Börjat få rutin

Nu börjar jag få in en viss rutin. Arbete på förmiddagen, och mer balkongliv på eftermiddagen.  Förmiddagssol och eftermiddagsskugga! Perfekt! När jag inte är ute och vandrar eller besöker svenska huset som jag planerar att göra i morgon. När det gäller arbetet i tjänsten är jag dock inte klar än. Har till på måndag på mig och så har jag semester och då bestämmer jag min egen tid på ett helt annat sätt. Ingen kan ställa några krav utom jag själv. Några deadline har jag, men på vägen dit är det ingen som bestämmer. Vilket de inte gör annars heller. Men är man på semester, telefon avstängd, frånvaromeddelande på mailen, ja då vet alla som ringer varför de inte får något svar eller kan få tag i mig. Då är det administrationen de vänder sig till.

Tyvärr startade inte min semester helt utan problem, då jag försökte få en dialog med en examinator, som hela tiden slog ifrån sig det jag ville få klarhet i. När vi handleder skall vi ha en dialog med examinatorn. I den gäller att kunna förmedla hur vi båda två ser på en uppsats, som jag ser det. Om den inte blir godkänd, får handledaren hjälpa studenterna att förstå vad de behöver göra. Men om det skall bli möjligt behöver dom och jag som handledare, få exempel på vilka bristerna är, inte en kortfattad beskrivning. Den tidigare forskningen är bristfällig och behöver utvecklas. En sådan öppnar upp för många tolkningsmöjligheter, efter hur varje person tolkar vad som är brister. Jag fick dock inget svar på detta, så jag får försöka lösa det ändå.

Tyvärr har det blivit så instrumentalistiskt att varje avsteg från mallar och bedömningsgrunder riskerar att förstöra uppsatser, som kanske behöver lite mer för att den skall hålla ihop. Ibland behövs det inte mer än några meningar, om de måste följa mallen. Risken är om man följer den som examinator är att man inte ser det kvalitativa. Ett exempel är att om studenterna använder en specifik lärteori, skall den kompletteras med teorier om lärande. Varför? Jo för att det står i bedömningskriterierna, som jag förstår det. Men som examinator, måste man ju också göra en egen bedömning utifrån den professionalism som man förväntas ha förvärvat. Detta innebär att kunna se utöver mallen och bedömningsgrunder som inte passar på exempelvis hermeneutiska eller fenomenografiska uppsatser. En teoretisk uppsats kan inte gå igenom, om den inte kompletteras med en observation eller intervju därför att det står i bedömningsgrunderna att det skall finnas med. Alltså finns det inte längre någon möjlighet att skriva en teoretisk uppsats.

Det här har spridit sig inom universitetsvärlden, vilket innebär att uppsatser och avhandlingar endast verkar ses vara examinationer och inte något mer utöver det. Mallifieringen har kommit för att stanna, som det verkar. Det finns i realiteten inget utrymme för avsteg, även om det sägs att mallen är en rekommendation. Det är svårt att finna något unikt. Trist utveckling, samt mer än så – vart tar det mästerliga, nytänkandet, det kreativa, vägen? Hur kan detta pressas in i en mall, och lyckas överleva? Min egen avhandling skulle slaktas totalt idag, då jag gick mina egna vägar med stöd hos Per-Johan Ödman. Men då fanns inga mallar eller bedömningsgrunder som skulle följas till punkt och pricka på samma sätt som det finns idag. Jag följde exempelvis inte att starta i den tidigare forskningen, utan jag startade i min läsning och tolkning av Platons dialoger. Sen förde jag in den tidigare forskningen, när det var relevant. Vad som gällde var de vetenskapliga kriterierna? Några bedömningsgrunder behövdes egentligen inte. Det gäller även idag att de egentligen inte behövs.

Men nu skall jag inte tänka mer på detta, utan fokusera på att bli klar med jobbet, och mjukstarta med mitt manus om Xenokrates. Jag har sju veckor framför mig, minus några dygn.

Nionde dagen i Grekland

Igår var det en lång dag. Idag har den gått fort. Gick till Zara och köpte några skjortklänningar i tunt tyg. Något som behövs nu. Även om det har blivit lite svalare framåt kvällen. En skön havsvind på balkongen. Efter Zara blev det kaffe, sen handlade jag på Supermarket. Satt sen och arbetade en del. På eftermiddagen bestämde jag mig för att leta upp en affär som säljer datorer. Och efter några förfrågningar gick jag till Public som även finns i Kavala. Det ligger norr om det stora torget som heter Plateia Eleftherias. Där finns även turistinformation.

Jag fann vad jag sökte, mus, musplatta, batterier, utökade USB-portar – fyra på rad. Fick nu veta att musen jag köpte i Saloniki har sin USB-sak inbyggd. – Det är bara att sätta i batterier, sa försäljaren. Vilket jag helt missat. Då kanske jag kommit på det hela. – Det är för att slippa hålla reda på den. Det är ju bra. På vägen tillbaka hittade jag till bankautomaten utanför Alpha Bank, som jag använt flera gånger.

I dag är det den nionde dagen i Grekland en timme före midnatt. Det känns som jag varit borta dubbelt så länge. För exakt en vecka sen satt jag på terrassen på Athena hotel i Nauplio. Fortfarande har jag sju veckor kvar.  Irländarna och jag talade om varför man alltid upplever resor och utlandsvistelse dubbelt så lång tid än hemma i vardagslunken. Vi kom fram till att på resor lever man i nuet. Vi talade även om varför man aldrig glömmer resorna (inte ens dem man vill glömma) och vi kom fram till att alla intryck är så starka att de fäst fast i minnet.

Igår kväll fotograferade jag ett stort fartyg (om man jämför med färjan till Thasos)

En halvtimme senare kom en riktig bjässe in i hamnen!

 

 

 

 

Kavala

Ligger lite efter i bloggskrivandet, så det blir en blogg till som publiceras idag.

Sov gott hela natten och vaknade till en ny dag. Sista frukosten på Anatolia hotels i Saloniki för den här gången. Tyvärr var det en annan gäst som satt i bordet bredvid som stirrade på mig när jag åt. Jag lät mig inte störas av det, men det är oförskämt. Han tröttnade till slut, då jag vägrade se på honom. Sen slog jag ihjäl några timmar på rummet, med att packa och att spela lite på datorn. Åkte till KTEL med den fjärde trevliga och pratsamma chauffören sen jag anlände i torsdagsnatt. En kvart kvar när jag kom dit, och sen två timmar med en expresstur. Det gick fort. Snart var vi i Kavala. Elisabeth som hyr ut lägenheten mötte mig. Varken utsikten eller lägenheten går att klaga på. Dessutom hade hon försett mig med vatten, en flaska vin, marmelad, juice, bröd, kaffe och te, rulltårta och en stor välfylld skål med frukt.

Supermarket ligger precis bakom KTEL Makedonia – högst 50 meter från lägenheten. De hade dock inte små förpackningar av vissa saker, så jag får gå till affären bakom hotellet som ligger vid marknadsplatsen på måndag. För i morgon är det söndag och då är allt stängt.

Nu börjar jag boa in mig då det inte endast är några dagar som jag skall bo här. Känner att här är rätta platsen för att skriva. Redan efter några timmar känner jag inspirationen komma. Har rest från sydligaste grekiska fastlandet till Makedonia närmare gränsen till Turkiet på ett dygn, och det står fullständigt klart för mig att det är i Saloniki, men främst i Kavala som jag trivs bäst. Chauffören sa att jag valt den bästa staden att vistas i. Håller helt med!

En hel dag i Saloniki

Åkte ner till Public, ligger vid Plateia Aristotelous, för att köpa en ny dator, på grund av omständigheter som bidrog till att jag förlorade min. Har bestämt mig för att detta inte skall hänga som ett moln över mitt huvud resterande sju veckor. Därför skriver jag inte om det.

Blev rekommenderad att åka till Public. De var mycket hjälpsamma och jag fastnade för en dator som inte var alltför dyr, men som än så länge visar sig vara både snabb och säker. Har tre års garanti och eftersom jag åker ner så ofta, var det värt att skaffa en sådan för 52 euro. Nu har dock den här datorn en liten egenhet, iaf i svenska mått. Det finns inte å, ä, ö på tangentbordet. Men jag behöver inte titta när jag skriver, och dessa finns på samma platser. Det står exempelvis semikolon istället för Ö. Vilken tangent semikolon finns bakom har jag inte listat ut än. Frågetecken är på helt fel ställe, men på samma svenska plats.

Kom tillbaka till hotellet vid ettiden, och hade en hel del att göra. Det var busenkelt när jag hade bytt språk. Då var det bara att följa instruktionerna. Och så vips, var allting klart. Jag åker ner för att skriva och bo i lägenhet i tolv dagar och utan dator blir detta omöjligt. Svenska huset har en dator, men jag skriver bäst på mitt rum och inte i arbetsrummet. Andra kan behöva den, även om de flesta har med sig egna datorer.

Tog det lugnt på kvällen!

Katt i solen vid Rotundan i Saloniki i mellandagarna julen och nyåret 2018.

Resdag

I natt vaknade jag klockan två och kände mig stressad över att ha denna långa resdag framför mig. Till slut. efter en kopp kaffe och marmeladsmörgås bestämde jag mig för att vänta och se. Efter lite mat och internet, somnade jag från datorn. Vaknade kl. 8. Åt en ordentlig frukost och gick sen till KTEL tillsammans med en som arbetar på hotellet för att köpa en biljett. Eftersom det är sommar, kan bussarna bli fulla rätt snabbt. När vi kom tillbaka tog jag ett glas vatten och en sockerkaksskiva. Samtidigt kom irländarna och vi slog ihjäl ett par timmar under träden i oasen, diskuterande det mesta, men mest om livet som var värt att leva, dvs. arbeta för att leva och inte leva för att arbeta.

Till slut var det dags att ge sig av och åkte taxi den korta vägen till KTEL. Ingången och sittplatserna utanför låg i brännande sol. Det var inte så lång tid när vi äntligen fick börja få in våra väskor i bussen, men det kändes som evigheter. Jag fick hjälp, då de som åkte till Aten skulle gå runt bussen och vid det laget var jag svimfärdig. Vi avgick i tid. Sätet var obekvämt, hela vägen, men slappnade av efter Korinth. I Aten höll bussen och en van att krocka ordentligt. Det var i sista minuten. På terminalen var det stökigt och eftersom man måste ta ut bagaget där alla stora bussar går, var det flera som tutade på mig. Jag skällde över dom! Satt en stund på en bänk, där det luktade riktigt illa. Till slut tog jag en taxi med en taxichauffören och en vän till honom som var rätt otrevlig. När vi kom fram till centralstationen ville han släppa av mig bakvägen, vilket jag inte accepterade. Har varit där förut och det är trappor ner och sen skall man upp. Rulltrapporna står ofta stilla på stationerna i Grekland. Han blev f-b och körde i rivfart runt hela området och släppte av mig på framsidan, där man checkar in bagaget, inte underjord.

Tågresan var behaglig. Vi var tre stycken av sex i tågkupeen. Tåget var fantastiskt fint, det var blått och utan graffitti och klotter, samt att toaletterna var skinande rena, det fanns både papper, tvål och hör och häpna varmvatten. Inte bara i första klass som jag åkte, utan även i övriga tåget fram till kaffevagnen.

När jag klev av var det som att komma till en annan värld. Salonikis centralstation är trevlig, de som arbetar där likaså. Överhuvudtaget är de flesta man träffar, affärsinnehavare, bagageutlämning, resenärer och taxichaufförer, samt vissa andra som sitter vid restauranten utanför. Kom till hotellet efter 10 minuter på mörka gator utan någon trafik. Fick, trots att serveringen var stängd där, två toast som jag åt senare på rummet. Då var det nästan midnatt.

Rummet då! Ja, det fanns bara ledigt. Juniorsvit, men vilken svit är det inte. Jag sa WOW när jag kom in. För detta betalar jag ungefär lika mycket på Mjölby statshotell som är tre-stjärnigt. Alla rum på Anatolia Hotels är superfina. Man får mycket för pengarna!

Det finns en del gäster som klagar på träden utanför vissa rum. Jag bor i ett sådant ”rum”. Men jag tycker det är fridfullt – en oas. Och nu när det är så varmt att det knappt går att vistas i solen en längre stund är det en lisa att ha skuggor på balkongerna (det finns två stycken) när solen kommer in på den.

 

Sista dagen i Nauplio

Vaknade vid sju-tiden av ett larm som tjöt. Gick ut på terrassen och det stod en lastbil nedanför. Folk kom ut på balkongerna och en kvinna sa till chauffören som satt i bilen att stänga av det. Senare när jag satt och rökte efter kaffet hördes något mycket välbekant ljud hemifrån och kanske det är en nitiskt svensk som flyttat ner till Nauplio och tagit trimmern med sig. 🙂

Åt frukost, och gick sen till arkeologiska museet. Det var mycket att se och fotografera. Kommer lägga ut några bilder i ett annat inlägg, men jag brukar vara sparsam med att göra det.  Jag köpte några böcker och gick för att sätta mig i oasen under trädet och den höga palmen. Funderade på att fråga om det gick att få en kopp kaffe, men tänkte höra lite senare. Fem minuter senare stack ägaren ut huvudet från det öppna fönstret och frågade om jag vill ha en kopp kaffe. 🙂 Sen pratade vi en lång stund om allt, tror jag, men mest om Grekland förstås. Vid tvåtiden gick jag upp till mitt rum och jobbade en del, slumrade till, men så knorrade magen, så det blev middag. Molnen hopade sig på himlen och det hördes ett dovt muller då och då. Askkoppen ställde jag in under bordet och gick in. Några timmar senare kom jag ut och då regnade det. Härligt, stilla regn!

Så, vad gäller min avsikt med att åka till Nauplio! För er som inte läst mina bloggar tidigare och för er som glömt det, var den främst för att se om den fysiska känslan av att ha varit här tidigare stämde fortfarande. NEJ, jag kände inget av den känslan. Nu behöver jag inte fundera mer på det. Har ju funderat över det i femton år, med jämna mellanrum. Spännande kanske om den hade uppstått igen, men samtidigt bra att den inte gjorde det, då jag hade börjat fundera i tankebanor som är lätta att förirra sig i.

Nu har jag packat klart för avfärd i morgon och suttit en stund ute på terrassen och lyssnat på grekisk musik utanför en av restaurangerna på gatan nedanför. Har en lång resdag framför mig, två timmar med buss till Aten, och 5 timmar med tåg till Saloniki och flera timmars väntetid mellan dessa turer. Framme i Saloniki kl. 23.00. Om tåget håller?! 🙂

MiniOas och Fenomen

Gick ut en stund och slog mig ner utanför hotellet. Senare fick jag en pratstund med mannen i frukt och grönt om Nauplio, Istanbul, Kavala, Samothraki och innan det samtalet, var det om procenten på yoghurt. Gick tillbaka till oasen och satt där en lång stund, innan jag gick upp till mitt rum. Nu är det riktigt molnigt. Luften är tung, och blåsig, men mer än så händer inte. Om ni högerklickar på bilderna och sen öppnar den i ny flik, kanske ni ser att den närmaste restaurangen har ställt ut fläktar, vilket de övriga också har gjort, men dessa syns inte på bilden.

När jag tog en paus vid 17-tiden grekisk tid, uppträdde ett härligt och häftigt fenomen på himlen.

 

Andra dagen i Nauplio

Har inte vant mig värmen än. Överhuvudtaget är jag inte helt avstressad. Kanske för att jag är i tjänst och har en hel del examinationer och fältstudier som skall läsas och bedömas. Men, det tar alltid någon vecka innan den grekiska lunken sätter in. Frukosten var otroligt god, välfylld och servicen perfekt. Träffade ett irländskt par som varit där i tre veckor, så de var riktigt avslappnade. De satt bredvid mig på den lilla uteplatsen som ligger i skuggan av flera trädgrenar. Vi hade en trevlig pratstund. De har samma planer som jag att flytta ner, men känner liksom jag att det är ett stort steg. Sen talade vi om vädret. De om det irländska som de inte gillade alls, fuktigt, regnigt, molnigt. Värre än i Sverige alltså, om man inte bor i Borås.

Nu klockan två går det inte att vara ute på terassen. Två minuter och sen är det lika bra att gå in igen. Temperaturen stiger sakta uppåt. Nu är det 33 grader, real feel 38 grader. Vindarna är inte heta, men tillräckligt för att det inte blir någon lindring. Hade planer på att gå och handla lite idag. Saknade bröd och marmelad och en del annat. Men jag köpte vatten och gick tillbaka den korta biten till hotellet. Där fick jag vad jag behövde. Det var mycket snällt.

Det som slår mig är att jag under resorna i Grekland aldrig träffar några svenskar, utom när jag är i svenska huset förstås. Men för övrigt. Det verkar som svenskar tågluffar, reser till öarna eller till stränderna. Eller också har jag missat dem som ändå varit på samma plats. På bussar och tåg träffar jag greker och på hotellen greker och andra från olika andra länder, men aldrig någon svensk. Inte mig emot. Svenskar träffar jag ju den största delen av året.

Nu tillbaka till examinationerna!

På plats i Nauplio

Klicka på bilderna för större format

Plateia Syntagma utsikt från takterassen

Ja, nu är jag i Nauplio. Åkte från Athens Gate kvart i elva och kom fram tjugo minuter senare. Fick vänta i en timme på bussen, men det gick fortare än jag trodde. Första timmen på bussen gick långsamt. Inte mycket att se mer än industribyggnader och ibland fantastiska vyer. När vi kom till Korinth och korintkanalen, kändes det som vi var nära. Till slut körde vi in på en smal väg som gick igenom en dal med helt otroliga bergsmassiv, på varje sida och kom ut på en långsträckt slätt och snart var vi i Argos och 10 km kvar till Nauplio. Vad säger ni om 38 grader i skuggan?

Taxi till Plateia Syntagma och hotellet. Blev väl mottagen, och jag fick mitt rum på takterassen med fantastiska vyer över staden. Solen var obarmhärtig så det gick inte sitta lång stund ute. En cigarett och så var det att gå in igen. Tre trappor upp utan hiss. OCH, tro det eller ej, ett kylskåp som är verkligen störande. Den slår av och på. Men jag påtalade detta, så det kommer någon och tittar på det i morgon. Går det inte att åtgärda får jag ett mindre. Typiskt, eller hur, ni som vet hur jag störts av ljud i fem månader.

Takterassen – min sida

När jag hämtade mig från trappbestigningen och en kopp kaffe och sockerkaka, en cigarett i brännande sol, gick jag för att försöka hitta en Minimarket. Jag fick beskrivning och en karta, men det var lögn att hitta. Gick tillbaka till hotellet, fick ytterligare hjälp och gav mig av. Det blev en rundtur på smala gator utan namn eller som inte stämde med karta. Frågade några stycken, men kom inte långt förrän jag var vilse igen. Till slut hittade jag Odos Vas. Alexandrou och upptäckte att jag varit på väg åt motsatt håll. Vände och helt plötslig stod jag på Amilias och  såg Alpha Bank som ligger granne med Plateia Syntagma. Superenkelt! Men för mig var det inte det. Nu vet jag.  Glömde köpa bröd. Men yoghurt och honung och två burkar öl – Alpha, såklart skall det vara grekiskt.

DSCN2131 (2)
Övriga gästers sida

 

I Aten klipper man inte gräs

Nej, i Aten klipper man inte gräs, när den som växer upp under vintern har bränts sönder av den starka solen. Vaknade till denna fantastiska utsikt. Efter åtta timmars god sömn. Var så trött igår kväll så det gjorde ont i hela kroppen.

Är fortfarande trött idag och det är ganska varmt redan nu på morgonen. Sitter nu och kopplar av i väntan på att ta en taxi till KTEL Argolidas för vidare färd till Nauplion. Det är helg idag – något slag av sommarhelgdag och tidtabellen är inte densamma som på vardagar. Nu får jag se om det finns någon plats kvar eller om bussarna inte är så fulla på söndagar som de inte är från Saloniki.

Åt frukost på takterassen med utsikt över Akropolis. Flera personer tog bilder och jag pratade med en del av dem, som tycker liksom jag att Akropolis är fantastiskt. Glömde höra med dom om de varit på nya Akropolismuseet. Nåväl. De kan inte ha missat det. Träffade ett ungt par från Kanada som klämde in sig hissen med stora väskor och hade bråttom, men kvinnan missade öppna dörren så vi fick åka upp till åttonde våningen och ner igen. Trevligt med en liten pratstund :-).

 

 

Framme i Aten

Ja, nu är jag äntligen framme i Aten! Sov över på Clarion Hotel Arlanda och somnade faktiskt rätt tidigt. Men vaknade också tidigt, klockan tre och vågade inte somna om. Tyckte jag hade gott om tid, men snart var klockan halv fem och boarding kl. 5.30. Det var att sätta fart. Efter att fått boardingkortet utskrivet, begav jag mig av och möttes av ett hav av folk som tagit samma beslut som jag – resa tidigt på en söndagmorgon. Men, det var en riktig röra, folk stannade precis var som helst. Bagageincheckning fungerade inte i alla apparater. Sen var det långa köer i bag drop och incheckning på SAS plus också. Till slut fann jag self service bagdrop och det gick rätt snabbt. Men ett tag tänkte jag – Jag kommer missa planet. Gick sen ut, när allt med bagaget var klart. och tog en cigarett för att få en paus. Gick snabbt igenom säkerhetskontrollen tack vare Fast track. Jag hade tjugo minuter på mig, men såg fel så jag hamnade på gate 31. Fanns inte en människa där. Efter en lång vandring tillbaka hittade jag en tavla och där stod Aten, kl. 6.00 Gate 7. Det stod alltså inte på mitt boardingcard, eftersom jag checkade in i går. Och det ÄR långt från gate 31 till gate 07. Tur att jag inte hamnade på gate 70 och uppåt. Nåväl, efter köp av vatten, hjälp av dam att få upp korken kom jag till slut fram när klockan var kvart i sex.

Fann min plats i planet, men kom inte iväg förrän tjugo minuter efter utsatt tid. Resan gick fort och jag satt mellan ett stort sällskap från Umeå som var trevliga. Lite skakigt på grund av nordvästliga vindar ovanför Aten, men jag har varit med om värre över bergen ner till Saloniki.

Eftersom jag alltid åker med SAS Plus för att slippa alla köer och få ut bagaget så fort som möjligt, räknade jag med att få resväskan och den lilla ryggsäcken tillsammans, som jag brukar få. Men resväskan kom som nr 3. Sen fick jag vänta i en halvtimme för att få min lilla ryggsäck. Den syntes knappt där den låg mellan två väskor. Hittade den i sista sekund. En dam som stod bakom mig, sa – Du fick vänta länge på den där lilla väskan! -Alltså det är faktiskt riktigt komiskt.

Ja, och så blev det taxi, vilket gick bra. Jag checkade in på hotellet och rummet var inte klart, så jag satt och väntat på takterassen. När jag kom in i rummet fanns det ingen utsikt att tala om. Såg delar av Akropolis om jag tittade uppåt mot höger. Nope! Jag gick ner och frågade om jag verkligen fått rätt rum. Hade ju fått intrycket av att inte hamna med utsikt över en bakgata. Jag fick ett nytt rum på 3:e, längre ner med utsikt över The Temple of Zeus. Och när jag kom in där kändes det som ett superiorrum för övrigt, men inte när jag kom in i det på 6:e våningen.

Ja, det var lite om mitt dygn! Snart har jag varit vaken i tolv timmar.

Dagens bildskörd

 

 

 

 

Resrutten

 

RSCN1357
Roligt att se dig igen, min älskling!

Nu har jag i stort sett reserutten klar inom de närmaste veckorna. En natt på Clarion Hotell Arlanda, en natt på Athens Gate i Aten, buss från KTEL Argolidas till Nauplion, tre nätter där, buss tillbaka till Aten, den 20 juni – tåg till Saloniki som avgår 18.21 och framme (om rälsen håller) 22.45, två nätter på Anatolia Hotels, buss till Kavala, eller tåg till Drama och sen buss till Kavala. PUH! Kavala hamn till den 4 juli och två veckor framåt i svenska huset. Sen då? Blir det Thasos eller Kreta eller någon annanstans? Om jag bokar i Thasos finns risken att jag måste betala en hel del i förväg, eller måste omboka långt innan jag skall vara där. Jag kan ångra mig, men gör som förra sommaren, bokar när jag vet och ta det som finns ledigt i Limenas. På Thasos är det inte många lägenhetshotell som jag har sökt på som man kan avboka dagen innan.  Vill helst bo i lägenhet, då det är trevligare. Hotell fungerar också, men inte Hotell Pegasus. Jag vill se havet och bo ”mitt i smeten”. Vi får se vad jag gör när tiden är inne. Stannar kanske i huset, men det beror på om fenomenet ”trollet”  är borta.

Det är kul att planera, men ännu roligare när planeringen håller och jag inte ändrar mig. Har tänkt då och då – skall jag verkligen åka till Nauplion, då det verkar så osäkert och stanna i Aten istället. NEJ, säger jag till mig själv efter ett tag. Nu håller jag mig till planen, vilket jag gjorde förra våren.  Är det inte trivsamt i Nauplion kan jag ju åka därifrån?