Jag ser en man sitta på balkongen ovanför lägenheten som jag vill bo i. Och jag ser mig själv sitta där och se ut över Kavala. Ser mig själv sitta och skriva på balkongen ljumma, varma och heta kvällar. Ser mig själv ha möjlighet att lära känna en del folk och skapa mig en tillvaro. Den går allt djupare in i mitt innersta. I det som är jag!

Jag går omkring på nedre terassen och röker medan andra är på utebio. Huset är nästan tomt. Två av oss på övervåningen är kvar hemma, men på nedre våningen där det endast är jag och Eric som bor, är jag ensam.  Och jag känner ännu en gång hur jag älskar detta hus och Kavala. Det är mycket svårare att lämna allt bakom mig den här gången. Kommit närmare en del människor här ur den grekiska befolkningen och jag känner mig alltmer hemma. Det är en vänlig stad med vänliga människor. Men jag måste ta adjö även denna gång! I morgon påbörjar resan hem till Sverige, via Köpenhamn och en övernattning.

Gregoris sa när han fick veta att jag skulle åka hem. – Du kommer tillbaka om en månad! – Nej, svarade jag. I juni nästa år. – Nästa ÅR! I morgon skall jag säga adjö till hans fru.

Det känns vemodigt!

Men jag tar fram allt positivt i Sverige, men ändå känner jag vemod. Därför känns det bra att vara ensam den sista kvällen för den här gången och ta adjö av huset och Kavala. Bra att jag stannade tills resdagen och inte åkte till Saloniki.

Adjö Svenska huset och Kavala!

Sa ta poume!

Kategorier:Kavalla 2015