Arkiv

Sista dagen i Grekland …

… för den här gången. Har mycket kvar att se och utforska, samt mer tid att vistas i den grekiska vardagen.

I morse efter frukost bestämde jag mig därför för att ta en taxi till arkeologiska museet som ligger nära Vita tornet. Och det hade tre olika utställningar. Den sista gick jag snabbt igenom då jag var ganska trött vid det laget. Men det är ett fint museum och jag har nu en hel del fina bilder, samt tre böcker som jag köpte i deras shop. Jag fick hjälp av en anställd att fånga en taxi på gatan, vilket var supersnällt. Det fanns ingen hållplats utanför som t.ex. vid Plateia Aristotelous. Förklaringen är att det är för stora gator. Åkte dit klockan kvart i tio och var hemma igen kvart över tolv. Det tog ett tag att gå igenom alla tre utställningarna. Det var tack och lov inga köer, som i mellandagarna.

Som vanligt är jag restriktiv med att visa bilder från museerna, då jag inte vet om det är tillåtet. Även om jag inte använder dessa i kommersiellt syfte. Här är några bilder från utsidan.

Konstig trötthet i förmiddags

Vaknade vid sjutiden och var trött. Inget ovanligt, men den här tröttheten försvann inte ens efter en supergod frukost i restaurangen idag. Den höll i sig och jag orkade ingenting. Tänkte besöka arkeologiska museet idag, men jag kände att det inte skulle gå. Helt plötsligt när jag lade mig och stirrade i taket och höll på att somna ännu en gång, vid tolvtiden, gick det upp ett ljus. Jag hade inte någon choklad och troligen druckit för lite vatten. Därför gick jag till supermarket och det kändes som jag inte kunde gå rakt. Köpte Triple-chokladen som är så god och en flaska vatten som jag nästan drack ur på en gång. Gick tillbaka, satt mig utanför hotellet – åt lite choklad, drack det sista ur flaskan. Gick upp och satt mig vid datorn. Mycket piggare! Sen dess har jag inte känt mig så trött på långa vägar. Har arbetat en hel del men gått ut då och då. Det är för varmt att ta en rök på balkongen efter klockan två.

Vid något tillfälle när det kom ett gäng i en bil som parkerade hände något konstigt. De var visst från Albanien, men är osäker för det var en vit lapp ovanför där det står GR eller SE (vad det nu står på våra bilar 🙂 ) Helt plötsligt när en av kvinnorna satt sig några stolar från mig och de övriga var på annat håll, kände jag en skakning i stolen och en sen en till. Jag blev spänd och rätt som det är lägger kvinnan av en rökare 🙂 och jag hoppade till. MEN, låtsades som ingenting. Sen kände jag efter igen, men samma sak hände inte. Kanske var det kvinnans rökare som var på gång och gick genom marken och upp i min stol. Haha!

Det är roligt att sitta utanför och studera människor genom solglasögon, som kommer och går förbi. Det ÄR så synd att jag inte kan ta bilder på dom. Men, det gör man ju bara inte och om man frågar, får man ju fotograferingsposen på bild. Vid ett annat tillfälle kom en man, som jag ser nästan varje gång och ville ha en slant. Han fick 2 euro, tackade så mycket och gick.

Jo, sen har en galen tupp hörts halva dagen och jag tror det är mannen med alla vita duvor som har den. Han bor i våningen under huset på taket. Han har en balkong runt halva huset.

Ja, nu är jag på slutet av boken. Skrivit sista raden, men är inte nöjd. Berättelsen är nog klar men, men …Jag ÄR INTE nöjd!

Övergående besvikelse …

Jag har träffat många människor under de här veckorna, från den avgående ambassadören i Turkiet och hans syster och son, till folk inom akademin, till de vanliga grekerna på olika platser. Det har varit otroligt givande. MEN, det finns en stor besvikelse och det är att jag aldrig fick kontakt med Paul Hansen trots fyra veckor i samma hus. Jag är stor beundrare av hans bilder, även om de är hemska och hans sommarprat var verkligen värt att lyssna på. Och därför känns det som en stor besvikelse, då jag såg fram emot hans vistelse. Men det blev aldrig något tillfälle till att sitta ner och samtala, trots att han och hans fru satt några meter ifrån mig någon gång varje dag på nedre terrassen. Vi kommer aldrig träffas mer och jag önskar honom lycka till i framtiden. Även om jag vet att han aldrig kommer läsa den här bloggen. Nog om det! Shit happens! Jag överlever. Det är några andra i huset, ofta författare och konstnärer som det har varit svårt att få tillfälle att samtala med. Medan andra är mer kontaktbara 🙂 . Allt beror på vad de håller på att arbeta med.

Framme i Saloniki

Trevlig pratstund på hotellet efter frukost med personalen, efter att jag berömde deras hotell. Ägaren talade grekiska och fort, så den andre fick översätta. Sen packade jag och tog en taxi till järnvägsstationen med en chaufför som började prata om bränderna i Sverige och om fotboll – AIK, vilket han gillade. Jag blev återigen överraskad och glad över att AIK verkade vara känt. Han sa att han och killarna känner till vad som händer. Mycket trevlig och pratsam ung grek.

När jag senare satt på tåget kommer en av dem som städar och frågade om jag steg på i Drama eller i Alexandroupolis. Sen frågade hon var jag kom ifrån, vilket jag inte förstod varför. Hon sa Eimai Ellenika och jag svarade Eimai Souidika. – BRA, sa hon. Då kan vi tala svenska. Jag tyckte du såg svensk ut.

Hon har bott i Sverige i 23 år (i Trångsund) och har nu flyttat tillbaka till Drama. Hennes son bor kvar i Stockholm. Vi pratade en lång stund, men sen var hon tvungen att arbeta igen. När det var en timme kvar av resan, då det kommit in en kvinna och ett barn som satt sig bakom mig i en nästan tom vagn, som var lite störande för mig, då jag hade fått ont i huvudet. Hon pratade med dom. Sen började vi prata igen och jag tog upp AIK. – Inte så konstigt sa hon. Min man frågar alltid vem som har störst chans att vinna AIK eller IFK Göteborg för att ta ett exempel. Varför? Jo, lagen finns på tipskupongen. Så de håller koll. Det är alltså inte alls förvånande. – Efter ytterligare en stund kom hon tillbaka. Och sa: Mannen som sitter längst bak kommer från Norsborg, så ni är grannar 🙂 .

Tåget kom till Saloniki halv två. Jag checkade ut mitt bagage och tog en taxi den korta vägen till Anatolia, med en taxichaufför som var pratsam även han.

Checkade in på hotellet och upptäckte att jag bara hade fem euro kvar och med dom kommer jag inte långt, om jag skall ta taxi till flygplatsen. Och har jag något val. Med mitt bagage kommer jag inte långt. Bankomaten skulle finnas rakt fram till trafikljusen, sen till vänster och sen på höger sida. Det var hett hett i solen – det stod still och det var så många övergångsställen, att jag hoppades att – Det inte är långt – stämde. För, först är det röd gubbe åt ett håll och då grön gubbe åt andra hållet. Det tar tid att komma över. Men, det var inte långt och snart såg jag Alfa Bank och vad händer – jo, de servar bankomaterna och det skall ta några minuter. Stod och väntade och till slut dök personal upp bakom fönstret och jag kunde ta ut mina pengar. Tack och lov var det i skuggan. Tillbaka fick jag sällskap av en av prästerna som faktiskt gick mot röd gubbe och till och med där det inte är något övergångsställe – undrar vad Gud säger om det?  🙂

Gick in i supermarket-kylan – hehe! Handlade kaffe och vatten. Har ju en hel del kvar efter vistelsen i Kavala av kex, kakor och bröd. När jag kom tillbaka till hotellet blev jag helt plötsligt urtrött. Balkongen badade i sol och jag gick ner och rökte en cigarett. Sen sov jag från kl. halv sex till för en stund sen.

Utsikten då!? Ja, jag bad om ett tyst rum och anade att jag skulle få ett som vätter mot parallellgatan. Men huset framför är sorgligt. Varför låter man ett hus förfalla så? I Saloniki finns många stora byggnader som är sorgliga. Och eftersom de är stora och moderna är de fula (det är företagshus), till skillnad mot små hus som förfaller som det finns en viss skönhet i förfallet. Men som är vanligt i de grekiska städerna blandas fult och skönt, men i Saloniki blir det tyvärr bara fult. Av det jag har sett i vilket fall. Det finns här många tomma hus, som ser ut att ha inhyst företag. Och det är ju sorgligt i sig, då det troligen är ett resultat av krisen. Bredvid finns det vissa som försöker göra det fint på balkongerna.

Närmar mig hemresan och jag börjar bli stressad och den grekiska lunken börjar ge vika 😦 .

 

 

Sju veckor i Grekland

Nu är det snart sju veckor som jag varit i Grekland. Det är en lång tid. Det har gått förvånansvärt fort, men samtidigt känns det som om det är evigheter sen jag landade på Salonikis flygplats den 22 juni (på självaste midsommarafton) och åkte taxi till Anatolia och sen tåg till Drama efter helgen.

Det har varit den bästa och den sämsta vistelsen i Grekland, på grund av vissa återkommande inslag som endast har förekommit vid enstaka tillfällen under tidigare vistelser. Vad jag kommer ta upp nu är det bästa – höjdpunkterna! Jag har övervunnit en hel del, vilket jag gjorde redan i april/maj då jag reste runt från Aten, via Saloniki till Kavala och Drama. En stor del i detta är att jag blivit friskare (återhämtningen av aggressiv bältros och tillika aggressiv öroninfektion tog tid), men också insett att man skall ta tillvara på livet när man lever det. Inte sitta och vänta på att livet skall komma till en. För det gör oftast inte det. Och livet för mig är att resa, träffa människor, uppleva saker och ting. En annan sak som är viktig för mig är att känna samhörighet och det gör jag med grekerna. Och det är en djup samhörighet som inte går att förklara. Allt känns så rätt och riktigt. Sen kan jag bli besviken som när någon är taskig och irriterad, som när kassörskan idag, satt och tuggade tuggummi och såg allmänt uttråkad ut 🙂 – men det är inget som fastnar inom mig eller förstör känsla av samhörigheten. Den jag talar om, gäller i det stora sammanhanget. Trots att jag vet att bli accepterad i en grekisk gemenskap inte är enkel som utlänning. Men vad gör det, när det finns en gemenskap mellan människor utanför den mest privata sfären?

Oavsett allt jag känner till, finns en känsla av att jag bara MÅSTE åka hit. Det finns ingen förklaring – det är bara en stark känsla inom mig att utan Grekland så skulle det skapas en stor tomhet inom mig. Grekland fyller den djupaste känslan av något som inte går att förklara. Det ÄR en känsla, den är inte rationell – snarare irrationell.

Det finns dock en sorg och något jag måste övervinna. Att jag inte kan mer grekiska än jag kan. Även om den har förbättrats betydligt. Men, man lär sig grekiska här, inte i Sverige.

Höjdpunkterna då – ja, det är alla möten, samvaro med en del i huset, kontakter och boendet i olika områden i Kavala och naturligtvis THASOS.

Övernattning i Drama

Nu sitter jag på hotell Diamond City Living i Drama. I väntan på tåget i morgon till Saloniki. Det är ett rymligt rum med allt vad man kan behöva. Sköna sängar är det också. Har redan sovit någon timme.

Åkte med husets taxi som det anlitar. Och vi tog en sväng förbi Philippi och teatern. Han berättade en hel del om historien. Men vi talade även om bränderna i Sverige, om fotbollslag i Sverige och Atens AEK och Salonikis PAOK. Han är mycket intresserad av Sverige. Hoppas han åker dit någon gång. Det blev en trevlig resa. Det var dock svårt att hitta hotellet, så först frågade han en taxichaufför i Drama, men var tvungen att fråga en annan, efter att ha snurrat ett tag, som körde före oss. Och vi kom fram. Jag frågade sen om han skulle hitta ut från Drama. Hoppas det!

Utsikten är inte att klaga på, men någon havsutsikt är det inte. Jag känner mig inte instängd i alla fall. Det är luft mellan husen. Det är roligt att åka runt och bo i olika städer och på olika hotell. Kanske det är resa runt i Grekland jag skall göra nästa år med bara en ryggsäck. Thasos är ett måste och det var verkligen höjdpunkten, både då Rauni och jag reste tillsammans och de tre dagarna ensam i Limenas.

Drama är inte Kavala (ingen stad är det), men det är fjärde gången jag är här nu, varav två är vistelser och stan vinner i längden. MEN jag saknar havet och mycket annat. Det finns dock arkeologiskt museum även här.

Utsikten då?! Ja, värre har jag haft. 🙂 Det speciella är att de gamla husen är kvar även om de verkar vara fallfärdiga. Och ”höghuset” som verkar obebott, men klicka på bilden så ser ni antenner högst upp. Fast det betyder inte att folk bor där. Men många gånger blir jag förvånad över att folk bor i vissa hus. Men utansidan behöver inte motsvara insidan.

Allvar och kreativitet

Har inte ordnat alla foton än, men på Thasos finns också de som sover ute. Vet inte om det var någon som var hemlös, men den äldre mannen fick pengar av någon, så kanske. Han blev i vilket fall störd av en stor skåpbil som hade något aggregat på (för kylan troligen). Det tystnade till slut och han gick och la sig igen. Såg inte om han sa till. Vet inte hur de vågar sova ut – uttröttad eller trygg?

Försökte koppla av efter resan från Thasos igår, men det var en del jag behövde göra. Eftermiddagen piggnade jag till lite. En plats var tom i den hörna Rauni och jag satt och åt middag nästan varje kväll. 😦 Saknar våra samtal.

Lite samvaro på terrassen i går, med två av de nya gästerna. Alltid roligt att höra lite om vad folk gör och vad de vill i livet. Satt sen och arbetade en stund men tröttheten tog till slut över. Jag började läsa en bok i sängen, men bokstäverna flöt ihop och till slut somnade jag. Sov till kl. 6 i morse och var hungrig.

Jag har lite rolig humor, men när Thassos II kom till hamnen, såg det ut på detta viset. Det ena var att det stod en enda liten bil. Det andra att två bilar stod i vägen. Vad gör man då? Jo, man flyttar helt enkelt färjan lite åt ena hållet eller backar den. Och efter en hel del trixande löste de situationen.

DSCN1591

 

 

Hem från Thasos

Vaknade kvart över fem i morse, gick ut en stund på balkongen och frös en aning. Märklig upplevelse när dagarna har haft upp till 32-33 grader som har känts som 36-37 mitt på dagen. Men det blir varmt snabbt, så när jag väntade på taxin till Skala Prinou kl. tjugo över nio frös jag inte längre. (Tog taxi eftersom KTEL hade en tur 6.30 och en 10.10. Och båten gick 10.30)  Samma taxichaufför som igår och jag samåkte med en grekiska. De pratade hela vägen – jag begrep inte ett dugg, men roligt var det. Och när jag gick ur taxin så blåste det utav bara xxxx. Hur skall nu detta gå, tänkte jag. Men båten såg inte ut att gunga. Köpte biljett och gick på. Väntade och var lite orolig, för hur det skulle bli längre ut. Till slut kom vi iväg och visst kändes det, och snedsteg var inte ovanliga. MEN, det var inget – Sen när vi var halvvägs till Kavala blev det lugnt. Jag satt dock i solen i en timme och en kvart, så jag blev ganska trött. Det blåste hela tiden. Börjar få lite smak för sjön faktiskt. Inte bara att se ut över havet utan faktiskt befinna mig på det. Iaf på ett innanhav på sommaren 🙂 ). Båten lade till kvart i tolv och tio över tolv stack jag nyckeln i låset, efter samåkning. Då jag hade vinkat och taxin stannade för några unga kvinnor. Men jag ropade … så det var inga problem.

Skönt att komma hem igen, men det var inte någon känsla ”Åh, vad skööönt det är att komma hem?” Det visar väl att jag hade det bra på Thasos. Kavala får akta sig, så hon inte åker ner på andra plats 🙂 .

På väg ut från Thasos hamn!

Nya gäster har kommit till huset och jag gick och hälsade på dem i köket respektive på andra terrassen. Trevliga!

Nu måste jag upp och hänga tvätt.

Trimmers och flytt igen!

Hädanefter blir det hamnen på Thasos och Kavala där det inte finns några grönområden, som någon xxxxx får för sig att klippa eller använda trimmers på en fredag. (Vladimirs klippning en gång i veckan under en timme är ingenting i jämförelsen).  Det var vad som hände idag – jag hade ätit frukost och därefter gått ut och köpt vatten. Tog allt jag behövde på balkongen, öppnade datorn och dokumentet och skrev tre ord. Då startade en trimmer 15 meter från mig. Efter  45 minuter gick jag ut en runda i hopp om att han snart skulle sluta. Då gick jag och kollade och det såg inte ut att vara så mycket kvar. MEN, ack vad jag bedrog mig. Han slutade klockan 13. Tre timmar tog det. Då tog jag mitt pick och pack och gick ner för att checka ut. Hade fått ett rum på Timoleon i hamnen. Insåg att det är där jag mår bäst. Människor, barn, fåglar, katter, trafiken mm. gör mig ingenting. Jag vill ha människor omkring, men vrålande maskiner och trimmers … står jag inte ut med. Då lämnar jag.

MEN, ett starkt skäl till att jag bytte hotell var att jag bad managern att höra med fridstöraren hur lång tid han skulle hålla på, men det gick inte alls det. Han kunde inte gå och fråga för fridstöraren hade en annan nationalitet ???. När jag sa att om det skulle hålla på länge, så måste jag flytta. Han ryckte bara på axlarna som om han inte brydde sig överhuvudtaget och hänvisade mig till poolen, men där hördes den ju också. Det var ju åt samma håll. Men han menade att det inte gick. – Jag kan inte stoppa honom. – Men, jag vill BARA hör hur länge han kommer hålla på.

Oavsett, så verkade han inte tycka det var så viktigt om gäster stannar kvar eller inte. MEN, när han tog betalt verkade det ändå som han tog det på allvar och kanske tyckte att han kunde ha varit lite vänligare. Han kanske trodde jag bara hotade om det. Och sen sa han att jag skulle hyra en stuga i bergen och bara höra fåglarna. ??? Nej, sa jag. Och sa det jag skriver ovan ”Människor, barn, fåglar, katter, trafiken mm. gör mig ingenting. Jag vill ha människor omkring, men vrålande maskiner och trimmers … står jag inte ut med”.

Senare när jag checkade ut kom det fram att han hade bott i Sverige från 1973 till 1979. Det kom fram när han frågade var jag kom ifrån, trots att två unga män och jag talade om Sverige. Så vi började prata svenska. Det var kul att prata lite svenska, MEN det förändrar inte min syn på hans ohjälpsamhet och brist på förståelse. Inte heller att han ändrade märkbart attityd.

Så jag checkade in på Timoleon med den bästa havsutsikten, tjugo över ett. Kallvattnet är på höger sida och varmvattnet på vänster och fullt tryck. Precis som det skall vara! 🙂 . Duschen i morse var en upplevelse på Pegagus … orkar inte ens beskriva det. Nu har jag två dricksglas och ett kylskåp. Men ingen vattenkokare, men de finns en automat med allt man kan tänka sig i lobbyn. Cappucino t.ex. och hett vatten, så jag kan få min Espresso. Och gott är det också!

Jag kom till Thasos i förrgår och har redan avverkat tre hotell. I morgon åker jag hem till Kavala igen. Tänkte först ta kl. 16 båten, men jag tänkte – Nope, det här får inte förstöra vistelsen. OCH det var därför jag flyttade från Pegasus. Men de unga killarna var mycket hjälpsamma och jag tackade dem båda två. En av dom såg ledsen ut och menade att han inte hade möjlighet att göra något.

Men, jag förstår fortfarande INTE varför managern inte kunde fråga hur lång tid det skulle ta?

 

 

 

 

Eftermiddag i Limenas

När man åker till Thasos måste man räkna med att allt inte är som man förväntar sig. Tänker nu speciellt på hotell mm. Ni kommer väl ihåg Madam Olgas semesterlägenhet. Nåja! Igår var jag på supermarket, välförsedd på vatten, hela trappan upp till övervåning var full med vatten, men att få tag på en gaffel och ett glas? Det fanns bara knivar i plast, samt i rostfritt stål och skedar, men inga gafflar där heller. Glas att dricka ur och muggar. Glöm bort det! Varför glas, jo det fanns inga tandborstglas, men massor av tvål, schampo o.dyl. på det lilla tvättstället. Inte heller kaffemuggar.

Och när jag letade efter yoghurt full, alltså 10 procents fett och inte hittade någon och frågade en personal, kändes det som om jag pratade med någon ur twilight zone. Till slut frågade jag – du är väl från Grekland. – Javisst! – Ja, jag vill ha riktig yoghurt. – Ja, det är 100 % äkta grekisk yoghurt. – Ja men jag vill ha 10 procent fet yoghurt. Till slut hittade hon 8 procent. Jag får se om det smakar yoghurt. – Det är likadant som i Sverige – lågfett överallt, så mjölkprodukter inte längre smakar som de skall göra. Jag föredrar två- procentigt blaskig svensk yoghurt, men inte grekisk som ser ut att skära sig och konsistensen är hemsk.  Vi får se ikväll! Tur att de fortfarande serverar RIKTIG yoghurt på hotell och tavernor.

Där jag bor nu finns kaffemugg och tandborstglas som man inte vill dricka sin öl eller vin i. Jag köpte därför idag små plastglas som rymmer ungefär två stora munnar eller flera små. Kallvattnet strilar svagt medan man måste snabba sig på om det inte skall gå över i varmt när man för spaken till mitten. Men kallvattnet är åt vänster och varmvattnet till höger. Kul va?! Vet inte var den rörmokaren befann sig. För övrigt är boendet i Pegasus mycket bra och rummet är rent och fint och det finns ett kylskåp som räcker till ett helt kompani, för en riktig brakfest, med kalla öl och vin. I korridorerna är det så mörkt och på vissa ställen ett blått ljus, så det är svårt att se låset. Idag kände jag mig som min granne som kom hem full på morgonen och jag var tvungen att hjälpa honom att få in nyckeln. Värdeskåpet är väl från 1900-kallt, med nyckel, inte kod och så litet att en dator inte får plats. Knappt pass, pengar och kamera. Men det är fint och personalen är supertrevlig.

Med Thasos-mått är det superior och man betalar mer än ett delux-rum i Kavala eller Saloniki. Men det är ju en turistÖ. Men det är rent och fint. Hur många gånger har jag skrivit det nu?

Och vad vill säga nu med allt detta är att man måste vara öppen, anpassa sig och se det humoristiska i det!

Jag fick inte pool-utsikt vilket jag hade inbillat mig, men nu har jag havsutsikt (om jag ställer mig upp och kikar åt bergen på andra sidan havet, kan jag se en strimma) och skugga hela dagen, vilket i nuläget känns bra, för det är över 32 grader. Det är så nära hamnen att jag kan så toppen på fartyget som ligger där. Gick och handlade på supermarket där jag var igår, men hittade inte från Pegasus. Hem använde jag GPS och gick på små trånga och trevliga gator tillbaka. Allt ligger i närheten, men det är ändå lätt att tappa bort sig när man kommer ner till turistgatorna och jag lovar det är det verkligen. Helt olik Kavala där de inte har ändrat på sitt sätt att leva, bara för att det kommer turister. Men för Thasos är det en livsnödvändighet och tror nog att fler från Kavala får jobb under sommaren.

Det är fint i Limenas, vattnet är klart och folket är vänliga. I hamnen trivs jag bäst, men nu känns det skönt att bo lite avsides. Sov några timmar på eftermiddagen i en skön säng med ACn på. Man blir trött av den tryckande värmen som är nu. Det kändes som rena himmelriket.

Klicka på bilderna!