Arkiv

Hemresan från Kavala via Köpenhamn del 1 och 2

Foto: Petra Lundberg Bouquelon

Foto: Petra Lundberg Bouquelon

Var i huset till kl. halv tre då Savvas kom och hämtade mig för att köra ner till bussterminalen. Före det var jag och tog adjö av Gregoris och Omorphi. Hon gav mig en stor kram. Sen packade jag ner det sista. Satt i lugn och ro på terassen, ibland ensam och ibland med de gäster som var kvar. Stella kom och tog adjö. Det blev sen ett stort kramkalas.

Så var jag då nere utanför bussterminalen och Savvas tog adjö och gick. Då kändes det tungt ett tag för jag insåg att nu är jag faktiskt på väg därifrån. Bussen kom i tid, men det var supervarmt på min plats och jag bad en bön till gudarna om att bussen inte skulle bli full och någon ville sitta bredvid mig. Men, jag hade tur och förstod efter ett tag varför. Vi åkte den mesta tiden på den gamla vägen till Saloniki. Vacker, men en del stopp och kurvig och fort gick det. Taxichauffören rökte ibland och lyssnade på musik. Trevlig stämning trots allt och det är förvånande att upplevelsen är att det faktiskt går fort till Saloniki – det är ju uppemot 18 mil.

Saloniki var en ugn och jag behövde en toalett på en gång. Fick hjälp av en städare som låste upp toaletten för handikappade för ner till den övriga toaletten var det trappor. Det var några som gjorde en ansats till att hjälpa mig, men hon hann före. Sen stod hon och väntade utanför tills jag var klar. Sen var det nära till taxi – men jag gick låångsamt i hettan. Taxichauffören var lite knepig då han helt plötslig vid ett rött lyse, pekade på mobiltelefonen och sa Min fru engelsk, jag inte engelsk. Förstår du?. Vet fortfarande inte varför denna upplysning. Kanske han väntade på samtal?  Och fort körde han också. Nu har jag åkte fyra olika vägar i Saloniki till och från flygplatsen/bussterminalen. Den här gången en stor väg och uppe på en höjd syntes hela Saloniki ligga därnere och havet utanför. Sagolikt vackert! Kameran i bagageutrymmet :-(. Vi var framme och över dricksen han fick, blev han jätteglad. Vilket inte är ovanligt.

Allt gick bra på flygplatsen. Jag var först i kön till SAS plus och kunde sen gå genom säkerhetskontrollen och till launchen. Orkade inte handla taxfree. När jag var klar gick jag på toaletten och blev inlåst. Förstod inte hur handtaget fungerade, så jag bultade som en besatt. Det var ju bara tjugo minuter kvar till boarding och jag behövde köpa vatten. Men bultande hördes och en personal kom och hjälpte mig. PUH!

När jag väntade vid gate 13 (allt ligger längst bort) höll jag på att somna av trötthet. Snart fick vi gå på planet och på 1E kom en ung kille som bor i Malmö. Ja, du är från Sverige (för nästan alla var danskar). Ja, men har grekiska föräldrar! Undrade bara, sa jag. Eftersom de flesta är danskar på planet. Sen satt vi och pratade en stund. Starten gick bra och allt var lugn. Därefter kom hans bror och satt sig mellan oss. Jag lyssnade på musik när jag inte pratade med honom och sen var vi snart över Malmö och på väg ner på Kastrup.

SEN startade eländet.

Det hade kunnat undvikas om jag inte litat så mycket på SAS kundtjänst att jag inte vände på bagagelappen. Stod i två timmar och väntade på mitt bagage. Anledningen var att det var försenat 50 minuter för alla. Till slut fick jag hjälp av en man som sa att mitt bagage gick vidare till Stockholm. Tackade honom och klockan var då ett och vi landade 23.00. Fick tag på en taxi som körde på småvägar till hotellet. Jag blev orolig för att han förstått mig fel. Men han lugnade ner mig, men sa att han kunde släppa av mig. Han blev nog lite irriterad. Kom till hotellet och fick ett rum, en kopp te – och en torr brödbit. Det gick inte att sova. På TV gick Juvelen i Kronan och någon deckare.

Öppnade ögonen. Det var ljust. Tittade på mobilen – kl. 05.50. Transferbussen skulle gå 06.00. Ringde ner till receptionen. Bussen var full i vilket fall. Satsade på 06.30, men kom på att jag skulle igenom säkerhetskontrollen och att jag fick gå längst bort (vilket också blev så). En snabbdusch, en torr brödskiva och kallt te. Inget ombyte, ingen tandborste – ingenting med mig. Allt i bagaget på planet. Jag gick ner tio över sex för att ta en taxi, men då var det en till som inte kommit med, så han skulle komma tillbaka och hämta oss två. På flygplatsen halv sju och genom säkerhetskontrollen på nolltid, så 06.39 var jag inne och fick gå en lång sträcka. Fem minuter före boarding var jag vid gate B9 (längst bort). Ibland har man tur, när man inte vaknar av tre väckningar, vara två av dem upprepas var tionde minut. Men det måste vara något i hjärnan som säger till eftersom uppvaknadet blir så tvärt. Hände en gång tidigare då jag missade ändringen till sommartiden.

Två stewards som var glada och pigga. Jag berättade att jag är lite flygrädd. – Är du lite flygrädd så är det ingen fara. Sen kom en och frågade vad jag var det för och han lugnade mig. Berättade om landningen i Saloniki och han sa att det inte var någon fara alls. Flygresan gick bra, åt en yoghurt och drack kaffe. Pratade med medpassageraren på 1A. Och vid nerflygningen till Arlanda tittade vi ut och när planet gjorde världens sväng tittade jag hela tiden och var inte rädd alls. Det var riktigt häftigt att se hur marken kom närmare. Två gånger hände det. Vi började prata med varandra. Han var från Köpenhamn och skulle besöka Stockholm över dagen. Klädd i snygg kostym och ögonen glittrade när han sa att landskapet var så vackert.

Sen startade eländet!

Jag gick från bagageband till bagageband. Tittade på tavlan. Bagaget från Kastrup skulle komma på band 6. Ingen var där och några väskor rullade runt. Jag gick till servicedisken och hon sa att det skulle komma på band 5. Men, sa jag. Ingen är ju där. Och det är olika information. Gick därifrån men hittade ingenting. Gick tillbaka och sa – NÅGON måste hjälpa mig. Var trött, hungrig, gråtfärdig. – Lugn, sa hon. Jag skall hjälpa dig. OK, vi skrev en rapport och så gick jag tillbaka till band 6 och på tio meters håll såg jag något som liknade min väska, vilket det var. LYCKA! Ett par hade samma problem – Och ingen att fråga, sa mannen. Bandet stannade, så kvinnan fick gå upp på bandet och hämta sin väska.

Transporten till flygplatsparkering hade väntat i tjugo minuter och snart kom vi dit. Men då hittade vi inte min bil först, men så såg jag något ljusblått. Det är som att man känner igen sina egna barn i ett myller. Den svek mig inte denna gång heller. Dammig och varm startade den på en gång. Körde sen till stora Väsby, Köpte en stor tetra med yoghurt Skogsbär och drack direkt ur den i bilen, och en kopp kaffe. Körde sen hemåt – ingen trafik. Men jag höll inte farten ordentligt – tecken på trötthet. Jag körde 100, 90, 70 osv. och så upp till 100 igen.

Hemma! Tog med mig det viktigaste och gick upp! Tittade lite på TV och bestämde mig för att sova en stund. Klockan var 12.30 och nästa gång jag öppnade ögonen var det mörkt och klockan var 21.30. Inget handlande idag. Lite makaroner med grekiska snacks och danskt vatten, och svenskt kaffe. Sen slumrade jag då och då efter att slötittat på två deckare, till kl. var halv fem. Då somnade jag!

Αντίο Sουηδική σπίτι και Καβάλα

Jag ser en man sitta på balkongen ovanför lägenheten som jag vill bo i. Och jag ser mig själv sitta där och se ut över Kavala. Ser mig själv sitta och skriva på balkongen ljumma, varma och heta kvällar. Ser mig själv ha möjlighet att lära känna en del folk och skapa mig en tillvaro. Den går allt djupare in i mitt innersta. I det som är jag!

Jag går omkring på nedre terassen och röker medan andra är på utebio. Huset är nästan tomt. Två av oss på övervåningen är kvar hemma, men på nedre våningen där det endast är jag och Eric som bor, är jag ensam.  Och jag känner ännu en gång hur jag älskar detta hus och Kavala. Det är mycket svårare att lämna allt bakom mig den här gången. Kommit närmare en del människor här ur den grekiska befolkningen och jag känner mig alltmer hemma. Det är en vänlig stad med vänliga människor. Men jag måste ta adjö även denna gång! I morgon påbörjar resan hem till Sverige, via Köpenhamn och en övernattning.

Gregoris sa när han fick veta att jag skulle åka hem. – Du kommer tillbaka om en månad! – Nej, svarade jag. I juni nästa år. – Nästa ÅR! I morgon skall jag säga adjö till hans fru.

Det känns vemodigt!

Men jag tar fram allt positivt i Sverige, men ändå känner jag vemod. Därför känns det bra att vara ensam den sista kvällen för den här gången och ta adjö av huset och Kavala. Bra att jag stannade tills resdagen och inte åkte till Saloniki.

Adjö Svenska huset och Kavala!

Sa ta poume!

DSCN5713

Dagarna går och snart är det hemresa

Tiden har gått fort, men samtidigt långsamt. Upplevelsen är att det var evigheter sen jag kom ner, samtidigt som jag tänker – Oj, är det snart dags att resa härifrån! Inte bara jag och utan fler andra får känslan av att åka bort, när de i själva verket åker hem. Huset och tillvaron här; den vardagliga, ger hemkänsla. Och det är väl det här huset och Kavala ger. Hemkänsla! Alla som jag har träffat under den här perioden som kommit efter mig, känner att de kom in i gemenskapen på en gång. Som om vi redan känner varandra. De två sällskap som kamperat ihop liknar inte något sen förra årets sex veckor. Det var många då som bara var här en vecka och projekten var olika. Den här gången är de flesta från den akademiska världen, men även fotografer och tecknare som har koppling till den eller till pressen. Det kanske skapar en särskild gemenskap.

Gäster kommer hit av olika anledningar. Vissa för att de söker lugnet och enskildheten. Andra för att träffa folk och få tips och en del för att få inspiration. Men kanske de flesta söker en kombination. Och det är möjligt, för här finns det inte några inofficiella regler eller normer att hålla i sig till. Inga bestämda frukost och middagstider. Samlingarna på taket på kvällarna har varit bonus, då alla har samlats där för att det råkat bli så. Igår somnade jag kl. halvtre och vaknade inte förrän halvtio och inte någon letade efter mig eller undrade var jag hade hållit hus. Jag fick sova i lugn och ro. Sen hade jag mycket svårt att somna. Låg och väntade på sömnen till kl. var ungefär tre, då jag tror att sömnen infann sig. Vaknade halv sju! Men känner mig utvilat trött idag. 🙂

Idag är vädret fint som igår. Locket över stan, fuktigheten och kvalmigheten har lämnat Kavala för den här gången. Igår var det iofs 31 grader på takterassen kl. 01.00. Men det är legio här under den här tiden på året (som jag förstår). Idag blåser det.

Skrivandet av romanen flyter på. Planerar skriva 35 sidor till på torsdag, då jag tar kl. 15-bussen via Peramos till Saloniki för vidare transport med taxi till flygplatsen.

DSCN5637 DSCN5639

Men regna åtminstone …

Det är inte min dag idag!

Det är ett konstigt väder i Kavala. Fuktigt och molnigt och det håller i sig. Molnen skingrade sig i förmiddags, men nu har det blivit likadant som det varit under flera dagar. Ett som jag kallar för icke-väder. Det händer ingenting. I bästa fall blåser det, men för det mesta blir det helt lugnt. Och om det blåser är det ljummet, kvalmigt och allmänt obehagligt, speciellt när det blir 36-39 grader ute . De utlovar regn, men det kommer inte en droppe! Jag får svårt att fokusera, och blir rastlös. Det verkar aldrig släppa! Den här typ av väder gör mig stressad. Jag skall inte klaga, men vilken typ av väder det är påverkar mig positivt eller negativt.

För övrigt vaknade jag kvart över fem av att åtta nya myggbett på ryggen kliade så jag var tvungen att gå ut och sätta mig på terassen och kyla av mig. Har nog skrivit det en gång förut, men den här vistelsen om jag redan nu (den är inte slut än) skall göra en utvärdering varit helt klart mycket bättre än den tidigare, trots vissa förtretligheter gällande obesvarad kärlek från elaka vampyrer som ser mig som en blodbank. De verkar fullständigt desperata. Försvinn! 🙂

Det har kommit två nya gäster idag, Karin och Lars. Vi fikade ihop och det var en trevlig stund.

Nu skall jag försöka samla ihop mig och sätta mig och skriva. Har lyckats få ihop 12 sidor i min historiska roman. Målet är att skriva 10 sidor om dagen fram till på torsdag. Vi får se om jag lyckas! 🙂

Mest för att pigga upp mig själv, publicerar jag en i mitt tycke fantastisk bild av Kavala tidigt i morse.

DSCN5626

Centrum idag (och lite från igår)

Halv nio gick Petra och jag ner till centrum. Vi stötte på en grekiska som bodde halvvägs ner i trappan från Odos Aimelianou. Hon talade tyska, frågade om vi var svenskar och berättade att hon bott i Malmö i tre år. Men sex år i Tyskland. Jag trodde hon var tyska, men språket var inte perfekt. Frågade om hon var grekiska – Nae, nae, alla … Vi gick vidare ner till genomfartsgatan och in i bokhandeln på väg till torget mellan KTEL och Odos Omonias. Där fann vi en hel del klädesbutiker. Jag hittade en klänning för 30 euro (nedsatt med mer än 50%, då den kostade 69 euro). Vet inte när jag skall ha den på mig, men kunde inte låta bli att köpa den. Vi gick sen in i några fler butiker innan vi gick tillbaka till Supermarket. Då hade det gått mer än två timmar. Vi tog taxi tillbaka efter tre timmar i centrum. Då hade det blivit bra mycket varmare. Åt lunch.

Jag sov sen från halv ett till klockan fyra. Har sen suttit på nedre terassen i någon timme, trots nästan 40 grader därute. Kyrkklockan har precis ringt och snart är det dags för middag. Nu har det mulnat på ordentligt (förklaring på höjning av temperaturen)

Igårkväll hade vi samling på taket ännu en gång. Trivsam samvaro. Hittills har dessa tre veckor i Kavala varit mycket bättre än förra året. Kanske för att vi har varit samma gäng (fast nu är det ett nytt gäng) och lärt känna varandra bättre. Det blir mer stabilitet när det är samma personer som man träffar varje dag. Fast idag vet jag inte var alla är.

Några bilder från gårdagskvällen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Avskedskväll, promenad på stan, jakt efter cigaretter och läsning

DSCN5558 (800x599)

                  Tittar på fullmånen

Igår kväll hade vi avskedskväll för Cornelia på taket, med Rosévin och ett vitt vin som heter Joker från Kavala. Om man dricker det med gröna vindruvor blir det inte lika sött och mycket gott.

I morse åt jag frukost med Cornelia och vinkade sen av henne. Två nya gäster hade kommit igår och vi satt och pratade med dem runt bordet en längre stund. Efter det gick jag och Kerstin ner till stan. Glömde bort tills vi gick ut genom porten att tvätten snart skulle var färdig. Nåväl, vi gick ner och tog vänster istället för trapporna ner mot kyrkan och gick en parallellgata bort mot ett torg. Vi skildes åt vid fiket i en liten park, där Eva och jag satt och fikade en gång.

Jag gick till supermarket och sen till kiosken i vilken jag köpte Karelia Slim Menthos. Han kom ihåg mig sen förra sommaren. 🙂 Köpte väl 20 paket av honom då och idag tio paket. Han är en av få som säljer just det märket. Kerstin hittade två paket som hon köpte till mig. Snällt av henne!

Tog sen taxi upp! Det var mycket trafik och parkerade bilar överallt. Men det verkade inte vara något på gång. Mycket varmt i taxin. Och till slut hemma igen, gick ut på terassen och där blåser det svalt idag. Otroligt skön dag. Tyvärr har de senaste dagarna varit sköna, men på kvällarna blir det fuktigt och åskluft. Igår såg vi att åskan gick bakom bergskammen.

När jag kommer ihåg att jag inte skall åka hem på torsdag utan torsdagen den 13 augusti med ett flyg till Köpenhamn och vidare upp till Stockholm, känns det otroligt bra. För den ombokning fick jag betala 364 kr extra. Men, planet landar på Kastrup 22.50 och flyget till Stockholm lyfter 07.20. Det blir hotell. Men det är helt okey. Jag hade en hel del beslutsångest, men till slut frågade jag mig själv – Räcker tre dagar till i Kavala. Nope! Då var det löst. Två veckor blev till slut fyra veckor. 🙂 Svårt att lämna detta ställe. Ju längre jag vistas här, desto mer trivs jag.

Nu har jag skrivit 12 sidor på artikeln (förutom 6 sidor som jag tagit bort) och kommer inte längre, så jag fortsätter med min historiska roman. Då den vilat ett år, läser jag först igenom den. Jag har den knepigast, men också den mest givande delen kvar att skriva nu. Kul skall det bli?

Ett tyst, men fridfullt Kavala

Det har varit en märklig dag. Klarare, friskare och tystare (förutom att Vladimir jobbade en del på förmiddagen). Men det märkliga är att måsarna har varit borta hela dagen. Skatorna har hörts då och då.

Vi gäster har umgåtts en hel del, vid lunch, kaffe och middag. Sovit siesta har jag också gjort någon timme, innan det var dags för en tur till närbutiken och Gregoris som försöker förstå vår engelska, men inte lyckas så bra. Det syns att det rör sig hela tiden i hans huvud och att det finns en vilja att förstå. Han är helt underbar!

Efter middagen gick jag upp på taket. Eric och Katarina kom upp en stund senare. Det var mörka moln över himlen. Men en stor röd måne lyckades komma fram till hälften. Fortfarande inga måsar, inga skator eller några svalor.

Jag lyckades ta en bild på månen, men det röda fastnade inte på fotot och inte heller hur stor den var. Satt sen en lång stund och kände friden. Det började blixtra på långt håll. Åskan kom och gick. Och NU regnar det. Jag gick ut på framsidan och rökte, ut i regnet. Gick till nedre terassen och ställde mig i regnet. Ett stilla regn! Ingen blåst och ingen åska.

Flyger hem om några dagar. Visst känns det helt okey, men jag är långt ifrån klar med Kavala. Har försökt hittat en öppning till att stanna en vecka till, men inte lyckats. Det finns inga direktflyg och alldeles får långa restider (dyrt dessutom). Skulle med lätthet stanna en månad till (om det fanns möjlighet). Det är något med Kavala (vad vet jag inte riktigt, men något är det). Tiden får utvisa hur långt det kommer att gå.

DSCN5550

Väderrapport och gamla hus!

Idag efter ovädret som svepte in över Kavala är vädret fullständigt underbart idag. Det är fortfarande 33-34 grader varmt, men vinden är frisk och fukten har försvunnit. Vi har suttit på altanen och pratat i omgångar fram till halv tre och inte en enda gång har någon pustat över värmen. Rummet är friskt och beboeligt 🙂 igen.

Igår, tidigt på förmiddagen gick Petra och jag ner till stan. När vi kom en bit ner på Odos Aimilianou stannade en kvinna sin bil och frågade om vi ville skjuts ner till stan. Vi tackade nej, då jag skulle visa Petra vägen ner. Men, det var ett verkligt fint erbjudande. Petra tog en hel del fotografier, som hon lagt ut på sin FB-sida, men jag vill visa några här. De visar att så här kan det också se ut i Kavala. Hus som står och förfaller. Vissa längre tillbaka än sen i början av krisen, helt klart. Och när man ser det, vill man gärna renovera upp dem, för stommen är ju fantastisk.

Senare på eftermiddag kom vinden in över altanen med en hög hastighet. En glasskiva fick en vindpust tag i och gick sönder, precis som förra året. Det fortsatte blåsa och det blev åska. Men ovädret var inte det värsta som jag varit med om här. Det regnade inte, det åskade men dundret hördes inte på nära håll. Så vi klarade oss. Det blev en myskväll i soffhörnan istället och djupa samtal.

Kavala1 Kavala2 Kavala3

Tidig morgon i Kavala

DSCN5479Det är surrealistiskt att vakna kl. 6.30 när det fortfarande är mörkt, göra i ordning frukost och sätta sig på altanen medan det ljusnar och det fortfarande står 31 grader på termometern och katterna stöter ihop i trädgården. Skriker och skjuter rygg. Sen blir det tyst till nästa möte. Sitter och funderar över, medan jag äter min marmeladsmörgås och dricker te, om myggen är vakna vid den här tiden. Sover de överhuvudtaget eller är de ständigt på jakt efter nya offer?

Nu har jag fått min fläkt. En ny och effektiv sådan även på den första hastigheten. Aldrig någonsin har det känts så skönt, förutom kanske när dörren till bussen öppnades i Saloniki och AC-kyla nådde oss, när vi stod trampade och väntade på chauffören. Om vi hade kunnat hade vi försökt komma igenom dörren innan han slutligen kom (så nära stod vi, redo att gå in och komma iväg. Det är inte bara trötta turister som lider av värmen, även väntande greker.

I närbutiken skojade jag om, när jag tog upp och vecklade upp en helt ny 10 euro-sedel, att det avslöjar att man är turist. Jo, sa Gregoris, men så skrattade han till sekunderna efteråt  – Fast nu kommer alla med nya sedlar!  Det var ett skratt med en viss underton. Under förmiddagen satt vi och pratade med Lia om skillnaderna mellan Sverige och Grekland. De flesta, berättade hon, tjänar ungefär 500 euro i månaden före skatt, och hyrorna ligger ungefär på 250 euro. Då tillkommer el mm. Om vi överför till svenska förhållanden skulle de flesta betala upp till 50% av lönen i hyra. Men, tillade hon. Det finns en del som inte betalar någon hyra, då de äger sin lägenhet eller hus. Jag skulle t.ex betala 15 000 i hyra. Hmm! Om man gör sådana jämförelser, även om de är grova, så inser man med övertydlighet att det är svårt att klara sig i Grekland. Iaf för dom som bara tjänar 500 euro. Minilönen är 480 euro (officiellt!!). Inte konstigt att folk bor ihop.

Mer om igår! Jag satt uppe på taket en timme och pratade med de nya gästerna. De är här för första gången och trots att de knappt varit här ett dygn, kändes det som mycket längre. I morgon har jag varit här i två veckor och har samma känsla. Åtta dagar kvar! Tiden har gått fort, men även långsamt. En tidsupplevelse som även den är surrealistisk.

Hett i Kavala

DSCN5480Det börjar bli riktigt hett i Kavala och längtan efter ett riktigt oväder tränger sig alltmer på. Mitt rum är nu så kvavt, varmt och instängt hur jag än gör (då solen ligger på hela eftermiddagen), så det troliga är att jag från och med i morgon (då mitt rum ändå skall städas) byter rum till ett som solen knappt tittar in under dagen. Sitter i ett angränsande rum (som jag fått låna över dagen) och känner mig fokuserad och inte lika varm, samt att det är fridfullare. Inget som distraherar. Vill jag se en utsikt kan jag gå ut på någon av altanerna. Utsikten från mitt nuvarande rum kan jag nu :-), även om jag aldrig blir mätt på den. Men behöver inte se den varje stund. Nu sitter jag alltså i ett jämförelsevis svalt rum och kan arbeta (skriva). Det känns bra. Ute på altanen är det 36 grader (det känns varmare), men inte lika fuktigt som igår (den värsta dagen hittills).

På kvällen i går satt Cornelia och jag på takterassen i några timmar. Det är så fantastiskt mysigt att sitta där och se Kavala från tre väderstreck (ja, jag tjatar, men det är så). Det är en enorm frihetskänsla. Och det påminner när jag satt på balkongen och hade utsikt över halva Aten ända ner till Pireaus i nio veckor år 2004 och sex veckor år 2007 (då såg dock inte solen stiga upp över Ymittos).

Det var en jordbävning nordväst om Mount Athos (4.1 eller 4.4R)  i förrgår kväll och i natt kl. 04.03 var den en Nordöst om Drama (3.4R)  och en 12.21 norr om Kavala (2.3R). Jorden rör på sig. Den första kändes av en del, av andra inte alls (inkl. mig). Vi får se hur det blir! Kanske det är så frekvent hela tiden!

καλό Σαββατοκύριακο

DSCN5429Upptäckte nu att jag inte skrev något alls i går. Det var en dag i umgängets tecken och en mycket bra helg. Jag var sällskapssjuk hela dagen och det passade bra, då många fler var det. Vi tog faktiskt helt ledigt. Satt flera timmar och pratade med Cornelia, sen med med Robert m.fl. Sov siesta någon timme och var bekymrad över det ”knott”-bett jag fått, som svullnade upp och som senare på kvällen bildade en blåsa med vätska i. I morse hade svullnaden och klådan lagt sig (tack för det), så nu väntar jag på att blåsan skall gå sönder eller torka bort. Skönt att kroppens system sköter sitt som den skall.

Kl. 20 gick Robert, Cornelia och jag upp på taket och drack öl, åt snacks, såg solen gå ner och pratade riktigt djupt om flera ämnen i tre timmar, medan mörkret föll och månen blev starkare. Golvet på taket var varmt och det var urskönt att sitta där. Den här takterassen vill jag frakta hem till Sverige! Förresten hela huset och vädret förstås.

Det kom upp några mörka moln och vi hoppades att det skulle bli lite oväder. Kul när något händer, var vi ense om. Ett som rensar upp och får ner temperaturen några grader. Lite regn skulle inte skada, lite då och då. 🙂 Prognosen för nästa vecka är sol varje dag (och även nästkommande) och temperaturer upp till 35 grader, men under vissa dagar kännas som 37-41 grader.

Tankar om fördomsfullhet

DSCN5366Hur ligger det till med fördomsfullheten hos människan rent generellt? Ämnet kom upp i korthet sent ikväll och jag funderar vidare. Det verkar som om vi har uppfattningen att det är vanligt, men är det verkligen så. Kan det inte snarare vara så att man idag inte räds för att ge uttryck för den, vilket innebär att så mycket har kommit att handla om att bekämpa den. Kanske för att vi i Sverige har sett oss själva som fördomsfria. Det är inte tu tal om att människor som kommer från andra länder får uppleva fördomar, liksom andra grupper i samhället som inte når upp till normen. Vi har alla fördomar. Enligt bla Gadamer som är en av företrädarna för hermeneutiken menar att en fördom är detsamma som förförståelse. Vi förstår före förståelsen och utan den skulle vi aldrig kunna lära oss någonting. Men har vi fördomar om samma sak?

Det kan faktiskt vara så att de som inte är speciellt fördomsfulla inte uppmärksammas. De som uttrycker sin egen, får större utrymme i debatten, inom politiken, mm., i bekantskapskretsen. Om någon man tidigare trott inte var det, helt plötsligt ger uttryck för det, kanske vi tänker – Vem mer? Något som får oss att uppleva att det är egentligen normen, dvs. att andra i själva verket är PK, men tycker likadant innerst inne. Kanske vi frågar oss om fler kommer lura oss. GW Persson anses ha uttryckt fördomar om Grekland och grekerna i sin krönika, vilket han försvarar med att alla tycker likadant. Men gör vi det?

Om vi själva blir föremål för fördomsfulla individer är det självklart att vi lägger större vikt vid det. Det gör ont att någon tror något om oss, som inte stämmer. Ont att behöva försvara sig och försöka tillrättalägga. Ett försvar som många gånger förnekas. Den eller det som inte gör oss något ont, berör inte. Den som möter oss som ett subjekt får oss att må bra och vi tar det till oss utan att ens reflektera varför. Tyvärr bryr vi oss mer om en som gör oss ont än tio som gör och vill oss gott.

Inom mitt yrkesområde är det sällan jag hör någon uttala sig fördomsfullt om eller mot andra människor (men det förekommer). Vill jag tro att de flesta i själva verket tycker och tänker eller säger något helt annat när ingen utomstående lyssnar? Nej! Förnekar eller rentav ljuger de som kämpar mot hets mot andra grupper? Varför skulle de göra det? Finns det någon anledningen att någon ens skull tänka tanken, om vi inte ständigt läste om människor som blir utsatta. Samtidigt måste vi bli informerade och läsa om att sådant händer. Hur skall vi annars kunna bekämpa något som vi inget vet något om?

Men, kanske vi skall tänka på ett gammalt ordspråk – Hälsan tiger still! Det finns ingen anledning för media, politiker, mm. att påtala fördomsfrihet. Den är ju inget problem, eller hur? Varför tala om det problemfria? Men kanske vi skulle börja att berätta för varandra om det mer än vad vi gör, istället för att fokusera på det problematiska (även om det är viktigt att inte sopa det under mattan).

Jag vill fortsätta tro att de flesta av oss inte är så fördomsfulla som det verkar numera!

Minus 8 grader sen i går!

DSCN5428

Skymning i Kavalla

Vaknade kvart över fem av att myggbetten kliade infernaliskt. Jag gick upp och åt frukost på altanen. Det var bara 27 grader och lite kyligt, men då frös jag inte. Men några timmar senare då det började blåsa och även nu. Skönt, men det är en märklig känsla att frysa när temperaturen är så hög som den ändå är. Men, själv är jag ju fortfarande varm, så det är inte konstigt rent sakligt sätt.

Lyckades (kanske på grund av den tidigare morgonen) filma två katter som möttes och sjöng för varandra (klippet finns på FB). Det verkar som om en del greker har påbörjat sin semester, det borras, det trimmas mm. (Inte hela dagarna, men lite då och då). Märkligt nog blir jag inte irriterad. Det är väl så när man trivs.

Nu skall jag återgå till Platon!

Glömska är mitt andranamn …

Naturligtvis glömde jag både salt och peppar, så jag var tvungen att gå till närbutiken. Där hamnade jag in en diskussion med några om hur mycket man får ta ut per dag och klumpsumma per vecka på en gång, nu när bankerna öppnade (de behöver inte stå i kö varje dag). Det var både på engelska och grekiska vi försökte komma fram till det. Olika bud! Det enda vi var riktigt klara över till en början, var 60 euro per dag. Men om man inte tar ut 60 euro idag, kan man ta ut 120 euro i morgon. Nåväl, tror vi lyckades klara ut det till slut.

Elisabeth kom från Thassos, så jag väntade tills hon var klar och vi gjorde sällskap hem.

Hyresgäst, myggbett och inköp i centrum

DSCN5369Så blev det då äntligen måndag och dags att gå ner och handla det som inte finns i närbutiken. Hade glömt hur jobbigt det är att gå nedåt i backarna (inte bara uppåt) när man inte har gått i dem på länge. Men, det jag kände var hur fantastiskt det är att känna sig hemma. Allt var sig likt, väja för bilar, kryssa bland bilar mm., nästan krocka med en fotgängare, skrämda katter och så det tråkiga igenkännbara – katter som letar mat i sopcontainers, som stirrar med orolig blick, som avslöjar att de är rädda för att inte få vara där.  Det nya är köerna till bankomaterna. För övrigt ser det ut som de flesta butiker finns kvar, iaf i centrum.

Kilade in på apoteket och köpte myggsalva för att hålla dom borta. Sen vidare till supermarket. Roligt att veta exakt var varorna är i butiken (allt är som för ett år sen), även om det kan vara rätt kul att utforska något nytt. Till taxistationen gick jag sen långsamt och verkligen njöt av att gå där igen.  När jag kom hem igen var Stella på besök och det blev ett kärt återseende.

I gårkväll fick jag Långben på besök, som redan hade somnat, när jag kom ner från takterassen. I morse var han kvar men på väg någonstans. Nu har han lämnat rummet, men han kommer kanske tillbaka. Vem vet?

På tal om myggbett, så har jag nu fått 22-23 stycken sen i fredags, av den lindrigare sorten, men jag ropade hej för tidigt, för i morse en lång stund före kl. 6, väcktes jag av att det kliade på armarna. Så jag kliade och det blev värre och det kändes som en myrstack ungefär. Men när jag vaknade igen hade det lugnat ner sig. De blir som alla vet värre när det är varmt.

På tal om värme så är det nu kl. 10 runt 30 grader, men det blåser en sval vind, som faktiskt får mig att frysa (men på ett mycket behagligt sätt). Idag blir det ganska tomt i huset – två av oss har åkt till Thassos och kommer tillbaka i morgon.

Nymåne och fågelliv

DSCN5380Förra året runt den här tiden var det supermåne. De här dagarna har det varit nymåne och jag satt och tittade ut över Kavalla stad och nymånen ovanför, uppe på takterassen vid skymningen. Där fläktade det skönt och var myggfritt. Anna kom efter en halvtimme och vi satt och pratade en stund. Båda höll vi med om att utsikten fick oss att bli filosofiska. Kavalla är speciellt och det märker man mest däruppe på taket. Inte så konstigt kanske då man ser hela stan i tre väderstreck.

När jag kom upp, gick en mås omkring och trampade på taket ovanför tvättstugan och på lite avstånd hördes en måsunges läten. Vi har en nere i trädgården precis som förra året. Den här hade tre lite nervösa skator runt omkring och efter sig. Det verkar som om det har flyttat in en skatfamilj i ett av träden. Det skrattas och pratas och bluddras mellan dom. En av dem drack vatten ur samma skål. 🙂 Måsungen är för stor för skatorna, så de nöjer sig med att visa att de finns. Denna  verkar lite fundersam över deras närvaro, snäll som den är.

Varmt idag!

Uppe med tuppen som vanligt i morse – det är tidigt (klockan är bara fem i Sverige). Idag har jag ätit både lunch och middag. Med den värmen som är nu med temperaturer runt 34-35 måste man äta mer lagad mat än vanligt. Vi har suttit ute på altanen mest hela dagen idag. Men efter kl. 15-16 och framåt är det omöjligt då den badar i sol. När vi är därute under tiden trängs vi på en liten skuggig yta. Det blir trevligt, men varmt efter ett tag. Tro mig när jag betonar – jag klagar inte. Det blir varmt, svettigt och jag blir trött, men i jämförelsen så finns det absolut ingenting att klaga över.

Myggen är besvärliga, men dom syns iaf, så en del av dom kommer man undan. Själva spåren efter sticken är långt ifrån så plågsamma som de knottbett de grekiska (och även de svenska) ger mig. De kliar, men det gör inte plågsamt ont, det vätskar sig inte och klådan är inte intensiv. Det går att avstå från att klia och tänka bort. Men, än är inte faran över. Det kan bli knott även detta år 😦 .

Skrev ut drygt tre sidor skriven text idag och kommer fortsätta skriva. Men har läst en del, samt tagit siesta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kvällsblogg

DSCN5360Fram till klockan tre var värmen behaglig, men troligen har jag fått för mycket varm luft och sol idag (trots att jag suttit i skuggan – förklara det den som kan!), för klockan halv fyra kände jag mig alldeles för varm och gungig. Det blev hett på en gång utan förvarning. Det löste jag genom att dricka massor av vatten och vila en stund med dörr och fönster öppna. Det var instängt i rummet på grund av att jag glömde stänga luckorna, så solen hade gassat en bra stund. Till slut kom en sval vind in genom rummet och känslan lättade. Jag gjorde i ordning mat och drack lite öl till, samt umgicks med Robert, Magnus och Anna.

Frustrationen över att jag inte kommit igång med min artikel har nu gått över. Helt plötsligt kom jag på hur muren mellan mig och ämnet skulle kunna överbryggas. Annan frustration efter ett långt läsår fick jag också ur mig idag, genom att ge uttryck för tankar som jag hållit inne med (eller snarare trängt undan av ren självbevarelsedrift)  i många år.

Känner mig rätt nöjd med att ha varit ute idag så länge idag, så nu tänker jag sitta och skriva en del på min första version av det som skall bli en färdigskriven artikel.

Andra morgonen i Kavalla!

Andra morgonen i Kavalla. Öppnade fönstret i mitt rum och i köket, samt altandörren, för att vädra ut nattens instängdhet. Gick ut redan kvart över sex och åt frukost på altanen, svalt och skönt. En lisa för en varm själ. Kyrkklockorna ringde kl 7, hunden ylade och sen ringde de för gudstjänst. Vädret är klart och solen lyser från en klarblå himmel. Det är himmelskt! Gick sen och handlade när folk började vakna (det är ju stängt i morgon söndag).

Vi satt sen på altanen och umgicks. Två av oss sitter i var sitt rum och arbetar och tre har gått ner för att ta dagens första dopp. Trädgårdsmästaren är här idag, och gör fint. Själv skall jag försöka komma igång mer än jag lyckades med mina tjugo rader i går.

Fyra av oss som kamperar ihop under två veckor framåt 

DSCN5358

Kristina, Robert, Magnus och Anna

Första morgonen i Kavalla

DSCN5351Sov till kl.7 och fick sju timmar sömn i mitt mörka rum mot gatan. Åt frukost, pratade med några gäster och gick och handlade. Vilade en stund innan jag bytte rum, så nu är jag installerad i samma rum som förra året. Mot trädgården och ljuset. Det blir lite varmare, men jag föredrar det före en känsla av utanför alla händelser. Är tröttare idag än igår, trots mina sju timmar, men det beror nog mycket på att jag börjar slappna av. Men resdagar är alltid jobbiga och till slut håller man sig uppe genom adrenalinet och viljan.

Allt är sig likt här i Kavalla och i husets trädgård, men det har vuxit rejält sen sist. Den lilla lunden som färdigställdes förra året har nu blivit en uteplats och blommor och växter har vuxit upp ordentligt. Skall nog sätta mig och äta frukost någon morgon. Idag kommer jag vara hemma hela dagen. Har det viktigaste i matväg. Handlar på måndag istället.

Sist men inte minst – en nytagen bild av tidig morgon i Kavalla stad!

DSCN5346

Stressig, het och händelserik resdag

Nu är jag i Kavalla sen kl. 17 grekisk tid (nu är hon nio. Känner mig rätt mör efter denna långa dag. Vaknade fem, fick veta att bussarna numera bara går varje halvtimme, så det blev stressigt. På flygplatsen stress som vanligt, men till slut satt jag på planet tillDSCN5344sammans med två till. Vi talade om Grekland förstås. Starten gick bra trots moln hela vägen upp, resan ner gick bra, men sen blev det inte tråkigt. Vi sjönk hisnande två-tre gånger, det slog lock för mina öron, så det blev helt tyst och ganska högt över havet gled planet långsamt som om det väntade. Locken för öronen släppte och ljudet hördes igen. Sen flög piloten ett helt varv och tillbaka (men då blundade jag). Sen började nedstigningen och den var inte rolig, det skumpade och planet svajade fram och tillbaka hela vägen ner. Mina grannar reagerade, men jag stängde av och fokuserade på att vi skulle komma ner. Själva landningen var inte heller så kul, men vi kom ner ordentligt, vilket jag i min avstängdhet fokuserade på att vi skulle göra. Det blåste rätt kraftigt förstod vi sen, när vi gick ut genom dörren och nerför trappan.

Bagaget kom snabbt och taxiresan gick också helt utan problem – rejält billigare än förra gången blev det också 21 mot 35 euro (den förra måste ha kört fel och trott att vi skulle till Kavalla, men inte ville tillstå det). Men det var hett, kvalmigt och fuktigt, samt instängt i den stora bussterminalen, med alla bussar som kom och åkte hela tiden. Och vad händer – bussen till Kavalla är 40 minuter försenad. Till slut gick jag in i förhallen, då det var lite svalare. Bussen kom till slut, chauffören stack iväg, kom tillbaka och öppnade dörren. Och en isande vind svepte över oss. Det var obeskrivligt skönt att komma in i kylan. Sen tog det 2 timmar och 30 minuters skön sval tid. Det var 36 grader, men kändes som över fyrti.

I Kavalla var det också hett, men helt annan hetta (torrare). Men det blev klibbigt iaf, efter ett tag, men inte som i Saloniki (då det kändes som om jag satt i en bastu). Satt en stund och pratade med Elisabet och sen med Robert. Gick och handlade, men glömde salt, öl och olivolja. Nu är det lugnt och tyst i huset. Alla andra är ute. Nyduschad och känner mig nöjd, måsarna är fortfarande vakna och låter utanför mitt fönster mot gatan (tillfälligt i natt – flyttar till trädgårdssidan i morgon). Och under tiden jag skrivit detta har det blivit mörkt.

Jag har tagit vid där jag slutade förra året – alt känns bekant. Men en aningens overklighetskänsla infinner sig – jag är faktiskt i Kavalla rent fysiskt och inte bara mentalt. Får inte glömma berätta att jag blev välkomnad i form av tre små myggbett.

Greklands öde?!

DSCN5055Fyra dagar kvar tills jag åker till Arlanda stad. Det börjar kännas pirrigt (har ju en släng av resfeber, om jag så bara skall åka till Mjölby 🙂 ) Den här gången känns det lite annorlunda, med tanke på krisen i Grekland. Har inte hört något från Kavala så det fungerar säkerligen där. Men, allt hänger på det beslut som kommer tas av Euro-gruppen idag och i morgon av de 28 medlemsländerna, även om det grekiska parlamentet nu röstat ja för förslaget.

I detta nu (kl. 15) träffas finansministrarna i Eurogruppen. Och inför det verkar det inte så optimistiskt.

– Många regeringar, inklusive min, är tveksamma till deras vilja att acceptera förlagen, säger Nederländernas biträdande finansminister Eric Wiebes på väg in till mötet.

Efter att igår ha talat med en riktig greklandkännare, är jag riktigt orolig just nu. Det sägs att Tsipras regering lurat, ljugit och att de nu har avslöjat sig. De säger en sak inför EU och en annan internt. Ovanståede citat vittnar om att viktiga långivare inte är säkra på trovärdigheten. Trots att en del är positiva, fortsätter Wiebes:

– Grekland har tagit ett steg framåt, men många regeringar, inklusive min, är tveksamma till deras vilja att implementera förslagen. Vi diskuterar ett förslag som de aggressivt avvisade för bara några veckor sedan, säger han på väg in till mötet.

Det är precis det min vän säger också. De kan komma med förslag, men kommer de att implementera dem. Litauen protesterar mot att ge grekerna mer pengar, med tanke på att deras pensionärer får mindre pengar än grekerna. Nu är dock genomsnittet 700 euro i månaden för skatt i Grekland.

Men i flera andra EU-länder är pensionerna ännu lägre än i Grekland, rapporterar The Guardian. I bland annat Slovakien och Lettland får en medelpensionär klara sig på under 500 euro, knappt 4 700 kronor, i månaden. I Litauen är den genomsnittliga pensionen bara drygt 2 200 kronor i månaden.

Vilken prisnivå som gäller i de andra länderna i jämförelse med Grekland framgår inte.

Det är bara att vänta!

Snart dags och en glad överraskning

cropped-dscn5077.jpgIdag är det tyst. Ingenting talas eller skrivs om Grekland. Lugnet före stormen! Förhoppningsvis löser det sig, men det har jag hoppas i ett par veckor nu.

Uppdatering: Men nu finns något nytt – Läget i Grekland har blivit värre – fast det var samma gammal skåpmat. Det var bara rubriken som var annorlunda.

Idag har jag börjat provpackat för att se vad jag måste ha med mig och vad som är totalt onödigt att gå omkring och släpa på. Har ju en del böcker och papper som jag måste ha med mig, för att kunna skriva min artikel. En res- och en kabinväska bör räcka men det blir att packa smart och sen sitta på locket för att få igen väskan. Klassiskt! 🙂

Fick ett mail från huset, igår från två av gästerna som var där samtidigt med mig förra året. Skall bli kul att återse dem och umgås lite, även om det bara blir då och då. Vi kommer ju vara rätt upptagna med våra projekt.

Semester

Odos Aimilianou

Odos Aimilianou

Min första semesterdag och nio dagar kvar tills jag åker ner till Kavalla, en dag på hotell nere i centrum och på fredag i Svenska huset fram till i slutet av juli. Kanske jag stannar längre om det finns möjlighet till det. Just nu vet jag inte vad som väntar, men är ändå fast besluten att resa ner. Men, det är ju inte krig i Grekland, inte heller har det skett någon statskupp. Det är väl de enda två händelser som skulle få mig att avstå från att resa ner. Men nu behöver Grekland mer än någonsin turismen.

Kavalla är ingen turistort utan en helt vanlig grekisk stad i norra Grekland, där man bor nära grekerna och lever i deras vardag, självklart utifrån helt andra förutsättningar. Men kanske det ger ett annat perspektiv på situationen där.

Kavalla – snart så!

DSCN5023Ett långt fullspäckat läsår som aldrig verkar ta slut och ett ovanligt dåligt väder, och att inte allt har gått så smidigt som det brukar, tär en aning på krafterna, men framför allt på tålamodet. Tar det aldrig slut! Men, så tänker jag i andra banor. Nu är det snart bara 19 dagar kvar innan jag ger mig iväg till Arlanda för att flyga ner till Saloniki och vidare till Kavalla. Det skall bli bättre väder här i Sverige, redan nästa vecka, sägs det. Hoppas det, så jag får användning för min balkong och få en svag solbränna innan jag kommer ner.

Idag har jag plockat fram mina, solvarma-länder-kläder, som jag skall stryka och senare packa ner i resväskan. Precis lagom till semestern har jag vunnit en strandkit och en kylväska. Kan vara användbart, fast jag inte är någon frekvent besökare av stränder. Syftet med resan är ju att skriva, men man kan få användning av det på annat sätt.

Lite problematiskt blir det nog, nu när läget är som det är i Grekland. Idag läste jag att folk inte har fått ut sina löner på grund av att statskassan är tom. Förra veckan tog folk ut sina sparpengar. Risken är stor att det inte är möjligt att ta ut några pengar. Det blir att ta med sig mer kontakter än vad jag räknade med från början. Tack och lov skall jag bara vara bort i två veckor, så det blir inte hela förmögenheten iaf. 🙂 Det är inte mycket man kan göra, men något strå drar jag till stacken eftersom jag åker ner och är med om att få igång ekonomin. Kanske det inte är ett helt strå, men kanske en tiondels strå. Men om alla skulle välja att resa till Grekland och skippa sina favorit-resemål, skulle det nog bli en hel del iaf på längre sikt. Nåväl, vi får hoppas att det blir ett bra beslut för grekerna i morgon lördag. Ett bankrutt Grekland är ju ingen höjdare precis. Läste att ett krav från EU var att sänka pensionerna för de fattigaste. Går det att sänka deras standard mer än vad som gjorts. För ett antal år sen tjänade en löntagare 500 euro i månaden. Det skall jämföras med att prisläget inte skiljde så mycket åt det vi har i Sverige. Nu, om de har jobbet kvar, får de hälften. Om de, som sagt, får någon lön alls.

Vi får se hur det blir!

Nu har jag räknat dom …

DSCN5165… dagarna tills jag åker till Kavalla igen – det är 73 dagar kvar. Trodde att jag skulle vara ganska mätt efter att ha varit borta i sju veckor i somras, varav sex veckor och tre dagar  i Kavalla. Fast jag visste redan när jag var där och ännu mer när jag kom hem, att livet inte skulle bli detsamma som innan och att jag skulle åka tillbaka. – Det är bra, säger min grekiska kollega. Och jag frågar honom vad det är för bra med det? Det är ju här i Sverige som jag lever och verkar. Men Grekland släpper inte taget, det är bara så och nu har det fått ett rejält tag som jag inte kommer ur alls. Två veckor denna gång. Jag måste ha tre veckors semester innan jag åker ner, för att kunna utnyttja tiden där till fullo.

Nu har jag semester nästa vecka då jag skall skriva på min C-uppsats om Platons tänkande. Behöver en vecka då jag inte behöver vara tillgänglig och kan fokusera på en sak. Uppsatsen ligger sen till grund för en vetenskaplig artikel som jag skall skriva i Kavalla. Den historiska romanen om livet under den grekiska antiken, är vilande.