Själv har jag troligen gjort det ett antal gånger. Vi har inte tiden? Och det är väl just att vi inte har tiden att upptäcka de små och det lilla, som är min poäng. När vi har tid, ja, då fokuserar vi på andra saker – det vi har här-och-nu!

Men istället för att bejaka en sådan känsla hos någon annan eller oss själva säger vi – Skaffa dig ett liv! Utan att vi förstår att det kanske är just det som är livet men att vi lever i en tid då vi lever långt ifrån livet i sig självt. Kanske det vi kallar för liv bara är en schimär. En illusion som vi tvingas leva inom för att kunna överleva. För vem kan överleva med att rädda en myra. Hur stort det än kan kännas när man ens kommer på tanken att göra det.

En del kanske tänker: Monika har varit för länge i Kavalla och i huset på höjden med den fantastiska utsikten och den välordnade trädgården. En oas i vilken man hämtar ny energi.

Ja, kanske det!

Nu tror jag emellertid att det vi kan se som fantastiskt när det väl upptäcks, till slut blir tristess. För oss människor räcker det nog inte med det lilla. Vi behöver utmaningar och leva i den stora världen också. Frågan är väl för var och en vilken den lilla och stora världen innehåller. Kanske finns det någonting vi har möjlighet att bestämma själva.

Men, det är mycket svårt att komma på tanken att rädda en mygga! Och må bra av att göra det, trots att samma mygga därefter sprutar in gift och skapar en olidlig klåda.

Det finns gränser!

 

 

Myr-räddare …

Har inte skrivit något alls idag, då inget speciellt har hänt. Om inte den stora händelsen i mitt vardagliga liv i Kavalla är att jag räddade en flygmyra från en långsam död i vår kyl. Den rörde lite på några ben och jag tyckte synd om den. Jag lyfte upp den i den ena vingen och la den på fönsterblecket och den började resa på sig och krypa sakta, men vinglig framåt. Piggnade till och flög iväg efter en stund.

🙂

För övrigt har huset fyllts av nya gäster, Kenneth och jag suttit och pratat någon timme, och huset har varit tomt ikväll på grund av att alla varit ute.

Och en liten bild från galleriet …

DSCN5081

 

Stolens placering är avslöjande!

Vaknar alltid rätt tidigt, men i morse var klockan halv sju. Jag hade sovit sen kl. 21 tidigare på kvällen och var någorlunda utvilad. Det mest underligaste saker kommer fram när man är här. När jag satt och åt min frukost lade jag märke till hur stolarna stod i relation till borden. Det gick att göra sig en bild av vad som har pågått kvällen innan bara av att titta på hur stolarna är placerade. Om man är observant eller bara löjligt intresserad som jag är av spåren efter människors interaktion med varandra eller vilka de kan tänkas vara, kan man dagen efter utgå från stolarnas placering för att få en bild. Man behöver inte beakta några etiska riktlinjer eller observera individerna. Det räcker med stolarna 🙂 Sen kan man ta reda på vilka som satt utanför den stora gruppen och varför. Om man är intresserad, förstås!

Det här är ingen ny upptäckt! MEN, kontentan är att vi avslöjar mer än vi kanske är medvetna om. Det kanske alla bör tänka på som lämnar seminariesalarna till nästa lärare (en liten pekpinne 😉 )

Här är två stycken som troligen suttit och tittat på solnedgången eller på månen/stjärnhimlen.

Här är två stycken som troligen suttit och tittat på solnedgången eller på månen/stjärnhimlen.

 

Runt det här bordet är många samlade. Diskuterat eller bara tagit del av varandras berättelser om vilka de är. Allt beroende om de nyligen mötts eller är lite mer än bekanta

Runt det här bordet är många samlade. Diskuterat eller bara tagit del av varandras berättelser om vilka de är. Allt beroende om de nyligen mötts eller är lite mer än bekanta

Här skulle de ha kunnat suttit två som vill vara för sig själva, om vi bortser från tanken att det kanske inte satt någon alls där.

Här skulle de ha kunnat suttit två som vill vara för sig själva, om vi bortser från tanken att det kanske inte satt någon alls där 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här har vi rökaren som av hänsyn eller påbud, måste sitta för sig själv för att störa andra med sin rök ...

Här har vi rökaren som av hänsyn eller påbud, måste sitta för sig själv för att inte störa andra alltför mycket med sin rök …

 

Att komma nära … ljus- och färgupplevelse!

Är inte någon fotograf, men tycker om att dokumentera med kameran. Det bästa är ljuset som interagerar med omgivningen. Men det är inte alltid man får den effekt man önskar. I Kavalla skiftar det väldigt snabbt, så från att jag ser något från mitt fönster, tills jag fått med mig kameran, skor på fötterna och genom huset och ut, så kan det ha försvunnit. Men när jag hinner kan jag få en ganska bra bild. Sen sitter jag och redigerar för att få fram den bästa effekten och det som är närmast min egen upplevelse. Det lyckas inte alla gånger. Men ibland kan det komma nära. I nedanstående bild ville jag få ljusvågorna att synas bättre än vad som blev fallet. Men visst är bilden fin?!

DSCN5021

Klicka på bilden för stort format!

Skrivandet

DSCN5008Har mest jobbat idag. Satt några timmar och skrev. Men redan efter en halvtimme bestämde sig trädgårdsmästaren att först blåsa bort löv, sen klippa gräsmattan för att avsluta med att spika en lång stund. Men vi det laget hade jag CD-spelaren på, så jag vet inte när han slutade. Så kan det vara. Men sen blev det tyst. För övrigt har jag inte suttit vid datorn så mycket utan skrivit för hand, tänkt och kommit på vad som skall hända huvudpersonen och slutet. Jag gillar det inte. Hade tänkt mig ett helt annat händelseförlopp. Men med det tidigare förloppet går inte historien och slutet ihop. Har redan dödat en karaktär. Det gick inte att hålla den vid liv. Jag försökte, men kom ändå tillbaka till det. Min tanke var att det inte skulle bli ond bråd död eller hemska öden i den här boken, men det verkar som om historien kräver det. Annars blir den inte trovärdigt. Nåväl! Det är en sak när det handlar om en person som har funnits, en annan när det är en fiktiv person. Den skulle man ju annars kunna hålla vid liv så länge som möjligt. Vilket jag iofs gjorde.

Och så kom åskguden på besök, men än vet vi inte om det bara var en kort visit eller om ett återbesök är på gång. Precis när vi fått upp jalusin, upphörde åskan efter en riktigt hård smäll.

Så har jag fått en kotte av Magnus som skall påminna mig när jag går ut och röker att skrivandet väntar.

 

 

Social samvaro …

Muren som de arbetat med under vistelsen här

Muren som de arbetat med under vistelsen här

I gårkväll satt vi länge ute på nedre altanen och pratade bland annat om pedagogik, politik, Björklund och om en hel del annat. Det var Robert, Kenneth, Magnus och Thomas och jag. Kristina och Mats kom in längre in på kvällen. Vi bröt upp halv elva och skiljdes åt. Det var en varm, molnig kväll, med en del myggor och men inslag av svala briser från bergen. Det blir mörkt på kvällen utan elljus eller stearinljus. Till slut ser vi inte varandra, men det gör ingenting. Trevlig samvaro.

Satt sen någon timme och skrev, gick ut på altanen genom ett nersläckt hus och tyst hus. Gillar huset speciellt på natten och att gå barfota på golvet som är svalt och skönt. Det är så fridfullt och harmoniskt. Det finns en nackdel med huset – man vill inte lämna det, utan stanna för alltid. Jag var skeptisk mot en del som skrev i sina bloggar hur fantastiskt huset är och magisk platsen är. Men, de har helt rätt! Det måste upplevas på plats. Men det gäller även Kavala i sin helhet. Vilken stad och befolkning som bor här!

Jag är helt såld på Kavala 😉

Släckte ner kl. 24 och somnade på en gång.

Nu på morgonen satt Magnus ute på altanen då jag kom ut.  Senare satt jag med Robert, då Magnus gick. Vi pratade om normer och värderingar som råder i samhället och berättade lite om oss själva och vår bakgrund, våra föräldrar mm. Det var och är varmt på altanen. Det föranmälda regnet är ännu inte sikte.

Det har blivit många politiska diskussioner de senaste dagarna och kvällarna. Det är ju snart val.

Nu är klockan tjugo över elva, och hela dagen är kvar. Tänker sitta och jobba, om inte vattenläckeletarna inte kommer närmare.  Men nu har jag köpt nya batterier till CD-spelaren så jag kan stänga ljudet ute om det behövs. De gräver upp en gata fullständigt några kvarter från oss. Än så länge har vi vatten, men kanske även vi får en läcka.

Nu har (peppar peppar) internet fungerat perfekt några dagar. Muren är klar sen flera dagar. Den blev verkligen fin.

Men, det finns en värld utanför. Otäckt med de nedskjutna planet som betraktas som ett terrordåd. Jag visste inte att det gick att skjuta ner ett plan på den höjden, om det inte sker från andra flygplan. Men som jag förstår sköts de ner från marken med en missil. Otäckt är det!

 

Kavallas uppbyggnad – ett mysterium

DSCN4996I natt satt jag och skrev till över ett. Och gick upp klockan sju i morse. Det har inte blivit många timmars sömn. Ingen siesta heller och snart skall jag äta middag. Men vill sova en stund.

Idag kan man knappt tro att de två senaste dagarna var molniga, blåsiga, kyliga och åskiga. Klockan nio var det kylig på altanerna. På bara en timme blev det ett fantastiskt väder och nästan 32 grader i skuggan. Det svänger verkligen från en ytterlighet till en annan.

Kenneth och jag åt frukost tillsammans på mellanaltanen och gick sen ner till Supermarket. Handlade det vi behövde och gick sen till taxistationen och åkte upp till huset. Nu har de stängt av början på den vanliga vägen med en kon – dvs. rallybanan. Taxichaffisen blev inte glad, men vad skulle han göra. Gå ut och ta bort den. Knappast. Not Good, sa han. Troligen har de stängt av den för att de arbetar för fullt på en av vägbitarna. Vi fick åka runt, men så svängde han av och körde upp för verkligt BRANTA backar och stannade helt plötsligt då han skulle köra över en puckel och så fortsatte det. Vi kom fram dit vi skulle. Nu vet jag en väg till som jag kan gå nerför, men absolut inte uppför. Ännu en gång måste jag berömma taxichaffisarna i Kavalla. De är verkligen skickliga förare, vilket vi gärna framhöll.

Jag drack lite kaffe, åt små croissanter och pratade med Mats om pedagogik, och mycket annat. Sen var planen att arbeta, men efter ett antal sidor satte de igång ett jobb på andra sidan vägen. Jag passade på att äta istället. Grottade sen ner mig i husets och platsens historia. Jag får inte vissa delar gå ihop rent geografiskt. Stan har ju byggts ut otroligt sen 1936. Och på ett fotografi finns något som liknar en ravin i vilken det växer träd. Men var är det. Vi tror att det är där alla trappar och utförsbackar finns. Men ändå går det inte ihop. Det är svårt att urskilja ravinen för alla hus, som de byggt. De har ju utnyttjat varje fri yta. Hittar grekerna en triangulär yta, bygger de ett hus som är just triangulärt (för att hårdra det hela). Men hur har de lyckats med konststycket att bygga bort ravinen och var?

Jag får nog skriva i natt igen!

Klockan är 23 och allt är lugnt

Ingång från nedre altanen

Ingång från nedre altanen

Vinden mojnade och det blev helt lugnt vid 17-tiden idag. För första gången på några dagar kunde jag sitta och äta i lugn och ro. Och under kvällen satt vi alla på altanen och pratade, samt drack rosévin. En ny gäst från Lunds universitet som är stipendiat från författarförbundet kom idag och det bidrog till att vi satt kvar länge. Han har ett intressant område som gäller vatten. Och ju mer han berättade, desto mer upplevde jag hur spännande ämnet egentligen är.

För övrigt har det varit rätt lugnt i Kavalla idag. Lastbilarna som kör omkring för att sälja potatis och meloner mm. har inte kört omkring så mycket. Måsarna har hållit sig rätt lugna och katterna har varit ovanligt sams. Alla kanske är trötta efter gårdagens oväder. Själv sov jag två timmar under eftermiddagen. Välgörande men känner mig fortfarande ganska trött (sömnig). Det tar på krafterna, samt att lufttrycket påverkar. Nu under kvällen kan vi iaf se gatubelysningen på Thasos. Det ser ut som ett glittrande halsbandet på andra sidan havet.

Nu är det tyst i huset. Det är bara diskmaskinen som går! Och myggbetten som kliar.

 

Gudarna går samman

DSCN4979Vindguden har härjat en del de senaste dagarna och igår blåste det kyligt. Jag var låg under hela förmiddagen, trött och irriterad, men framför allt rastlös. Sov några timmar mitt på dagen. När jag ätit middag och satt och pratade med Robert och Magnus ute på altanen, tornar det plötsligt upp ett mörkt moln. Blåsten tilltog ordentligt, skräp från träden regnade över oss – åskan mullrade. Vi plockade in allting och sen brakade det loss, regnet öste ner, blåsten var hård och blixtarna avlöste varandra. Havet och Thassos försvann bakom en vit vägg. Vind-, regn- och åskguden gjorde gemensam sak. (Filmklipp finns på Facebook) Det blev en trevlig hemmakväll istället för oss som nu bor i huset, medan mörkret föll och blixtarna blev allt synligare. Internet slogs ut, gatubelysningen i hamnen slocknade och så vidare. Klockan var sju när det började och fortsatte till åtminstone kl. 01, men då på längre håll.

Idag har det varit mulet, med några undantag. Det har blåst, men nu går det att sitta på altanen. I morse satt jag och åt frukost med Olav och Anita som åkte härifrån idag och hem till Sverige. Klockan elva vinkade vi av dem och taxin for iväg till Kavalla flygplats. Senare kom Eleni och frågade om vi var intresserade av att åka till Philippi. Nu när vädret inte kommer vara så bra under resten av veckan tackade jag ja. Preliminärt blir det på fredag.

Det är ett bra skrivarväder. Vi får se om det blir en repris ikväll.

 

Gammalt och nytt, samt lite pråligt

Det är lätt att bli bortskämd med fint väder. Idag har det varit gråmulet hela förmiddagen, men nu kommer solen fram och ger ett disigt sken. Det blåser kallt på altanerna, så nu har jag för första gången ätit lunch på mitt rum. Så bortskämd har jag blivit att jag är lite grinig. Men efter lunchen känns det iaf bättre. Passar på att tvätta och att läsa igenom mitt manus en gång till. Får inte ro att fortsätta det jag påbörjade igår.

Igår gick Eva och jag ner till en plats som ligger när Tobaksarbetarnas torg, till Odos Omonia. Domkyrkan ligger precis där, som jag kan komma ihåg i vilket fall. Vi gick in i den. De grekiskortodoxa kyrkorna är med de protestantiska kyrkornas mått pråliga. Samtidigt är det fint och vackert. Tog några bilder.

I kyrkan rådde även gammalt och nytt, som är så vanligt inte bara i kyrkor, i Grekland.

011

Ny teknik och gamla budskap

013

…. gäller även här!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Även om alla förstår varför fläktarna står där, är de malplacerade. Och varför de har mikrofoner och högtalare är inte heller svårt att förstå. Fläktarna får folk att vara vakna och mikrofonerna får dem att inte missa ett enda ord. Omsorg blandat med vikten av religionens budskap. Men det finns en hel del i kyrkorna som man bara super in. Vackra bilder, målningar och lampkronor.

012

010

014

016

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi varit där gick vi neråt på Odos Omonias och gick in i klädaffärer mm. Sen gick vi och fikade och tog taxi hem.

 

 

 

 

Tobaksplantan

Tisdagen den 8 juli planterade Per och Malin tobaksplantan på framsidan av huset.

8 juli 2014

8 juli 2014

En vecka senare ser den ut på följande sätt

15 juli 2014

15 juli 2014

DSCN4994

15 juli 2014

DSCN4995

15 juli 2015

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den har helt klart vuxit på en vecka …. Klicka på bilderna för stort format.

 

 

 

Rörelseområdet ökar …

007Gick ner på stan med Eva på hennes sista dag i Kavalla till Odos Omonias, en större gata med många butiker och Domkyrkan. Vi gick in i den och tog en del fotografier. Vi gick en hel del och sen till ett café som ligger i en park, drack varm respektive kall Capuccino och pratade bort en del timmar. Dit kommer jag gå fler gånger. Tog sen taxi upp till huset. Tiden har gått fort idag.

Började jobba, men kom inte så långt. Pratade med några av de nya gästerna Robert och Magnus från Göteborgs universitet. Vinkade av Eva när hon tog taxin till Kavalla flygplats innan jag gjorde ordning middag. Efteråt kändes det lite märkligt att hon inte längre fanns i huset och vid något tillfälle hade jag glömt att hon rest. När jag senare återigen satt och pratade med killarna, började det blåsa riktigt ordentligt och nu är det riktiga körare.

Jag satt sen en stund i lä med Anita och Olav, men stannade bara till tio, då jag gick ner till mig. Är trött ikväll – det har blivit några riktigt sena kvällar och idag sov jag heller inte någonting under siestan.

Mitt rörelseområde i Kavalla ökar och jag upptäcker hela tiden nya platser då Eva har visat var de finns. Internet har legat ner, men har fungerat under kvällen!

Mer om allt detta i något av nästkommande inlägg.

Samma måne … där som här!

Här sitter vi och diskuterar och myser ....

Här sitter vi och diskuterar inrikespolitik utomlands….

Inte så förskräckligt långt härifrån pågår en konflikt i Gaza. Jag har inte följt med i rapporteringen, men som alltid blir jag bedrövad över att den aldrig kan lösas. Och det känns overkligt att vara så mycket närmare än vad vi är i Sverige.

Otydligt, men föremålen ger skuggor

Otydligt, men föremålen ger skuggor

 

 

Igår satt Eva, Olav, Anita och jag på taket, för att invänta mörkret och det starka månljuset. Vi diskuterade politik, inrikespolitik den största delen (och en del litteraturkritik och recensenter). Eftersom vi var överens om grunderna, men inte på vilket sätt vi skulle nå dit, blev diskussionen givande. Men vi satt länge medan månen flyttade sig på himlen. Det var en magisk kväll och vi kom inte därifrån förrän klockan var ett. Månen är så stark i Grekland att den ger skuggor på marken av föremål, människor mm. precis som i solsken. Detta skall tydligen inte kunna ske i Sverige.

Kl. 01.30

Kl. 01.30

Jag gick ner till nedre altanen och tog några fler bilder, och rökte en sista cigarett för kvällen. Egentligen ville jag inte gå in, utan sitta därute hela natten och invänta morgonen, i månljuset och titta upp på stjärnhimlen och på mångatan som flera nätter legat som en matta. I natt var den ännu bredare. Tyvärr får jag inte riktigt med detta på bild. Men tillräckligt bra. Och jag vill poängtera att min kamera inte är speciellt bra. Det är helt enkelt månen som lyser så starkt.

Magiskt

Magiskt

Men naturligtvis kunde jag inte sitta därute hela natten. Trots att jag varit på marknaden på morgonen och ner till stranden på eftermiddagen, kände jag mig inte trött. Är däremot desto tröttare idag, då jag inte kom i säng förrän halv tre, somnade nog inte förrän vid tre-tiden och vaknade klockan sju i morse.

Det finns vissa kvällar och nätter som är oförglömliga, trots att inte något stort händer. Det bara är själva månens ljus den här gången. Därför känns idag märkligt när det nu är samma måne i Gaza att den där får en helt annan betydelse än vad den får för oss här i Kavalla. Magin byts ut mot skräck!? Kanske var det molnigt. Vi kan alltid hoppas!

Fullmåne i Kavalla efter att mörkret fallit

Bild i repris ….!

 

 

 

Lördagsblogg

Var nog uppe före tuppen i morse (men jag vet inte när tuppar vaknar iofs). Gick ner till marknaden tio över åtta. Det var mycket folk, men ganska svalt i början. Efter någon halvtimme gick jag därifrån. Köpte lite i affären som jag behövde över helgen och tog en taxi tillbaka. Kom hem kl. 09.00.

Kanske man kan tycka att jag borde se mig omkring mer. Men, varför när det fantastiska finns runt knuten. Närmiljön är minst lika värdefull att utforska.  Eva och jag satt på taket i flera timmar i går och pratade om våra intryck av Kavalla. Här skulle man kunna bo, kände vi. Per sa innan han och Malin reste. Det känns som jag bor här och skall åka bort och inte hem till Sverige. Märkligt! När jag vaknade i morse och gick ut i korridoren med vetskap om att ingen annan sovit över där i natt, kändes det som om jag verkligen bor här. Det är livet här … som är det värdefulla.

Vi hade även ett roligt möte med dem som arbetar i närbutiken och i köttbutiken igår. Tänker inte återge det. I skrift tror jag inte alls att det kan uppfattas som roligt. Man måste nog ha varit med själv!

Här kommer några bilder på vägen när man kommit halvvägs ner till stan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Allvarligt talat …

Nu tänker jag bli allvarlig, utifrån min erfarenhet, upplevelse och tolkning om Grekland-krisen. Hittills har jag berättat om min grekiska vardag i Kavalla. Har kommit allt närmare staden, folket i allmänhet och speciellt vissa personer utanför svenska huset. Det går inte att bortse att utanför vår lilla oas är inte livet som det har varit i Grekland.  Vi försöker göra något – köpa grekisk producerade varor av alla de slag, i den mån det är möjligt. Vi gör något! Vad vi alla i t.ex. Sverige åtminstone kan göra är att verkligen försöka förstå innebörden för folket och då tänker jag främst på den grupp som redan före krisen hade det sämst ställt. Och inte tolka den utifrån vår egen ”värld” och tro på europeisk massmedia. Den grupp som t.ex. år 2004 inte tjänade mer än 500 euro i månaden, och med ett prisläge som i mångt och mycket är detsamma som i Sverige. Nu är det än mycket sämre.

DSCN4863

Hoppets färg!

I boken Skulden som jag håller på att läsa, beskrivs hur europeisk massmedia ger arbetarna skulden. Jag kan inte återge allt som står, men kommer återge något med nedanstående citat ur förordet. Detta för att jag har haft otaliga samtal med svenskar som menar att grekerna får väl dra åt svångremmen. Här handlar det inte om några hundralappar mer i A-kassa, eller höjda bensinpriser mm. eller små löneökningar (vår löner ökar iaf) även om vissa grupper i Sverige har farit illa sen år 2006. Det är illa, för i Sverige handlar det om ett skifte i fördelningspolitiken, inte för att pengar inte skulle finnas.

Föreställ dig att din lön en dag upphör att komma. Månaderna går. Chefen säger: fortsätt arbeta eller så blir du avskedad. Föreställ dig samtidigt att alla du känner får sina löner halverade eller blir arbetslösa. Att SVT och SR stängs ner över en natt och att de privata radiostationerna har ersatt de anställda med en spellista. Att DN, SvD, Sydsvenskan och Aftonbladet går i konkurs inom loppet av ett halvår. Att skärgården säljs ut till spekulanter. Att sjukvården skärs ner så mycket att du uppmanas att själva ta med sprutor och bandage till sjukhuset. Att du en dag ser din kompis mormor tigga utanför Ica. Och till råga på allt, medan du fortsätter att arbeta gratis, kallas du lat av en samlad europeisk press.

Statistik visar att grekerna arbetar mer än vad svenskarna och övriga Europa gör.

Jag skulle kunna återge så mycket mer, som visar vilket rävspel det har varit och att Grekland sitter i en som jag förstår det, rävsax. Men boken behöver läsas av alla för att inse att det enda som arbetarna i Grekland har skuld till, kan vara som kvinnan i närbutiken sa – är vilken regering de röstat fram. Grekland hade tidigare de lägsta självmordsstatistiken. Under senaste året har självmorden ökat med 40 procent.

Samtidigt lämnar runt 17 miljarder euro landet varje kvartal i form av räntor. osv. osv.

Trots allt detta, finns det ett hopp, som jag ser det. Grekernas mentalitet och förmåga att trots allt kunna se det humoristiska i att bli utmålade som lata, för att ta ett exempel. Men, det är en svart och förgiftad humor, enligt Ekman.

När Fotini kommer hem på kvällarna efter att ha arbetat tio timmar, slänger sig i sängen med skorna på och jag frågar om hon inte ska äta något, om vi ska gå ut, svarar hon att hon inte orkar: ”Ser du inte att jag är en lat grek?”

Självklart är det oroväckande när förhållandena i ett land försämras och att de som har det sämst drabbas. Det har hänt i Sverige. Men, det är inte vad det handlar om i Grekland. Det är så mycket värre och i en helt annan dimension. När krisen i Grekland kommer på tal, är det ofta massmedias bild som återges. Jag har slutat att försöka klargöra att så enkelt är det inte, för massmedias bild är starkare än mina ord. Vi skall fortsätta kämpa i Sverige för att inte försämra våra villkor. Men låt oss sluta tro att vi vet att lösningen för grekerna är att dra åt svångremmen och ta sitt ansvar. Min bild är:

De har ingen svångrem att dra åt, för den har vittrat sönder.

Avsked, cigarettletande samt besvärliga banker

DSCN4865Tidigt i morse åkte Per och Malin härifrån. Vi tog adjö av varandra i gårkväll. Idag åt jag den sista frukosten tillsammans med Stina och Olivia för den här gången och vinkade sen av dem när taxin kom kl. 10. Vi kanske ses igen nästa år eller så. Vem vet?!

Sen påbörjade vandringen ner till stan för att få tag i Karelia Slims Menthos. Den enda grekiska cigaretten som kan kompensera bristen på Ultra Blend Menthol. Svår att få tag i på många ställen. Jag gick till kiosken vid arkeologiska och på den plats marknaden är varje lördag. Hon hade fyra paket. Jag gick vidare till nästa som ligger där bussarna till Saloniki utgår från. I den ena kammade jag noll, men i den andra fanns det nio paket. Nu har jag så det räcker i femton dagar till.

Jag passade på att ta ut pengar. Försökte först i närliggande bank, men jag trodde det var fel på uttagsautomaten eller att jag inte förstod hur den fungerade. Bad om hjälp, men hon verkade inte heller förstå och hänvisade mig till en annan bank. Jag gick in i den, stod i kö. När jag kom fram fick jag beskedet att de inte tar emot bankkort med VISA från ett annat land. Jag försökte få reda på varför och om det gällde alla kort. Kassören verkade helt oförstående över att jag använt mitt Nordeakort i Grekland.

Nåväl!

Han lämnade kön och gick ut och hjälpte mig med uttaget i bankomaten. Den fungerade inte som hemma, där man först får upp hur mycket man vill ta ut. Här fick man gå igenom många steg, och sist kom antal summa. Jag fick ut mina 200 euro och sa – Där ser du att det är ett helt giltigt kort. Han såg fortfarande undrande ut. Han kanske hade glömt att vi alla är med i EU. 😉 Men jag har alltid haft problem på grekiska banker, liksom med grekiska säkerhetskontrollen – iaf i Aten. Vet inte varför? Kanske jag ser extra skum ut?!

Glad i hågen, gick jag till taxistationen och fick en taxi. Det verkar som om alla taxichaufförer, åtminstone dem jag har åkt med vet exakt var Souidiko Spite ligger, för idag räckte det med att säga Aimilianou deka tria för att han sa var det var. Kanske inte så konstigt – vi kommer och åker ju med våra bagage och åker taxi. Vissa av oss (läs: jag) åker alltid taxi från stan.

Träffade Anita och Juliana på altanen och vi satt en lång stund och pratade. Det började blåsa upp ordentligt. Till slut gick vi in, då vi var rädda för att få något i huvudet. Det är ganska molnigt idag och nu hänger ett megatungt moln över huset.  Vi får se om det blir åska eller regn eller bara blåser över oss! Ett riktigt störtregn skulle inte sitta helt fel. Om inte annat för dramatiken i det!

På alla platser jag varit i Grekland har det aldrig varit så svårt att hitta affärer mm. som säljer cigaretter som här i Kavalla. Med tanke på att Tobaksmonopolet hade en dominerande verksamhet här för ett antal decennier sen, är det kanske lite märkligt eller också inte. Det är i vilket fall svårt att hitta butikerna och kioskerna, även om de nu finns. Det kan ju också bero på geografin. Överhuvudtaget är Kavalla lite som en labyrint. Vissa gator man går in på blir det helt stopp och man får gå tillbaka. Men, det är också charmen med staden, iaf för oss som turistar eller bara är här några veckor eller månader.

Det är roligt att se många barn här. I närheten finns två skolor. Och idag gick jag förbi något som jag såg som förskoleverksamhet, precis när man svänger av till höger upp till närbutiken och apoteket. Under alla veckor jag sammanlagt varit i Aten har jag bara sett ett barn, förutom barnen på skolan jag 2007 hade utsikt över. Med tanke på hur mycket jag har gått i Aten, är det märkligt. Kanske det finns ett ”förbud” som jag tror London hade för ett antal år sen, att barn inte fick vistas i citykärnan, på grund av den dåliga luften och starka trafiken.  Eller också har jag bara varit ute vid andra tidpunkter. Vet inte om det är en viktig iakttagelse, men lite nyfiken på orsaken kan man ju vara.

Nåväl!

Tillbaka till arbetet, som legat nere igår och halva dagen idag. Måste komma igång igen!

Samvarodag!

Jobbade en del i förmiddags, men dagen har förflutit utan att jag gjort något särskilt, mer än umgåtts en del med folk här i huset. Fyra av dem åker hem i morgon, så då blir det lite extra samvaro.

Här kommer några bilder från mitt fönster. Det är ett underbart månsken inatt. Månen är full och ljuset lyser upp nästan hela havet.

DSCN4928 DSCN4930

Min grekiska vardag …

DSCN4917Idag har det varit helt och hållet en hemma- och arbetardag, förutom en snabb tur till närbutiken kl. halv sju. Det börjar bli vardag på allvar, men på ett bra sätt. Det har varit varmt idag också. Fram till klockan fyra var det skön värme, men därefter var det några timmar som var lite kvava. Men, nu är det skönt igen. Prognosen fram till 22 juli är samma väder som idag.

Vad jag gjort då? Läst igenom de nya sidorna, samt arbetat med tidigare korrekturläsning med att ändra i texten. Alltmer blir det klart vilka huvudpersonerna är. Allt börjar gå ihop. Nu är det sammanlagt 100 sidor text. Har lagt till en del i den text jag hade med mig. Förhoppningsvis får jag ihop femtio sidor till innan jag åker hem. Men, vi får se. Nu rullar det på, men det kan ta stopp. Nåväl, så är det.

Måsungen som föräldrarna har placerat i trädgården kan både äta och flyga, men kallar på dem hela tiden. Det är ett ljud som är ganska skärande och efter ett tag blir det lite irriterande, därför att det låter så ynkligt och det väcker en del moderskänslor. Men, även en måsunge växer upp. 😉 Skönt att få visshet om att den klarar sig här i livet. Snart kommer den sitta på ett av taket här i Kavalla och föda upp egna ungar. En ständig spiral …

Idag har jag köpt en flaska Retsina. Nästan alla som är här dricker Retsina och jag har aldrig druckit det. Vinet jag köpte för någon vecka sen är gott, men passar inte ihop med mat som är pepparstark – det bränner i halsen. Jag dricker därför mest grekisk öl – Mythos är min favorit, men även Alfa är gott. Överhuvudtaget går jag in för att köpa grekisk-producerade produkter, som jag nämnt tidigare. I går köpte jag ljuvligt goda gröna vindruvor från Kreta, stora och saftiga. Köpte makaroner igår, som jag åt idag, med fetaost, tomat och makedonisk olivolja. Det var gott det också. Egentligen har det ingen betydelse vad jag äter – ALLT är gott! 🙂

Men mest har jag tänkt på fortsättningen av mitt arbete idag. Det sysselsätter mig faktiskt hela tiden, vad jag än sysslar med. Då är det läge för att skriva in ändringarna, då kan man skriva och tänka samtidigt på annat, utom när man upptäcker att det finns en lucka. Och visst finns det luckor, men de fyller jag i senare!

 

Delvis tråkig kväll i Kavalla!

DSCN4861 (2)Ikväll var det faktiskt den kväll i Kavalla som jag upplevde som delvis tråkig. De flesta var ute och några bildade en egen samvaro.  Det var helt omöjligt att nå någon spontan samvaro, utan att det kändes konstlat eller som att ens förslag till samvaro kändes som orimliga krav.

Men det kan inte alltid var roligt 🙂

Inte ens i Kavallahuset!

Men den slutade trevligt, då Stina och Olivia kom hem sent och åt middag på altanen! Det var spontan samvaro!